Soffbloggande

I julklapp i år fick jag två trådlösa keyboards.

Ett till Rock Band 3 för att rocka loss till Queens pianoslingor och Huye Lewis syntslingor. (Fantastiskt)

Och ett till datorn som nu är uppkopplat. Tydligen så är det världens mest avancerade trådlösa tangentbord. Yikes. Numera sker i alla fall allt bloggande bekvämt från soffan framför TV:n, att jag har velat blogga på något annat sätt tidigare är obegripligt. För det är fantastiskt.

Så idag har jag surfat framför TV:n från soffan, efttersom jag lyckades bli förkyld under helgen och är nu hemma från jobbet.

Förresten, funderar du fortfarande på ifall Die Hard är världens bästa julfilm eller inte? Fortsätt in här i så fall.

Visdomstand

En första glimt av en visdomstand blev synlig i morse. Halva käkbenet är tokömt. Jag funderade på att dela med mig av spektaklet med hjälp av en bild, men mina egna ord får räcka den här gången. Julen kommer alldeles strax och jag hoppas kunna avnjuta många hekto Janssons Frestelse under helgen, trots ömmande mun.

I år blir första julen med julgran, det blir mysigt. Min fru har köpt hem en del julbelysning som hänger/står i våra fönster, det boostar julkänslan avsevärt.

Under tiden spelar jag en hel del The Secret of Monkey Island, perfekt avkoppling inför läggdags på vardagskvällar. Jag skrattar mycket och skäms lite. Skrattar för att humorn fortfarande är top notch (originalet kom 1991), skäms för att jag hittills har tagit hjälp av guide tre gånger.

Imorgon kväll fortsätter Metroidmarathonet med Super Metroid som jag egentligen redan klarat, men det var för svårt att hålla sig. Långpass med storebror, ser fram emot det!


Donkey Kong Country Returns recenserat

Gorillan som heter Åsna räddar julen för Wii-ägare i år. Förra året kom New Super Mario Bros Wii och slog ner som en... öhmm... underbar spelupplevelse? Dåligt med metaforer idag.

Jag spelade första Donkey Kong Country som en idiot. Alltså, verkligen jättemycket. Faktum är att jag äger ett exemplar som jag fick med ett Super Nintendo och ett par spel. För det betalade jag, ett st. Snickers bar.


Den här nytolkningen av det spelet är helt fantastisk. Årets spel till Nintendo Wii? Troligtvis.

Min recension är nu uppe.

Nej, inte lunch nu igen...

Jag: Nej, inte lunch nu igen...

Överjag tittar upp från sin bok, lägger hastigt ner den och vänder sig mot mig.

Överjag: Är det något som tynger dig Viktor?
Jag: Nej det är det väl inte, eller jo förresten. Jag såg att klockan var lite över tolv och det innebär ju lunchtid.
Överjag: Ja, och det är helt normalt med lunchtid vid tolv. Det är en av grundpelarna i varje kontorssamhälle världen över, nästan lika viktigt som kaffemaskinen och fruktkorgen.
Jag: Att det är normalt fattar väl vem som helst men det innebär att jag måste gå och äta igen.
Överjag: Du måste äta Viktor. Mat är kroppens bränsle och utan mat blir du lättirriterad, handlingsförlamad och allmänt tom i blicken. Det här har vi pratat om många gånger tidigare.

Hungrig som jag är blir jag lite lätt irriterad och börjar vrida min kontorsstol i kvartscirklar fram och tillbaka. Blicken landar på alla möjliga ställen förutom just i Överjagets ögon.

Jag: Självklart vet jag att jag måste äta och det är precis vad jag tänker göra. Jag önskar bara att jag slapp gå dit igen.
Överjag: Ursäkta mig? Vad menas med dit?

Nu fanns det längre ingen återvändo. Jag var tvungen att konfrontera problemet.

Jag: Till Subway...
Överjag: Till... Subway?
Jag: Ja.
Överjag: ...förlåt mig, jag förstår inte. Vad är problemet?
Jag: Ända sedan jag började jobba på ett och samma ställe har majoriteten av mina luncher spenderats på Subway, de är närmast. Och godast... tror jag i alla fall, jag har inte prövat så många andra ställen. Jag går faktiskt igenom samma rutin varje gång. 1: Ny arbetsplats 2: Hitta det godaste matstället i närheten 3: Ät lunch där tills du tröttnar på alla deras menyer 4: Fortsätt ät där ändå. Och nu är jag bara så sjukt trött på Subway-mackor.


Överjag tar av sig sina glasögon och gnuggar sig i ögonen. Han skakar på sitt överhuvud flera gånger och försöker komma på hur han ska börja sin nästa mening. Till slut finner han orden:

Överjag: Du menar alltså att du slösar pengar nästan varje dag på att äta mat du är trött på? Pengar och tid på något du inte uppskattar! Förstår vidden av det här problemet Viktor? Förstår du vad det här säger om dig som person? Jag kräver förändring på det här området. Förändring omgående. F-Ö-R-Ä-N-D-R-I-N-G.
Jag: Ja, ja, ja, jag vet! Lugna dig. Jag ska bättra mig. Men tänk dig själv: En härlig kycklingmacka med en schysst dressing på, tomater, sallad och gurka. Och sedan avsluta varje måltid med en av de där underbara kak...
Det: COOKIE?
Överjag: Harpklang! Vad var det där för åbäke som endast talar i versaler?
Jag: Shiiiit. Om hela sanningen ska fram så var det där den egentliga orsaken till alla frekventa besök hos Subway. Min kropp ballar ur av blotta tanken av de där söta ka...
Det: COOKIE!
Överjag: Jag förgås. Vad är det för odjur du släppt in? Detta vrak vars enda syfte verkar vara att bryta sociala normer och tänja på gränser, vad gör det här?
Det: COOKIE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Överjag: Skäms på dig! Inte fler än tre utropstecken och det vet du!
Det: COOKIEZ!!!!!!!!!!!!!111
Överjag: ...andas. Andas. Andas.

Jag tar tillfället i akt när de är upptagna med varandra, slänger på mig jackan och springer över gatan direkt in på Subway. Dags för kaka igen!

COOKIE

Högre sockerhalt än socker, amerikanarna vet deras skit

Jag har bättrat mig avsevärt nu, men de två första månaderna på min nya arbetsplats var fyllda av pinsamt många besök hos Subway. Så många att till och med VD:n för företaget kommenterade det inte, en, två utan tre gånger vid olika tillfällen. Ett av dem var under kick-offen då vi åt middag, jag hade jobbat där i ungefär två veckor och VD:n kom fram och sa:

- Bättre än Subway, eller hur?

Men vad ska jag göra när de där sketna kakorna dansar bugg i munnen för varje tugga? Ja, jag har prövat alla och den godaste är den på bilden, Double Chocolate Chip.

RSS 2.0