Jag och min fru spelade tillsammans igenom Fahrenheit när jag fortfarande bodde hos mamma och pappa (känns som 19 år sedan). Det släpptes 2005 och visade att utvecklarna Quantic Dream (med David Cage i spetsen) hade stora ambitioner. Det började riktigt riktigt bra, men åker snabbt utför och slutar i ett fjantigt drabbel om världens undergång och att spelaren är han som ska rädda alla (lite som valfritt J-RPG fast i nutid och stadsmiljö... och på en tiondels speltid... och mycket sämre).

Problemet var att man inte var beredd på en sådan vändning överhuvudtaget. Ärligt talat tror jag heller inte att någon önskade sig en sådan vändning. Jag och min fru (då: flickvän) hade hoppats på att spelet skulle fortsatt som den mordutredning det var under den första timmen. Första timmen: Väldigt bra. Andra timmen: Ganska bra. Resten: Eeeeeeeh okej?

BETYG: 1/5

Ovärt.

Quantic Dream gick sedan vidare till utvecklingen av Heavy Rain, där David Cage lovade att han inte kommer upprepa samma misstag. Han håller lyckligtvis det han lovar. Heavy Rain är ett enastående spel med tät stämning, sketabra skådespeleri, välskriven handlingen som på riktigt formar sig under tiden man spelar.

Vissa situationer i spelet är överdrivna för att hålla dramatiken uppe, men annars är spelet väldigt jordnära. Ett gediget hantverk för en vuxen publik. Stark rekommendation till alla spelare med minst ett uns av tålamod i kroppen. Det byggs upp långsamt, vilket är helt rätt. Att på riktigt bli stressad över var man lagt plånboken i ett tv-spel är en otrolig bedrift. Heavy Rain fångar upp väldigt vardagliga händelser, väver samman dem med ett spännande thrillerdrama som resulterar i en tajt, vattentät upplevelse (sitt blöta namn till trots).

Ett av de starkaste korten det här spelet bär på är att det är utformat för en väldigt bred publik. Jag tänker se till att så många som möjligt får uppleva Heavy Rain. En redigt stark fyra får det.

BETYG: 4/5

Lätt värt!

En sak till värd att nämna är omslaget på den amerikanska versionen av Heavy Rain. PR-avdelningen i USA var tydligen inte nöjda med det väldigt stiliga europeiska omslaget här ovanför. Dialogen måste ha låtit så här:

PR-chefen: Nej, det här europeiska omslaget kommer den amerikanska publiken inte förstå sig på. Nedrans pretentiösa européer. Spelar man som origamifiguren eller vaddå?
Ja-sägarna: Okej, men i vilken riktning ska vi gå?
PR-chefen: Ni säger alltså att det regnar i spelet?
Ja-sägarna: Ja, det gör det.
PR-chefen: Är en kvinna med i spelet?
Ja-sägarna: Ja, men hon är inte ensam huvudkaraktär.
PR-chefen: Strunt i det, har hon någon gång linne på sig?
Ja-sägarna: Ja.
PR-chefen: Och det regnar alltså, mycket?
Ja-sägarna: Ja, verkligen!
PR-chefen: Get to work.