Dagboksinlägg #27
Resten av texten kastades ihop för att rättfärdiga rubriken. Ingen större eftertanke och ett par ihopkastade tankar om tidigare inlägg jag gjort.
Ganska ointressant och, såklart, det mest lästa dagboksinlägget jag hade på Lunarstorm. Inte riktigt ett inlägg jag tycker representerar min skrivstil och atmosfär för resten av mina inlägg. Jag får skylla mig själv helt enkelt, precis som kvällstidningarna varje dag får göra.
30 maj 2002
I Jönköping är det 0 % chans att bli våldtagen av en älg.
I Säffle är det 50 gånger större chans.
Sa det dig nånting? Nej, just det.
Alla dessa förtalare och bedragare inom median som vill lura i oss struntprat.
En annan sak som jag ser på reklampelare i stan nuförtiden. Nån reklam om nån ny bil. En glad gubbe som kör bilen.
Där står det: ”Provkör så fort du kan”.
Menar dom då att man verkligen får köra hur fort man vill när man provkör bilen då?
Eller kanske bara att man ska skynda sig jättemycket för att få provköra bilen..
Om jag tittar på texten och sen ser på bilden så vill man tro det första alternativet, men det är bara struntprat alltihop. Jag har inget bevis för det, men jag är alldeles säker på att så är fallet.
Sen kan jag inte riktigt släppa det där om det onaturliga som jag pratade lite om i det förra dagboksinlägget.
Människan vill ju vara i centrum.
Astronomer på 1600-talet var rädda för att ge ut sina upptäckter att jorden och alla andra planeter kretsar kring solen. Varför? Jo, för att folk var inställda på att jorden är centrum i universum och något annat skulle göra dem förvirrade och ängsliga.
Nej, det är och finns något större och mäktigare än oss. Ja, det gör det.
Sen gillar folk att använda saker mot oss kristna människor. Till exempel varför kyrkan tog så mycket pengar från folket för några århundraden sedan. Jag kan inte stå till svars för vad andra kristna gör och har gjort.
Tror ni att det var kristendomen som fick den där prästen borta i USA att ge sig på småbarn sexuellt? Nnnnej!
Jag har heller inte alla svar på livet och allt det där. Jag tror bara.
Det är det man gör i kyrkan, tror.
Starhawk recenserat
Gymnasiebyte
Det var väldigt roligt, jag lärde känna många människor och vi hängde mycket tillsammans. Jag tillbringade till och med nyår med ett gäng därifrån. Tråkigt nog är det mitt livs sämsta nyårsfirande någonsin, till och med sämre än hur jag firade millenniumskiftet i Tarija, Bolivia. Men det säger ändå en del om hur mycket plats jag tillät dessa nya bekantskaper fick ta.
Jag hängde mycket i Kista under den tiden, vi var ute och filmade egna Jackassklipp (vem gjorde inte det då?), vi kom riktigt bra överens helt enkelt. Men det visade sig snart bli kortlivat.
Vi gick alla den Naturvetenskapliga linjen och jag upptäckte under den här vårterminen att det kanske inte var för mig ändå. Jag hade på något sätt fått för mig att jag var akademiker, en riktig studiemyra som kunde bli vad jag ville. Gymnasiet skulle då alltså bli de första stegen i en lång vandring med studier som skulle ta mig till livets höjder. Men istället blottades de första sprickorna i den planen tidigt. Jag var inte tillräckligt duktig för att klara studier på distans. Eller, jag var inte duktig nog att klara naturvetenskapliga ämnen på distans. Svenska, Engelska och Samhällskunskap gick som en dans, men matematik var flera nivåer över mig. Hade jag fått ett halvt poäng mindre på slutprovet i Matematik B så hade jag fått IG.
Jag tänkte då under andra terminens gång att byta gymnasielinje. Men när det visade sig att majoriteten av min klass inte bara ville byta linje utan även skola, då började gå i de tankarna också. För vad var en laptop i knät när det inte fanns några vänner att spela Red Alert 2 med (under lektionerna bland annat)?
Så det blev inte bara byte av gymnasielinje, jag bestämde mig även för att byta skola.
