HDiHD #6
(HDiHD #5) var förspelet, HDiHD #6 var på riktigt. Inte sett ur nöjesperspektiv såklart, (HDiHD #5) var en lyckad dag, trots Internetstrul. Det är svårt att ha det tråkigt i bra sällskap. Och umgänget är ju själva kärnan i HDiHD - bortsett från den höga upplösningen... och att det är en heldag.
Nej, vad jag menar är att HDiHD #6 var i princip (HDiHD #5) med stabilare kontakt med nätet. Den 1 maj 2010 gjorde vi ett nytt försök med samma männsikor, samma rigg på annan plats. Det var dags att på riktigt spela coop-kampanjen i Resistance 2, åtta personer delade på fyra TV-skärmar och fyra PS3:or.
Dagen började återigen på Subway i Flemingsberg, med en footlong sub som tog mig flera timmar att äta upp. Vi var faktiskt lite för tidiga minns jag, öppettiderna på lördagar var mer sparsamma än vad vi trott. Lyckligtvis såg ägaren oss utifrån och tänkte att åtta exalterade, lunchhungriga karlar är värt att öppna 20 minuter tidigare för. Vi beställde vår mat, åt hälften på plats och tog sedan med oss resten då vi åkte hem till Ludde där allt var redo.
Sylar använder våra subrester som kudde och är helt hänförd av sockerhalten i
the Double Chocolate Chip COOKIE™
Det gick snabbt för oss att komma igång, med ett stort misslyckat försök i vårt kollektiva bagage var peppen maximal. Så här i efterhand vet jag ju att Resistance 2 inte är ett bra spel, men där och då var jag hemskt förväntansfull. Att tillsammans med sju andra spela i ett lag gjorde att det nästan inte var särskilt viktigt vad för spel vi skulle spela, det viktigaste var ändå umgänget.
Säga vad man vill om Resistance 2, men uppbackning från utvecklaren var det verkligen inte ont om. Det fick kontinuerligt uppdateringar med balansering, förbättring och - till vår stora glädje - en helt ny svårighetsgrad. Med version 1.50 fick coopkampanjen det nya läget "Hardcore", troligtvis för att många spelare klagat över hur enkelt det normala läget var. Vi var såklart tvungna att utan uppvärmning hoppa på "Hardcore", vilket sannerligen var något att bita i.
Kampanjen går till så att när alla spelare är samlade i lobbyn väljer man bara banan man vill spela på, vilket i sin tur släpper ned laget på en slumpmässig punkt på den banan. Sedan ska man ta sig framåt på en ganska linjär väg, punkt till punkt (förklätt som något handlingsmässigt, riktigt lamt förklätt) med massvis av fiender som hoppar på en från alla möjliga håll. Massvis av fiender.
Det var hemskt svårt och vi hade riktigt kul ett par timmar, tills vi insåg hur otroligt enformiga alla uppdrag var. Vi som skulle sitta en heldag förstod då att det var en ganska ihålig upplevelse. Men ändå: När det bara var några enstaka spelare kvar under en bana vi kommit ovanligt långt på och alla som var döda utnyttjade funktionen att fritt flyga runt på banan och skvallra om fiendens position var fruktansvärt roligt. Eftersom vi alla satt i samma rum var det fritt fram att skrika på de få överlevande hur fienden rörde sig, det kittlade ordentligt i magen minns jag. Det slutade alltid med att vi dog allihop, "Hardcore" var verkligen hardcore.
Till middag hade vi grillfest med kyckling, kotletter och baconlindade korvar. Aldrig har vi haft så mycket mat över under ett HDiHD, varken innan eller efter den här gången. Nog för att ett av HDiHD's motton är överflöd, men det här var faktiskt löjligt.
Summerat var det en riktigt rolig dag, och de två bronstroféerna vi alla vann står extra ståtliga i min samling med tanke på den svårighetsgraden vi fångade dem på.
(HDiHD #5) - Vad den egentligen saknade
HDiHD nummer fem saknade stabil uppkoppling. Det var vad som stod mellan oss allihop och total lycka den dagen.
