Äldre japanska män i filmvärlden, ser du vad jag ser? När jag blundar får jag antingen upp Mr Miyagi eller det här alternativet:

Klädd i kostym, renrakad, välkammad och stenansikte. Bakom den fasaden gömmer sig den slaviska jakten efter heder. Hedern, som är det viktigaste mina fördomars japaner har. Något dom absolut inte får förlora, absolut inte, under inga omständigheter. Hellre dö en plågsam död än att förlora hedern. Sen är dom nästan alltid väldigt besvikna.

Vi snackar alltså Kaito Nakamura, en man som är lika välklädd som han är respektingivande. Han pratar utan att le och har ett vasst språk. Man beter sig inte hur som helst omkring en sådan person.

En redig japan

Jag såg en riktig Kaito Nakamura på en arbetsplats en gång. Jag med mina fördomar ritade upp en bild av hur han för sig på sitt jobb. Döm av min förvåning då han öppnar munnen och det dansar ut en hurtig norsksvenska ur munnen på honom.

Visst, det är alltid nyttigt att få sina fördomar raserade, men det skadar aldrig att ha det roligt samtidigt.