Ända sedan det varit möjligt så har jag laddat ner film och musik. Det började med Napster, fortsatte med Kazaa, Morpheus, DC, DC++ och till slut Utorrent. Jag reflekterade aldrig riktigt över moralen kring det, jag bara körde på utan vidare eftertanke eftersom det är så anonymt och, för att inte glömma, "alla andra gör ju det".

Detta gav tillgång till musik och film på ett bekvämt och gratis sätt. Att lura dom stora företagen på sina miljonvinster kändes ballt, och att få tag på filmer veckor (ibland månader) innan dom kom ut var såklart häftigt det också.

Sen i December 2008 hände det något.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, kanske att sanningen kom ifatt mig. Jag kom på att det egentligen inte finns något försvar mot att ladda ner upphovsrättsskyddat material. Jag ville liksom inte bara skratta lite generat och skaka på axlarna längre när någon frågade om varför jag egentligen gjorde som jag gjorde. En växande ansvarskänsla tror jag att det handlade om.

Då tog jag ett snack med min fru och vi kom överens om att sluta ladda ner film, och sen någon gång låta det beslutet sprida sig till musiken. Direkt kände vi en frid över oss, en oförklarlig känsla. Jag agerade inte på dåligt samvete eller skuld (vilket egentligen bara visar på hur van jag var att göra det), utan jag tog bara mitt förnuft till fånga. Det var ingen känslovåg som ledde fram till det, vilket också kändes bra.

Samma jul fick vi ett presentkort på Lovefilm.se i julklapp. Två månader gratis och titta på så många filmer som vi vill, vi får ha högst två filmer hemma samtidigt. När dom här två gratismånaderna går ut nu i Februari kommer vi utan tvekan fortsätta, men då blir det 199 kronor i månaden. DVD, Bluray, serier i massor. Smygreklam javisst, men det är dom verkligen värda. Så det lagliga substitutet för nedladdning kom som ett brev på posten, bokstavligen!

I början av Februari fick jag sedan en invite till Spotify. Helt plötsligt hade jag tillgång till mängder med musik, gratis och lagligt.

Jag har en bit kvar på vägen att helt och hållet rensa ut illegal nedladdning ur mitt liv, men på en dryg månad så kom jag en bra bit. Jag upplevde allt detta som att jag egentligen bara behövde fatta beslutet och så låg hjälpmedlen direkt runt hörnet. Det är så Gud hjälper oss, bara vi själva fattar beslutet så kommer Han direkt och hjälper till.

Det här var ett beslut hos mig, min fru och ingen annan. Så oroa dig inte för att få dömande blickar från mitt håll, inga sten i glashus här inte. Vad jag förmedlar är att jag har börjat gå åt ett annat håll.

Det går att spela dum, det går att inte låtsas som någonting. Det går att göra sin nedladdning till en protest av något slag, det går att tycka att polisen borde lägga sina resurser på viktigare saker än att få tag på nedladdare. Det går att tycka att spel, film och musik är alldeles för dyrt, det går att peka på alla andra förutom sig själv.

Men jag ville inte göra det längre, så bye bye Utorrent.