Men faktum är att den saknade något mer, något vi inte visste att vi behövde. Det sköna är ju att med dagens teknik kan man i efterhand enkelt ändra på historien. Så vår alldeles egna Arsenal Gear Jacob (Sylar) fixade till det igår:
Han är en man of action den där Sylar. Och jag skrattade lite för högt på pendeltågen hem i förrgår. Lite för högt för de som satt bredvid alltså.
(HDiHD #5)
Lördagen den 13 februari 2010, en vecka efter mitt massiva 25årskalas, utnyttjade vi ännu en gång faktumet att jag och min fru var husvakter åt mina föräldrar och körde ett HDiHD där. Huset visade sig dock arbeta emot oss, men jag kommer till det.
Vi skulle spela åtta personer i samarbetsläget på Resistance 2 och avsluta kvällen med Watchmen.
Inget har förändrats om mina intryck kring Resistance 2. Twisten här är att jag klarade huvudkampanjen själv ett drygt år efter detta HDiHD, så jag visste inte då att jag inte gillade det än. Complicated, no?
Aja, hoppas du hängde med på det där. Vi var förväntansfulla, beredda på högklassigt samarbete och hysterisk underhållning, avslutat av Watchmen som... jag inte hade några förväntningar på alls faktiskt.
Dagen började med lunch på Subway i Flemingsberg. Det här var den tiden jag alltid köpte en footlong och spendererar flera timmar åt att få ner hela alltet i matstrupen. I övrigt en sjukt bra start på dagen, det här gjorde vi flera gånger till framtida HDiHD's.
Efter det åkte vi till mina föräldrars villa där utrustningen var förberedd. Fyra tv-apparater, fyra PS3:or och fyra exemplar av Resistance 2. På varje skärm skulle vi då spela två personer med delad skärm, alltså åtta personer samtidigt. Det här var mindblowing där och då. En så maffig rigg hade jag aldrig sett med egna ögon.
Mitt i denna extas körde vi invigningsceremonin som var den första och sista gången vi genomförde.
Det tog ett par försök för Daniel att ta sönder den stackars lilla tomten.
Den där spiraltrappan var för övrigt Strindbergs för länge sedan.
Lyckan blev tyvärr kortvarig.
Uppkopplingen i huset där vi var visade sig vara skakig. Väldigt skakig. Vi hann starta ett uppdrag och spela 1-2 minuter innan vi kastades ut ur spelet (och våra PSN-profiler för den delen). Efter kanske... 15 försök var jag beredd att slita hår från allas våra huvuden. Det var sådant antiklimax och jag blev hemskt irriterad.
Det hela mynnade ut i att vi började spela egna spel på våra PS3:or och ha det allmänt trevligt och skoj. Vi försökte oss på ett par matcher i Fifa 10 alla tillsammans på en skärm men efter att Patrik fått en serie hjärtinfarkter över att vi allihop var så välsignade med en komplett oförståelse för fotboll, så slutade vi tvärt. Jag hann iallafall få ett par troféer i det!
När jag väl lyckats släppa det (det tog ett tag) kunde jag se att vi ändå hade riktigt kul tillsammans.
Vi spelade på varsitt håll och åt godsaker ett par timmar innan det blev tacos till middag. En klassiker, absolut, men inte i HDiHD-sammanhang.
Andreas, även känd som Brentalfloss på Youtube (de är väldigt lika), nöjd med sin tacotallrik.
Bakom honom ser ni att Fifa 10 är igång (bildbevis!).
Efter middagen kollade vi på Watchmen. Den var riktigt bra, riktigt fin i HD.
På ett sätt en misslyckad HDiHD, på många sätt inte. Vi hade haft det väldigt kul och våra magar var proppfulla, det är väl det det handlar om, inte sant?
Jag kunde dock inte skaka av mig känslan att vi hade missat målet. Vi skulle definitivt göra ett nytt försök med Resistance 2, frågan var bara: Hur skulle vi numrera detta? Skulle nästa HDiHD heta 5.5 eller 6, eller rent ut sagt 5 igen? Det blev faktiskt en diskussion kring det, jag tror att vi fortsatte numrera som vanligt.
Men jag tog mig friheten att sätta parenteser kring HDiHD #5. Det kanske inte stämmer överens med vad det kommer stå i historieböckerna, men ehh, det är min blogg.
