Nu har vi i samarbetspakten äntligen tagit oss igenom Capcoms uppföljare som i början verkade awesome men som bara var okej, knappt ens det.

Att tillsammans med tre vänner ta sig igenom ett äventyr genom djunglar, glaciärer, havsbottnar och rymden låter ju awesome. Att hjälpas åt att göra köttfärs av insekter små som buffalos och stora som skyskrapor låter ju awesome. Att alla även har varsin änterhake låter ju awesome.

Men det enda som var awesome var en bossfight och ett par banor. Resten är en irriterande röra.

I början märktes det inte för då var vi höga på samarbetsläget. Att sitta framför varsin skärm med ett headset i örat pratandes över Skype var underbart. Men som en sockerkick gick det över efter ett par timmar, då började bristerna i spelet sakta men säkert träda fram.

Det första jag tänker nämna är också det absolut sämsta med spelet: Upplåsningssystemet.
Nya vapen och abilities (förmågor eller egenskaper) låser man upp med hjälp av poäng man får av att plocka upp lådor under spelets gång. För det första används poängen till att köra en enarmad bandit, det avgörs alltså helt av slumpen om man ska få nya vapen och abilities eller helt värdelösa nicknames och gester. För det andra behöver man logga ut ur spelet efter varje avklarad bana för att få tillgång till den enarmade banditen. Efter att man gjort detta måste man starta upp ett nytt spel och bjuda in alla spelare igen. En process på ett par minuter, efter varje bana. Störande.

Jag hade turen att få Machine Gun II, som skjuter snabbare och gör mer skada, tidigt i spelet och därav få det lättare under resten av spelet. Dom andra fick nästan bara en massa nicknames (alltså namnet som står ovanför ens gubbe under spelets gång) och olika gester (danser, vinkningar och annat helt onödigt).

När jag besegrar en fet boss eller hittar en svåråtkomlig gömma vill jag bli belönad med uppgraderingar, nya vapen och annat smått och gott. Inte genom att lägga poäng i en enarmad bandit och hoppas på det bästa. Jag har aldrig tidigare varit med om ett mindre rättvist upplåsningssystem i spel, någonsin.

Det andra jag tänker nämna är även det riktigt dåligt: Handlingen.
Jag har inte spelat föregångaren och förväntade mig inte att förstå alltihop men men den här handlingen är i det tunnaste och mest obegripliga laget. Efter halva spelet ville jag hoppa över filmsekvenserna för att komma direkt till spelandet. Det tappade tidigt bort sig självt eftersom man hoppade mellan olika fraktioner i en stor konflikt på en planet. Det är faktiskt allt jag kan summera av spelet efter att ha genomlidit varenda filmsekvens av det.

Jag tror helt seriöst att dom ansvariga för handlingen fick ordern att kopiera det dramaturgiska tillvägagångssättet som Call of Duty: Modern Warfare använde sig av. Alltså att berätta en handling ur flera personers ögon och fritt röra sig mellan dessa olika personer (Modern Warfare-gänget lyckades för övrigt sjukt bra med det, ännu bättre i uppföljaren). Med tanke på hur extremt bra det spelet sålde är det inte särskilt konstigt att kopior dyker upp nu ett par år senare. Manusförfattarna spelade väl igenom det och tog snabba anteckningar. Resultatet? Hujedamej en sån röra. Det var i stort sett gubbar i hjälm som hade ihjäl monster, there you have it!

Det tredje är resten av allt jag störde mig på i det här spelet: Inkonsekvent.
Längden på banorna var sällan balanserad. Ibland fick man börja långt, långt bakåt när vi alla hade dött, ibland inte. Bossarna kom och gick lite som dom ville, ibland i början av ett kapitel, ibland i slutet och ibland även i mitten. Alla kapitel bestod av olika många banor, ibland två, ibland sex. Skadan som fienden gjorde på en var ibland normal, ibland helt överdriven (att dö av ett skott var helt normalt). QTE (Quick Time Events) kom kanske fyra gånger under spelets gång och gav egentligen ingenting. Plus att vi alltid var oförberedda när det väl hände. Klarar man spelet när sista banan är avklarad? Nej det gör man inte, för man har med största sannolikhet missat den hemliga banan i första kapitlet som måste avklaras för att låsa upp trofén som säger att man klarat spelet.

Suck.

Det konstiga var att mitt i allt detta elände kom det små guldklimpar och gav spelet ett litet lyft. En boss där samarbete var nyckeln, på riktigt! Och vissa banor var ganska häftiga, speciellt den när man ska inta en svävare och hålla särskilda punkter under en viss tid.

Men resten var inte så bra, jag skulle aldrig rekommendera det här spelet till någon som skulle spela det själv. För ett år sedan hade aldrig kunnat se igenom glädjen att spela tillsammans med andra men nu när jag gjort det ett tag kan jag se längre än så. Och Lost Planet 2 ska man bara spela om man har fyra vänner att spela det tillsammans med och inte har några större problem med orättvisa, dålig handling och inkonsekvens. Lyckligtvis finns det ett par riktigt bra ögonblick att hitta. Det är ju alltid roligare att samarbeta!

BETYG: 2/5