Den kristna församlingen blir i Bibeln flera gånger jämförd med en brud som gör sig redo på sin bröllopsdag.

Jämförelsen träffar helt rätt faktiskt, speciellt med tanke på allt som händer runt omkring mig och min fru just nu. Vi är på väg ut ur församlingen som jag har vuxit upp i och min fru dom senaste fem åren. Samtidigt siktar vi in oss på en ny vision och bereder oss för ett engagemang i en helt annan division än tidigare.

Människors reaktioner på detta kan enkelt jämföras med reaktionerna vi fick då vi skulle gifta oss.
"Är ni inte lite för unga för att göra detta?", "Nämen vad tidigt!". Och faktiskt, jag vet inte särskilt mycket om hur detta beslut kommer förändra våra liv, ungefär likadant som när vi gifte oss. Då visste jag inte heller exakt hur allt skulle förändras, uppenbarelsen kom när vardagen kom. Det blir väl samma sak nu.

Sen har människor väldigt mycket åsikter om detta och berättar gärna hur dom skulle gjort ifall dom var i våra skor.
Jag antar att jag har lätt för att dra dessa liknelser på grund av att mitt eget bröllop ligger fräscht i minnet fortfarande, men jag får dom vibbarna litegrann.

Visst får vi oro i kropparna ibland.
Går vi åt rätt håll?
Är vi kanske för unga?
Går vi för snabbt?
När dessa oroande frågor dyker upp så känns det skönt att veta att Guds nåd är större än våra bekymmer och att vi kommer att bli välsignade med vårt val.

Och vi är övertygade om att vårt val är rätt.