HDiHD #4
För tredje gången samma år körde vi ett HDiHD, tempot var aningen högre för ett par år sedan.
Den 7 november 2009 körde vi igång nästa instans. På schemat: Så mycket Guitar Hero: Metallica till Xbox 360 vi bara orkade och någonstans där mitt i allt rockande; Star Trek från 2009.
Till lunch åt vi varma mackor och varm choklad. Lunchen var efter min idé och jag tänkte innan att det för tjyven var i november och att varma mackor och choklad skulle vara trevligt, gott och mysigt. Och det är det ju också, om man sitter utomhus i skogen med sittunderlag och halsduk. För vi satt mest där i köket, småsvettandes och tyckte att lunchen gärna fick vara över snart så vi svalka oss nere i Luddes källare. Det var den minst lyckade lunchen enligt mitt tycke. Lyckligtvis gick vi direkt vidare till trummande och pillande på plastleksaker efter det, då kan det bara bli bättre.
Efter överdosen av Rock Band-trummorna under HDiHD #2 såg jag såklart fram emot att rocka loss till feta gamla Metallicalåtar. Vi var samma uppsättning människor som under HDiHD #2 (med undantag för en hemlig gäst som dök upp mot kvällskvisten) så jag fick nästan ensamrätt på trummorna den här gången också. Trumsetet som producerades till Guitar Hero-franchisen ser och fungerar lite annorlunda än Rock Bands trummor.
Med fem rader att hålla reda på (istället för Rock Bands fyra) kunde svårighetsgraden trappas upp på ett bra sätt. Det ser lite sparsamt - nästan fattigt - ut med avhuggna cymbaler och ställningen är inte lika robust som Rock Bands. Men det blev snabbt ordentlig fart på trummandet och som sagt; till Metallicas musik blev det verkligen röjigt. Ja, till och med allsång ibland. Sjukt roligt.
Till middag blev det en okänd måltid. Jag skulle kanske gissa på en Dallas-pizza men jag är inte hundra. Här haltar minnet lite tyvärr, och det är väl det som är anledningen till att jag dokumenterar alla HDiHD's på det här viset. All makt åt arkivering.
Nåja, efter middagen blev det Star Trek och där någonstans dök Jacob upp. Själv kallar jag honom Sylar eftersom han ser ut som en tio år yngre Sylar från Heroes.
De är sjukt lika
Av ett lustigt sammanträffande var samma skådespelare med i Star Trek.
Efter filmen rockade vi vidare tills orken var slut. Det var någonstans där i slutet av spelets kampanj och låtarna blev lite för speedmetal som vi gav upp. Lyckliga, utmattade, sockerhöga och uttorkade sade vi tack och adjö för den här gången.
Riktigt lyckad heldag!
...Och jag upptäckte nu i efterhand att jag av en ren slump skrev och publicerade det här inlägget mitt på 3-årsdagen av händelsen. Det var lite kul faktiskt.
HDiHD #3
Med två tillfällen i bagageluckan där vi hållit oss framför en enda TV-skärm kände vi oss mogna att multiplicera (tro mig, det här var bara början)!
Den 4 juli 2009 spikades, Gears of War 2 skulle spelas och Infernal Affairs 1 och 2 (och möjligtvis trean om vi kände för det) skulle ses.
Det var dags för nya matidéer och vi levererade helt klart. Till lunch åt vi linssoppa med rejäla vitlöksbröd sittandes runt köksbordet istället för framför TV:n som tidigare. Runt bordet satt två nya deltagare utöver vår gyllene femma som varit med från början; det var en Johan och en Svante. Johan, eller 'Mannen med Skägget', stod bakom linssoppan, han kan laga mat han.
Med en simpel (men riktigt god) måltid i magen satte vi oss i Luddes bruna soffa och tittade på Infernal Affairs.
Jag har tydliga minnen av att se DVD-fodralet av den på Nyheter-hyllan i filmbutiken Godismonstret när jag gick på gymnasiet. Jag röstade flera gånger för att jag och mina vänner skulle se den då men det gick aldrig igenom. Sedan läste jag om att den skulle få en Hollywood-remake, jag minns att Brad Pitt var på tapeten för att spela en av huvudpersonerna. Men så blev det ju inte.
