Dagboksinlägg #52
Att vi människor är både manipulerbara och manipulativa råder det absolut inga tvivel på. Hur många har inte slängt dit något sexistiskt ord som "kåt" eller "sexig" när bilderna här på lunarstorm ska namnges, eller döpt ett dagboksinlägg till SEX eller något liknande. Detta i det enda syftet att få någon sorts kändisstatus på lunar. Öka sina siffror bredvid sina bilder.
Och folk går ju på det, sex säljer, vare sig det är trevligt eller otrevligt. Jag synar mina siffror på dagboksinläggen och upptäcker att "Våldtagen av en älg" har blivit läst flest gånger. "Föräldramöten är speglar" ligger sist, eller en av dom sista. Hur skulle det gå för den här texten om jag döpte den till "Folkpartiet" eller "Grodan, en intressant varelse"...?
Detta är tecken på hur folk så lätt kan bli manipulerade i sin vardag. Om då lunarstorm kan användas till detta syfte, då måste ju i princip allt gå...
Jag har skrivit en hel del om media, om du inte läst "Media" så gör det innan du läser detta. Detta är väl en slags fristående uppföljare till den texten..
Religionskrig är ett väl myntat begrepp. Ett begrepp som används flitigt idag.
Och människor gillar att svartmåla religioner, dom älskar det. En del har det som hobby till och med. Dom vill hänvisa många konflikter i världen just till religionen, dit vill dom skicka syndabocken.
Religionskrig är ett begrepp stiftat av dessa människor. Ett krig där kanske en FAKTOR är religionsskillnader kan lätt målas upp som ett religionskrig. Varför får vi då kalla kårar längs med ryggraden då vi hör "muslimska extremister" men inte då vi hör "judiska extremister". Varför ser vi på TV dessa människor med mycket hårväxt på hakan med en Kalashnikov eller AK5 i handen och skrika 11 konsonanter i följd? Det är just där media kommer in.
Medias uppgift har blivit att skapa referenser till ord som finns i våra mentala lexikon. En femteklassare vet troligen vad en extremist och en muslim är för något. Men vad dom två orden innebär tillsammans har ungen inget grepp om. Men media fyller igen det tomrummet med att visa bilder på folk med vita lakan inlindade runt sig och vapen i hand. Dom trycker bilder på folk med vapen i hand och säger sig komma från Al-Qaida. Vi präntar in det i våra huvuden:
^//Link pic Osama_bin_Laden.jpg to associated words "muslimsk extremist".<Enter>
Saving.....
...Saving done\\^
På så sätt skapar vi referenser till alla sorters ord som till exempel smal person, tjock person, snygg människa, ful människa, bra låt, lätt mat, elaka människor, viktiga människor, matchande kläder, dåliga skådespelare, god McDonaldsburgare ovärdiga Robinsonvinnare, rätt, fel, sanning, lögn.
Dom gör det hela tiden och dom gör det med en knivskarp precision och genialitet. Snart behöver vi knappt tänka, det gör ju media åt oss.
Väldigt läskigt att bli uppfostrad av dessa människor må jag säga. Och bevisen har vi i plural.
Se bara på kvinnobilden i samhället. Smal, härliga former, inte ha samma uppsättning kläder två dagar i rad, inte vissa sig offentligt med bleka ben. Var snygg helt enkelt, och visa aldrig någon annan sida av dig.
På något märkligt sätt har denna bild slunkit in i oss alla, och kvinnor lever efter det. Dom går till skolan i tron om att om dom inte ser ut som dom gör så är dom mindre värda än andra människor. Dom spenderar varje vaken timme i rädslan om att sjunka i värde på grund av utslag på halsen, finne på kinden eller att ha vanliga trosor på sig.
En sjuklig rädsla som kan anta vilken form som helst. Obeskrivlig ångest, ätstörningar, social rädsla, magsår, alkoholproblem, uppmärksamhet i all bemärkelse.
Dom skär sig på sina armar eftersom det är så oändligt mycket enklare och skönare att prata om sin yttre smärta, än den smärta man känner inuti.
ALLT handlar om det yttre, ALLT!
Vaknar du en morgon och känner dig deppig. Ser du alla deppighetens mönster i ditt ansikte i spegeln? Lös det med lite smink. Funkar det inte, lägg på mer smink. Funkar inte det heller, lägg på ännu mer smink.
Till slut är ditt ansikte täckt av så mycket smink att du lika gärna kunnat ta på dig en burka och gått till skolan.
Smink ger kvinnan möjlighet att framhäva ansiktsformer och delar av ansiktet som hon själv behagar. Men det kan leda till en snedvriden bild av henne, en orättvis bild. Detta eftersom, som vi alla vet, kvinnans bild av sig själv är fel och inkorrekt.
