Det något speciellt med prylar. Dom kan skänka så mycket välsignelse och glädje men även framkalla så mycket frustration och ilska. En trådlös router, en mobil, en laptop, you name it. Om dom inte funkar som dom ska blir jag helt uppslukad i att få dom att funka.

Igår kväll prövade jag för första gången att föra över filmklipp till min nya mobil, Nokia 5800. Tvärtemot mina förväntningar funkade programmet som följde med mobilen bäst (prövade en del gratis program innan jag ens testade det). Resultatet i mobilen uppfyllde alla mina önskningar.

Med benen fulla av spring visade jag min fru som säkert blev imponerad, men långt ifrån lika mycket som jag. Vi låg i sängen och tittade ett tag, mina ben småsprattlade lite okontrollerat. Efter det var det sängdags men jag ville inte sova. Min kropp gick på högvarv och i magen snurrade det runt och runt.

Det här låter kanske jättekonstigt men det var precis så jag upplevde det. Det tog ett bra tag innan jag lyckades somna in.

Men jag vet att jag inte är ensam om detta barnsliga beteende. En vän till mig blev en gång så överdrivet lycklig efter att ha fått igång sin trådlösa router att han var tvungen att dansa framför min kamera, med rumpan bar.

Det är något med dessa nedrans manicker.
Eller så är det något med dessa förvuxna småpojkar och deras leksaker.