The Departed fick ju Hollywoods version heta, och den är ju faktiskt bra. Det hade dock varit mer intressant att få se originalet först, jag hade nog uppskattat båda filmerna bättre i den ordningen.
Infernal Affairs visade ändå sig vara riktigt bra, ännu bättre i HD och goda vänners lag.
Resten av den lördagens eftermiddag spelade vi alltså Gear of War 2. Eller rättare sagt; Horde Mode i Gears of War 2. Horde Mode är det trendigaste av alla multiplayerlägen den här konsolgenerationen. I lag med andra spelare ska man överleva våg efter våg av fiender som bara blir fler och starkare.
Man kan vara fem spelare samtidigt och två kan spela på samma skärm. Vi fixade fram två extra skärmar hem till Ludde, två till Xbox 360 och tre ex av Gears of War 2. Det var extra mycket fix jämfört med tidigare HDiHD, men det var värt varje liten extra cykeltur för mig.
Yes, jag var både bil- och arbetslös sommaren 2009 och cyklade mycket då. Och jag fick cykla extra mycket kring HDiHD #3 eftersom jag lånade ett exemplar av Gears 2 av en vän i Flemingsberg och lyckades sedan lämna tillbaka fel spel till honom. Det lyckades bli ett par extra vändor Tumba --> Flemingsberg --> Tumba på cykel, good times!
Med tre skärmar i samma rum körde vi igång ett pass på ett par timmar innan middagen, och vi hade så sjukt roligt. Lagandan växte exponentiellt för varje minut vi spelade. Vi skrek, skrattade och hurrade om vartannat. Tempot ökar för varje våg och eftersom varje bana hade 50 vågor fanns det alltid ett mål, vilket jag föredrar framför fiendevågor som aldrig tar slut.
Varma av några hetsiga timmars spelande klev vi ut i den sena eftermiddagssolen för att grilla. Megamarinerad kyckling och baconinlindad Chorizo stod på menyn. Till detta åt vi ugnsgrillad potatis, smarriga såser och såklart hinkvis med läsk. Överflöd är ett av HDiHD's ledord.
Om inte mitt minne bedrar mig så blev ungefär 90% av dessa korvar över
Som du enkelt kan se på de flesta av dessa bilder, där jag tyvärr saknas (förutom skuggan på en mage), så var alla på riktigt bra humör. Lagandan som vi tillsammans byggt upp i Horde Mode de senaste timmarna är garanterat en del av det.
Vi hade haft så roligt att vi bestämde oss för att skippa uppföljarna till Infernal Affairs och bara spela resten av kvällen. Ett enkelt beslut som ingen av oss behövde ångra. Vi hade minst lika roligt under kvällen som vi haft tidigare under dagen.
Lagom till kvällen dök även HDiHD's första gästspel upp. Det var Jacob som bodde då gatan över, han gled in och tog plats i soffan för att ta del av köttfärsandet. Vi satt alltså till tre personer var framför två TV-skärmar och två personer framför en TV-skärm. Sedan fick handkontrollen gå till den som inte spelar efter varje våg.
HDiHD #3 är helt klart en av de bästa träffarna vi haft. Det var även en av de väldigt få träffarna som det var fint väder på.
Den 4 juli 2009 spikades, Gears of War 2 skulle spelas och Infernal Affairs 1 och 2 (och möjligtvis trean om vi kände för det) skulle ses.
Det var dags för nya matidéer och vi levererade helt klart. Till lunch åt vi linssoppa med rejäla vitlöksbröd sittandes runt köksbordet istället för framför TV:n som tidigare. Runt bordet satt två nya deltagare utöver vår gyllene femma som varit med från början; det var en Johan och en Svante. Johan, eller 'Mannen med Skägget', stod bakom linssoppan, han kan laga mat han.
Med en simpel (men riktigt god) måltid i magen satte vi oss i Luddes bruna soffa och tittade på Infernal Affairs.