Därför anser jag att burka kan, i många fall, ge en mer rättvis bild av en kvinna, än vad smink kan.
Människor lägger mer tyngd och värde i hur dom ser ut än vilka dom är.
Människor lägger mer tyngd och värde i vad dom presterar än vilka dom är.
Detta är tragiskt.
Ett härligt upptäckande jag gjort under min skoltrötthet nu under trean är just skillnaden mellan det jag gör och vem jag är.
Förr i tiden kunde jag må pyton om jag fick tillbaka prov som det stod G- på. Jag kände hur mitt värde som människa kunde sjunka.
"-Att jag kunde få fel på den frågan, hur är det möjligt?!"
"-Du är dum."
"-Jaha.."
En monolog som är begränsad till ett sådant litet utrymme som ditt huvud. Det är där alla dessa värdesatser äger rum. Men våra små huvuden är så smarta så dom lyckas få det att se ut som om detta gäller hela världen.
Så vad gör det mig om jag får G i historia B. Det betyder ju bara att en lärare med tunt, vitt hår anser att jag ska ha G. Punkt.
Jag skiter väl i vad han tycker!
Tillbaka till kvinnobilden..
Hur i hela fridens namn kan alla tjejer se sig speglarna och se något fult?
Alla dessa tjejer som dragit högvinster i det genetiska lotteriet. Helt otroligt!
Det enda dom ser i spegeln är dubbelhakor, fet hy och klyvna hårtoppar. Det är verkligen tragiskt!
Det är synd om er
Gymnasiet - Mina motpoler - Del 5
- Först och främst visar den här händelsen på en av Mias bästa förmågor som är minst lika framträdande idag. Att kunna se var goda gärningar behövs och sedan leverera långt över förväntan.
- Nu har jag själv aldrig varit en snygg tonårstjej, men jag tror att många sådana har flera gånger upplevt att tonårskillar inte alls kan hantera snälla ord och handlingar från snygga tjejer. Det tolkas genast som att det blivit dags att bli pojkvän/flickvän. Förstår du vad jag menar? Du vet... I'M NICE TO EVERYONE! Jag talar endast från egen erfarenhet av att vara tonåring och kille. Det är säkert precis lika vanligt åt andra hållet.
- Hade det varit Viktor pre-dagboksinlägg #22 hade mitt svar formulerats från just en sådan tonårshjärna jag precis nämnde, tummarna hade bokstaverat fram diverse blinkande smileys, en rad försiktiga "hehe" och så hade jag ägnat resten av den dagen åt att diskutera med Jonathan om jag skulle avsluta med "Kram" eller "Kramar". Men så var icke fallet. Jag hade under många månader närt en längtan att få agera sakligt och rakt mot tjejer, för att slippa bli missförstådd. Inget mer skojande, lullande och göra sig till. En så pass djup längtan att det skulle komma att blomma ut åt olika extrema håll. Mitt svar på detta SMS kom att bli den första ordentliga manifestationen av denna nya livsfilosofi. Och om jag överdriver en smula skulle jag kunna säga att det skulle komma att definiera vår relation de kommande... tre åren?
- Som ett barn bestämdes mitt beteende efter det som gav starkast reaktioner. Och Mia - som jag träffade nästan varje vardag i två läsår - gav ofta svar på tal och sina reflektioner på det som kom ur min mun på den tiden. Varje reaktion - medhåll som motargument - blev bränsle till den dystra världsbild jag självömkande målade kring mig själv.
- Mia blev den enda jag lärde känna i min skolklass och vi blev vänner väldigt snabbt. Hon var dock någon jag inte känt särskilt länge och på något märkligt vis hamnade hon mittemellan någon jag känt hela livet och en ytligt bekantskap. Detta skulle kunna förklara mitt spretiga beteende mot henne. Ena stunden kunde vi var djupt inne i ett samtal om relationer, livet och Gud, bara för att sekunden senare resa upp en vägg av utfrysning född ur min tro om den Utklädda falskheten. Människor fick antingen mitt ena beteende eller det andra, Mia fick båda slumpmässigt riktade mot sig.
- Jag ville ge tillbaka för varje tjej som tidigare missförstått mig, genom att medvetet försöka missförstå tillbaka. Ja, det här blev sannerligen en uppenbarelse för mig. Jag ifrågasatte ofta Mias motiv bakom vår vänskap. Varför hade hon egentligen skickat det där SMS:et? Varför var hon så snäll mot mig? Varför hjälpte hon mig helt vansinnigt mycket med skolarbetet?