Spoilervarning för, newsflash, Syphon Filter.

Vi är nu inne på medaljplatserna för dom sämsta sista bossarna någonsin. Bronspokalen får ett spel som annars är bra men är mest ihågkommet i min värld efter sin exceptionellt dåliga sista boss. Gunner tycker till och med att spelet är så bra att det ligger på plats sex över hans tio bästa spel någonsin (Även fast han stavar det fel). Men nu du Gunner, nu är det dags att döda din älskling litegrann:

3. Syphon Filter - Playstation, 1999
Det här spelet är en actionthriller med betoning på action. Det kom i svallvågorna av Metal Gear Solid och det märks, spionthrillers var då det nya plattformsspelet. Ett tajt spel som tyvärr tog sig själv på lite för stort allvar. Röstskådespelaren till huvudpersonen Gabe hade Solid Snake på sina påslakan i sängen. Men ändå, ett bra spel som jag hade kul med.

Tills sista bossen. Terroristledaren Rhoemer är lack och vill döda mig, jag pajade nämligen hans plan att starta Tredje Världskriget. Vi duellerar i ett mörkt rum, det ser ut som ett serverrum. Det finns många rumavskiljare och stora glasväggar. Rhoemer jagar mig genom rummet och skjuter vilt. Jag skjuter tillbaka och springer samtidigt bort från honom. Jag dör.

Jag försöker igen och dör. Och dör. Och dör. Jag konstaterar att Rhoemer tål mycket. Jag dör. Och dör. Jag lyckas ställa mig på ett sätt så jag kan peppra sönder hans oskyddade huvud utan att han kan skjuta tillbaka. Jag tömmer magasinen på alla mina vapen på mig i hans huvud. Jag springer fram för att slå honom, jag dör. Och dör, dör, dör och dör.

Efter över en timme av försök hittar jag av en slump en låda som innehåller gasgranater. "Coolt" tänker jag och kastar iväg en. Rhoemer dör på två ögonblick. Kanske den sämsta speltekniska lösningen för en sista boss någonsin. Han tål hur mycket kulor och explosioner i huvudet som helst, men gas är hans svaga punkt! Mer urbota fånigt kan det knappast bli. En katastrofal avslutning på ett annars bra spel, bra jobbat.