Att blogga om sina egna spelrecensioner känns faktiskt lite självupptaget. Men där mitt jobb som spelutvecklare fått ett abrupt slut så fortsätter min lilla recensionskarriär på hype.se.

Därför tänker jag fortsätta att stolt presentera varje recension som läggs upp, iallafall så länge jag står utan jobb. Den här gången var det Punch Out!! till Wii som stod på tur. Det skrivs faktiskt med två utropstecken, det har det gjort ända sedan 1987.

Min recension är nu uppe.

Nintendo kan det här med spelglädje, Punch Out!! är väldigt roligt. Tyvärr bygger den större delen av glädjen i att dom hittat samtliga av mina nostalgisträngar och tar alla ackord dom kan på dom. Ja, det är faktiskt något dåligt att bara anspela på nostalgi.

Du vet när du återser en person du inte sett på många år och tänker "han/hon har verkligen inte ändrats ett dugg"? Den tanken har också sällskap av en viss charm men även en viss tragik.

Så känner jag för nya Punch Out!!, jag har spelat det gamla spelet från 1987 till och från under hela mitt liv och känner igen nästan varenda karaktär, taktik, musikslinga och träningsmontage i det nya. Härlig nostalgirusch följd av en besk eftersmak då jag inser att det är samma grej igen.

Men mogen som jag är tog jag hela Wii-situationen i åtanke och tänkte att majoriteten av dom som kommer spela det nya Punch Out!! aldrig har hört talas om det tidigare, eftersom Wii är konsolen för dom som aldrig ägt en konsol tidigare (lite som att min kyrka är till för alla som annars inte går i kyrkan). För den publiken spelar det ingen roll att spelet innehåller mycket av samma sak som tidigare. Den publiken kommer har lika roligt som jag haft med det gamla spelet, för magin håller än. Det ser jag i min frus ansiktsuttryck när hon lyckas sänka Von Kaiser efter ett par försök.

Den första underdog-sportfilmen jag såg var Karate Kid och den var verkligen hur bra som helst. Det beror väl mest på att det var första gången jag såg en sån film. Du vet; otippad, ödmjuk och missförstådd grabb/tjej/lag vinner stora matchen/ligan/turneringen. Alla såna filmer är för mig alltid lite sämre än Karate Kid, för receptet avtar efter varje användning. Det hade lika gärna kunnat vara Mighty Ducks, Rocky, Remember the Titans, Coach Carter, Little Giants eller 8 mile som mitt hjärta pumpar ett extra slag för. Men Karate Kid kommer för alltid ligga mig närmast hjärtat.

Och för er flesta kommer Punch Out!! till Nintendo Wii vara er första upplevelse av Punch Out!!, jag säger njut och älska det!