Jag har tydliga minnen av att se DVD-fodralet av den på Nyheter-hyllan i filmbutiken Godismonstret när jag gick på gymnasiet. Jag röstade flera gånger för att jag och mina vänner skulle se den då men det gick aldrig igenom. Sedan läste jag om att den skulle få en Hollywood-remake, jag minns att Brad Pitt var på tapeten för att spela en av huvudpersonerna. Men så blev det ju inte.
The Departed fick ju Hollywoods version heta, och den är ju faktiskt bra. Det hade dock varit mer intressant att få se originalet först, jag hade nog uppskattat båda filmerna bättre i den ordningen.
Infernal Affairs visade ändå sig vara riktigt bra, ännu bättre i HD och goda vänners lag.
Resten av den lördagens eftermiddag spelade vi alltså Gear of War 2. Eller rättare sagt; Horde Mode i Gears of War 2. Horde Mode är det trendigaste av alla multiplayerlägen den här konsolgenerationen. I lag med andra spelare ska man överleva våg efter våg av fiender som bara blir fler och starkare.
Köttfärs och fyra nyanser av brunt
Man kan vara fem spelare samtidigt och två kan spela på samma skärm. Vi fixade fram två extra skärmar hem till Ludde, två till Xbox 360 och tre ex av Gears of War 2. Det var extra mycket fix jämfört med tidigare HDiHD, men det var värt varje liten extra cykeltur för mig.
Yes, jag var både bil- och arbetslös sommaren 2009 och cyklade mycket då. Och jag fick cykla extra mycket kring HDiHD #3 eftersom jag lånade ett exemplar av Gears 2 av en vän i Flemingsberg och lyckades sedan lämna tillbaka fel spel till honom. Det lyckades bli ett par extra vändor Tumba --> Flemingsberg --> Tumba på cykel, good times!
Med tre skärmar i samma rum körde vi igång ett pass på ett par timmar innan middagen, och vi hade så sjukt roligt. Lagandan växte exponentiellt för varje minut vi spelade. Vi skrek, skrattade och hurrade om vartannat. Tempot ökar för varje våg och eftersom varje bana hade 50 vågor fanns det alltid ett mål, vilket jag föredrar framför fiendevågor som aldrig tar slut.
Från vänster: Ludde, Andreas, Svante, Daniel och Andreas
Varma av några hetsiga timmars spelande klev vi ut i den sena eftermiddagssolen för att grilla. Megamarinerad kyckling och baconinlindad Chorizo stod på menyn. Till detta åt vi ugnsgrillad potatis, smarriga såser och såklart hinkvis med läsk. Överflöd är ett av HDiHD's ledord.
Om inte mitt minne bedrar mig så blev ungefär 90% av dessa korvar över
Som du enkelt kan se på de flesta av dessa bilder, där jag tyvärr saknas (förutom skuggan på en mage), så var alla på riktigt bra humör. Lagandan som vi tillsammans byggt upp i Horde Mode de senaste timmarna är garanterat en del av det.
Vi hade haft så roligt att vi bestämde oss för att skippa uppföljarna till Infernal Affairs och bara spela resten av kvällen. Ett enkelt beslut som ingen av oss behövde ångra. Vi hade minst lika roligt under kvällen som vi haft tidigare under dagen.
Lagom till kvällen dök även HDiHD's första gästspel upp. Det var Jacob som bodde då gatan över, han gled in och tog plats i soffan för att ta del av köttfärsandet. Vi satt alltså till tre personer var framför två TV-skärmar och två personer framför en TV-skärm. Sedan fick handkontrollen gå till den som inte spelar efter varje våg.
HDiHD #3 är helt klart en av de bästa träffarna vi haft. Det var även en av de väldigt få träffarna som det var fint väder på.
Smygtitt
I fredags var det Långfredagen.
Men i år passar det bättre för mig att använda sig av den engelska översättningen av samma dag; Good Friday. HDiHD #11 gick nämligen då av stapeln och det var en riktigt lyckad dag på alla sätt och vis!
Men som ni vet håller jag fortfarande på att berätta om alla HDiHD-händelser (HDiHDh) i tur och ordning, jag har bara hunnit med ettan och tvåan än så länge. Men sitter du där och inte kan vänta på att höra om vår dag så kan du istället redan nu läsa om vad Joseph/Farmakologen/Mel-Jad har att berätta om det!