Och tyckte du att mitt första val av gymnaisum var lite av en axelryckning (det var det), var valet när jag skulle byta gymnasium knappt ett fingerlyft. Jag bytte linje till Samhällslinjen med samhällsvetenskaplig inriktning och skola till Tumba Gymnasium.
Linjen valde jag för den kändes så allmän, ljummen och genomförbar den bara kunde vara. Skolan valde jag för att kunna genomföra ett practical joke på många av mina vänner som gick där. Snabbt och lätt gick det, den enda jag berättade för att jag skulle byta skola var Jonathan, resten skulle få reda på det den roliga vägen.
Det blev en ointressant skolavslutning på Mobila Gymnasiet. Alla gick åt varsitt håll för att sedan inte ses något mer efter det läsåret, inte för mig åtminstone.
Vad som väntade mig på Tumba Gymnasium hösten 2002 var en redan etablerad klass där jag inte kände någon och där jag skulle vara den nya killen. De två sista åren på gymnasiet skulle komma att bli en extremt definierande tid för mig. Jag överdriver inte när jag säger så.
Vi kommer till det senare.
Tom Clancy's Ghost Recon: Future Soldier recenserat
Nästan 1300 ord senare är den färdig och publicerad på FZ.
Annars då? Jag ska springa Stockholm Marathon om en dryg vecka. Blandat med underbar bröllopsyra (både syskon och vänner som har och ska säga ja till varandra) till höger och vänster blir det svårt att låta hjärnan tänka på annat.
Apabra
Det betyder dock inte att jag inte tittar på film eller serier, tvärtom snarare. Jag och min fru kollar mycket på film och väldigt mycket på serier. Och ibland ser jag en film som känns så klockren att det inte går att hålla sig från att skriva några ord om det.
Girighet måste ju vara den vanligaste dödssynden som används som bränsle till konflikter i film. Är det inte girighet efter pengar så är det girighet till kunskap, som i den här filmen går hand i hand. Lite som Halo: Reach, Titanic och The Passion of the Christ visste man redan hur det skulle sluta, frågan var egentligen om vägen dit ändå skulle vara engagerande. Och ja, det var den.
Jag förstod att den skulle bli lite otäck, och det smög långsamt på en. Min fru var inte alls redo för det så stämningen i TV-soffan blev helt perfekt.
Att den utspelar sig i samma värld som originalet är det bästa med filmen. Ända sedan jag hörde talas om den så har jag undrat ifall den skulle ta upp Charlton Hestons rymdfärd, och (om ja) hur mycket plats den skulle få ta. Jag blev inte besviken. Sedan fick de klassiska citaten från originalet både väntade och oväntade behandlingar.
Väldigt trogen sitt ursprung, välspelat, riktigt bra specialeffekter och väldigt övertygande maktkamper. Det blev gåshudsbra flera gånger faktiskt.
Jag har egentligen bara två riktiga problem med filmen:
- Filmtiteln.
För lång, speciellt med tanke på att "of the" upprepas. Lång titel = Sämre film är ju såklart inte fallet, men jag tycker det är värt att nämna. De ville väl vara så pass trogna sina rötter att originaltiteln skulle bakas in, men resultatet blev dåligt.
- Beslutet att casta Tom Felton
My father will hear about this!
Både James Franco (Spiderman, Pineapple Express, 127 Hours) och John Lithgow (Cliffhanger, Tredje klotet från solen, Dexter) vet man aldrig riktigt var man har, och att se de i sina roller gjorde att filmen inte var helt förutsägbar. Men så fort jag såg Tom Felton visste jag omedelbart hur det skulle spelas ut.
Att han lyckas få en så stor roll direkt efter Harry Potter-serien är ju kul för honom, men att se en förlängning av Malfoykaraktären i en annan film var inte så kul. Det hade gärna fått vara en helt okänd skådespelare istället. Hoppas Tom får något annat att göra i filmer än att vara en kaxig och uppkäftig ungvuxen med auktoritetsproblem.
Utöver det, en strålande film.
BETYG: 8/10
