Året var 1990, SEGA slogs mot Nintendo om konsumenterna. Nintendo hade övertaget, mycket tack vare en rörmokare vid namn Mario vars spel såldes i mängder. SEGA hade tidigare försökt skapa en motsvarighet till Mario, det gick inte så bra. Både Wonder Boy och Alex Kidd (ja, han stavas med två d) misslyckades i att bli populära, även fast dom båda hade varit med i åtminstone ett riktigt bra spel. SEGA behövde något som liknade Mario, men som ändå var unikt.

En intern utvecklingsstudio hos SEGA vid namn AM8 fick i uppdrag att skapa ett spel som skulle tävla med Mario. Det var alltså det specifika uppdraget som dom utvecklarna fick; skapa ett spel som kan konkurrera med Mario.

Resultatet blev Sonic, en blå igelkott med rödvita skor som springer fort fort. Vad han saknade i tajt plattformshoppande och mysfaktor tjänade han in på sitt höga tempo och attityd. Sonic blev succé och AM8 fick genast det nya namnet Sonic Team.

Och det är Sonic Team och deras tre första Sonic-spelen jag vill hylla.
För min fråga är: Hur lätt är det att misslyckas med det uppdraget dom fick?

Extremt lätt.

Hur många gånger har vi inte hört det förut? Spel som ska utmana och "döda" framgångsrika speltitlar.
Lyckades Pariah eller Killzone döda Halo? Nej du, verkligen inte.
Lyckades True Crime eller Scarface döda GTA 3? Inte ens i närheten.
Lyckades Soldier of Fortune eller Red Faction döda Half-Life? Inte en chans.

Att efterlikna eller ibland till och med försöka överträffa tidigare succéer är inte särskilt ovanligt, men hur ofta blir resultet dåligt eller i bästa fall halvdant?

Det är inte annorlunda i filmens värld. När det står "Gillade du (valfri tidigare kassako) kommer du att älska den här!" på fodralet, hur ofta är filmen bra då?

Det är just därför som Sonic är så väldigt unik. Ett gäng spelutvecklare fick i uppdrag att skapa något som kunde konkurrera med självaste Super Mario, och dom lyckades. Han blev en maskot för SEGA och fick stå för allt som Nintendo saknade, överlägsen attityd.
"SEGA does what Nintendon't"

Sonic 1, Sonic 2 och Sonic 3 håller allihop väldigt hög klass rakt igenom. Färgsprakande banor, samarbetsläge för två personer, riktigt häftig musik som håller än idag och, sist men verkligen inte minst, en svårighetsgrad som fortfarande är perfekt.
I den tredje delen var det faktiskt tänkt att självaste Michael Jackson skulle komponera musiken, vilket visar tydligt vilken grad av popularitet som SEGA lyckats få med karaktären Sonic. Men efter hans skandaler blev Michael petad från jobbet så all musik han hunnit skapa kom inte med i det slutgiltiga spelet, eller?

Med det här vill jag bara säga vilken otrolig respekt jag har för dom människorna som satte ihop dom tre första Sonic-spelen. Grymt bra spel som blev skapade under enorma prestationskrav. Sonic blev pionjären för spel med attityd, spel som var coola, vilket senare öppnade upp för Playstations framfart med Wipeout och Tekken. Respekt helt enkelt.


....och så glömmer vi för en stund att Sonic inte haft ett bra spel sedan 1998.