Men i år passar det bättre för mig att använda sig av den engelska översättningen av samma dag; Good Friday. HDiHD #11 gick nämligen då av stapeln och det var en riktigt lyckad dag på alla sätt och vis!
Men som ni vet håller jag fortfarande på att berätta om alla HDiHD-händelser (HDiHDh) i tur och ordning, jag har bara hunnit med ettan och tvåan än så länge. Men sitter du där och inte kan vänta på att höra om vår dag så kan du istället redan nu läsa om vad Joseph/Farmakologen/Mel-Jad har att berätta om det!
HDiHD #2
HDiHD #1 var en succé och det skulle upprepas ögonaböj.
Bara drygt två månader senare, den 10 januari 2009, gick HDiHD #2 av stapeln. Det var fortfarande samma deltagare och den här gången skulle vi spela Rock Band till Xbox 360 och kolla på Hellboy och Hellboy II: The Golden Army. I HD naturligtvis, men det har du förstått vid det här laget, eller hur?
Vi körde på samma grej igen till lunch, nämligen lansar. Det går till på det här viset; man köper en stor famn baguetter och snittar upp dem i mindre bitar (Skippa uppsnittningen för hardcorelansar).
Köp sedan en assload av olika tillbehör att plocka från. Till exempel bacon, kyckling, avocado, tomater, mozzarella, skagenröra, sallad och citronpeppar.
Gör sedan dina lansar efter dina behov. Go wild, go nuts, gört bara.
Bara drygt två månader senare, den 10 januari 2009, gick HDiHD #2 av stapeln. Det var fortfarande samma deltagare och den här gången skulle vi spela Rock Band till Xbox 360 och kolla på Hellboy och Hellboy II: The Golden Army. I HD naturligtvis, men det har du förstått vid det här laget, eller hur?
Vi körde på samma grej igen till lunch, nämligen lansar. Det går till på det här viset; man köper en stor famn baguetter och snittar upp dem i mindre bitar (Skippa uppsnittningen för hardcorelansar).
Köp sedan en assload av olika tillbehör att plocka från. Till exempel bacon, kyckling, avocado, tomater, mozzarella, skagenröra, sallad och citronpeppar.
Gör sedan dina lansar efter dina behov. Go wild, go nuts, gört bara.
Till lunchen kollade vi då alltså på Hellboy, som jag sett tidigare. Och jag gillar inte Hellboy. Det visade sig senare under dagen att ogillar uppföljaren lika mycket. Lyckligtvis var umgänget i toppklass så det var ingen fara.
Till middag åt vi så mycket Dallas vi bara orkade, igen. Varning: Kolla på bilden nedan endast om du är hungrig, annars är risken att du blir äcklad av eders flottiga höghet.
En av Andreasarna hade med sig sin kompletta Rock Band-uppsättning för allas njutning. Minns jag inte helt fel så var detta min första kontakt med låtsastrummor av den här typen. Starten av ett passionerat förhållande som kulminerade för drygt ett år sedan då jag skaffade mig ett eget trumset till Rock Band 3. 2009 såg det lite annorlunda ut, alltså inga cymbalexpansioner.
Till middag åt vi så mycket Dallas vi bara orkade, igen. Varning: Kolla på bilden nedan endast om du är hungrig, annars är risken att du blir äcklad av eders flottiga höghet.
En av Andreasarna hade med sig sin kompletta Rock Band-uppsättning för allas njutning. Minns jag inte helt fel så var detta min första kontakt med låtsastrummor av den här typen. Starten av ett passionerat förhållande som kulminerade för drygt ett år sedan då jag skaffade mig ett eget trumset till Rock Band 3. 2009 såg det lite annorlunda ut, alltså inga cymbalexpansioner.
Men lika kul hade jag ändå! Om inte roligare...
Grejen är den att vi var en sådan perfekt grupp människor att spela det här tillsammans! Daniel älskar sång, Andreas_1 älskar bas, Ludde älskar gitarr, jag älskar trummor och Andreas_2 (som ägde allt) alternerade mellan gitarr och trummor. En hel kväll av Rock Band kändes i hela kroppen, det gjorde även allt godis och snacks vi proppade oss fulla av.
