Att dö betyder slutet. Slutet på livet på jorden.
För er som inte lever efter någon tro betyder det slutet för gott, eller ett tveksamt slut, skumt slut, diffust slut. Ett ovetande slut.

Hinduer kan vara glada när de ligger inför döden i tron om att kanske få reinkarneras som en fritt vandrande myskoxe eller som en blind ödla. För dem fortsätter livet vidare på jorden och själen vandrar från kropp till kropp. Det tror dem.

För oss kristna betyder det ett liv i himlen. Den absoluta lyckan.
Se på jorden, all dess natur och på människans förutsättningar för lycka. Allt detta tog 7 dagar för Gud att skapa. Hur ser det då ut uppe i himlen där Gud inrett i flera tusen år?
Många tänker säkert att det är naivt, fegt och kanske rent av larvigt att tro på något sådant. Men men..

Det jag tänkte komma till är att när kan man dö? När är det rätta tillfället att dö?
Är det när man har sett sina barnbarn komma till jorden? Kan man finna ro i graven då man vet att ens gener har förts vidare minst två generationer ner?
Är det som Solid Snake säger: ”All living things want their genes to live on..”
Är det det som vi kommit till jorden för? Jo, delvis kan jag nicka instämmande till det.. Men visst har livet andra meningar, men det ska jag inte gå in på.

Visst skulle jag känna ångest om jag var gammal och låg inför döden och visste att jag inte har några barn som kommer leva vidare och kunna berätta för sina barn om vilken trevlig kille jag var (ähum, kanske inte så, men du förstår väl vad jag menar?).

Jag vill göra många andra saker innan jag dör än att skaffa barn, självklart!

Men i vissa situationer har jag bara blundat och tänkt tyst för mig själv ”Om jag skulle dö någon gång så skulle det kunna vara just nu.” Just precis då har allt kännts helt fulländat.
När håret reser sig på armarna av rysningar för att man känner sig så lyckligt lottad som människa.
Sådana korta känslor i mindre skalor får jag när jag lyssnar på ”Dissident” och Eddie Vedder klämmer på sina stämband och får till en helt underbar avslutning på låten. Eller när Adam Duritz sjunger tillsammans med de gråtande fiolerna i slutet av ”I’m not sleeping”.
En bit choklad i rätt situation kan leda till något sådant också.

Det var alltså i mindre skalor det.. nu har jag också glidit ifrån ämnet litegrann..
Alltså. När jag är i vissa tillstånd så tänker jag ibland att ”Om jag ska dö, så skulle det lika gärna kunna vara nu”. Det låter helt skumt när jag tänker efter och jag förstår verkligen inte varför jag tänker så överhuvudtaget!
Men som till exempel igår kväll vid klockan tolv. Då kände jag mig så otroligt uppskattad och omtyckt. Jag var så fruktansvärt glad av allt som hänt under dagen att jag tänkte att ”Om jag skulle dö nu, så skulle jag dö lycklig”.
Vilken underbar dag!

Sen kan vissa kvällar också göra mig alldeles mjuk inombords bara av att tänka tillbaks på dem.
Att sitta i en röd soffa, titta på Leon och äta Pringles. Det kunde inte bli bättre. En sådan obeskrivlig känsla av närhet. Och med en sådan känsla kvar i minnet kändes den långa vägen hem i höstmörkret alldeles ensam som att cykla i nedförsbacke en varm sommardag på väg till badstranden.

Det finns säkert bättre känslor än sådana, men jag jämför med det jag upplevt, inte vad andra har berättat om.

Och det är såna känslor som gör att man vill leva vidare, fortsätta andas och uppleva fler dagar och kvällar som känns som fulländade. Ändå tänker jag så märkliga tankar när jag upplever något sådant.

De som säger att de inte planerar att leva längre än till 30 tänker med stjärten.

En liten notis värd att läsa: Jag är inte deprimerad eller har någon form av dödslängtan. Bara så ni vet. Jag njuter bara av livet väldigt mycket idag!

slut

.
80-tals rock!
Om du nån gång får chansen så ladda hem
Quiet Riot - Come on feel the noise
The cult - She sells sanctuary
Dire Straits - Money for nothing

Genialt röj i alla tre låtar! Jag skulle kunne ställa upp flera dussin adjektiv till att förklara hur min kropp reagerar på dessa låtar. Helt enkelt fruktansvärt grymma!

Tack GTA:VC för att jag upptäckt rock från 80-talet!