Under kvällen upptäckte jag låten Monsoon med Tokio Hotel. Jag gillade den riktigt mycket tills jag fick reda på hur sångaren ser ut. Kan man göra så? Döma ut en låt efter att man sett hur artisten/artisterna sett ut? Jag gjorde det iallafall. (Men låten åker igång ibland på Spotify när ingen ser...)
Extrapoäng till Ludde som varit väldigt duktig med att ta och spara bilder
Annat värt att notera är att den europeiska versionen av Rock Band har ett par exklusiva låtar. Hysteria med Muse är en av dem (suck it Amerika!), men låten New Wave med Pleymo är för alltid ihågkommen i min värld. Pleymo är alltså ett franskt rap- och hardcoreband. Att höra någon verkligen försöka sjunga med i deras texter är något du aldrig glömmer. Nu blir det internt men jag måste faktiskt säga som det är:
Paer'frär-bruut!
HDiHD #2 var extremt lyckat, trots sämre filmer, förutom en sak: Maten. Vi körde exakt samma mat som förra gången och under middagen märktes det att ingen var särskilt sugen på Dallas, vi bara köpte den för att vi trodde att det var det som HDiHD var. Jag var faktiskt helt insnöad på att lansar och Dallas skulle för evigt vara HDiHD's matintag. Men Ludde spräckte lyckligtvis hål på den tankebubblan genom att, ganska snart efter att HDiHD #2 var över, säga att nästa gång ska vi tänka ut något annat att äta. Förändring är bra!
HDiHD #1
Efter en briljant idé följt av en halvbriljant förkortning av konceptet var det dags för genomförandet.
Lördagen den första november 2008 var datumet. Transformers och Iron Man var filmerna vi skulle se. Mjukisbyxor och linne var kläderna vi skulle ha på oss.
Vad mer än det skulle hända, hur många skulle vi vara och vilka?
I slutet av augusti det året hade Castle Crashers släppts, något som jag länge suktat efter. Då var det fortfarande exklusivt till Xbox360, så jag tog upp det med Ludde som förslag. Det blev ett enkelt beslut. Castle Crashers visade sig senare vara en succé, mina intryck finns att läsa här. Där spelar man fyra spelare samtidigt, så fyra stycken var det vi skulle vara. Vi blev en Viktor, en Ludde och två Andreas.
En ändring i sista minuten gjorde oss till fem stycken. En Daniel hann med på deltagarlistan, så fem stycken blev vi sammanlagt. Så här i efterhand ser jag den händelsen som en föraning på hur HDiHD i framtiden skulle komma att växa exponentiellt och bli stort, större, störst. Det var redan en attraktiv händelse!
När vi samlades klockan elva på morgonen åkte vi allihop direkt och köpte ingredienser för lunch och övrigt onyttigt till kvällen. Lunchidén kommer från min bror och är så enkelt som baguettemackor eller, "lansar", som det kallas. En massa olika pålägg man får välja mellan på sin egna baguette. Till mackorna kollade vi på Transformers, som var bättre än jag trodde (tro det eller ej).
Efter det satte vi igång Castle Crashers, jag blev förtjust på nolltid. Det var precis så roligt som jag tänkt mig.
Till middag beställde vi en Large och en Medium 'Dallas' från Gula Villan i Tumba (Botkyrkas bästa pizzeria). Det var på tok för mycket pizza, det är sådant som händer helt enkelt. Pizzorna fick jäsa i magen samtidigt som vi såg Iron Man, som var ännu bättre.
Och resten av kvällen spenderades i Luddes bruna soffa, spelandes Castle Crashers, ätandes godis och drickandes Cola. En riktigt lyckad dag!
Lördagen den första november 2008 var datumet. Transformers och Iron Man var filmerna vi skulle se. Mjukisbyxor och linne var kläderna vi skulle ha på oss.
LinslusLudde på dagen D
Vad mer än det skulle hända, hur många skulle vi vara och vilka?
I slutet av augusti det året hade Castle Crashers släppts, något som jag länge suktat efter. Då var det fortfarande exklusivt till Xbox360, så jag tog upp det med Ludde som förslag. Det blev ett enkelt beslut. Castle Crashers visade sig senare vara en succé, mina intryck finns att läsa här. Där spelar man fyra spelare samtidigt, så fyra stycken var det vi skulle vara. Vi blev en Viktor, en Ludde och två Andreas.
En ändring i sista minuten gjorde oss till fem stycken. En Daniel hann med på deltagarlistan, så fem stycken blev vi sammanlagt. Så här i efterhand ser jag den händelsen som en föraning på hur HDiHD i framtiden skulle komma att växa exponentiellt och bli stort, större, störst. Det var redan en attraktiv händelse!
Avocado? Måste vara Luddes lansar
När vi samlades klockan elva på morgonen åkte vi allihop direkt och köpte ingredienser för lunch och övrigt onyttigt till kvällen. Lunchidén kommer från min bror och är så enkelt som baguettemackor eller, "lansar", som det kallas. En massa olika pålägg man får välja mellan på sin egna baguette. Till mackorna kollade vi på Transformers, som var bättre än jag trodde (tro det eller ej).
Efter det satte vi igång Castle Crashers, jag blev förtjust på nolltid. Det var precis så roligt som jag tänkt mig.
Till middag beställde vi en Large och en Medium 'Dallas' från Gula Villan i Tumba (Botkyrkas bästa pizzeria). Det var på tok för mycket pizza, det är sådant som händer helt enkelt. Pizzorna fick jäsa i magen samtidigt som vi såg Iron Man, som var ännu bättre.
Och resten av kvällen spenderades i Luddes bruna soffa, spelandes Castle Crashers, ätandes godis och drickandes Cola. En riktigt lyckad dag!
HDiHD: Hur allt började
Nyhemsveckan 2007
Det var en sensommardag år 2008. Jag och Ludde, (aka Linslusludde under den tiden) jobbade rygg i rygg med varandra på GRIN. Under dagarna jobbade vi tillsammans, under lunchen tränade vi tillsammans, under kvällarna hängde vi tillsammans. Det var mycket Ludde helt enkelt! Utöver det var jag även nygift, livet var extra bra.
Ludde hade ganska nyligen fått sitt hemmabiosystem komplett med en oerhört bekväm soffa som var brun. Under arbetsdagarna när vi inte satt och betygsatte låtar i vår gemensamma mp3-samling så pratade vi mycket om filmer. Några återkommande filmtitlar var Transformers och Iron Man, två filmer som han gärna ville visa mig med sitt system, då de tydligen gör sig riktigt fina i (2008 års hetaste ord:) full HD.
Det där f:et i full HD lade vi också alltid extra tyngd på, för det var det nya heta. Elektronikkedjorna gjorde reklam för HD-skärmar och ens föräldrar började bli sugna på plattskärmar. Men vi var redan förbi det stadiet och för att poängtera det så var det där f:et i full väldigt viktigt.
När jag tänker efter är det mycket möjligt att fascinationen över full HD var en del av det som födde fram detta.
Två mer eller mindre bra filmer som gör sig extremt bra i full HD
Jag hade inte sett några av filmerna och att titta på en 46 tums skärm lät minst sagt suktande. Det var just i det skeendet som det föddes.
"Vi borde göra en heldag med de här två filmerna. Träffas tidigt, äta lunch, kolla på film, spela tv-spel, äta middag, kolla på film, äta godsaker och spela ännu mer tv-spel."
Idén lät för bra för att vara sann. Självklart skulle vi genomföra det! Och vi måste ha regler (såklart...)! Endast killar, endast mjukisbyxor och linne. Vad vore Sverige utan regler?
Den eftermiddagen föddes något som är minst lika aktuellt idag. Vi satte det första datumet för ett HDiHD. Namnet har vi fortfarande ingen aning om vem som kom på, så jag och Ludde tar gemensam cred för det. Så, vad är HDiHD?
Det är en Heldag i High Definition.
Visst är det lite pinsamt att förklara namnet ibland, men det sammanfattar perfekt vad det är! Så, nu var datum satt, då var det dags att hitta fler deltagare...
