Trine släpptes till Playstation 3 och PC i mitten av förra året. Det är ett plattformspel där spelarna och miljöerna är uppritade i tre dimensioner men kan bara röra sig i två av dem (gissa vilka!), så kallad 2,5D.

Det går att spela en, två eller tre tillsammans. En väldigt udda siffra i ordets båda bemärkelser då två eller fyra alltid är de magiska orden i samarbetslägen.

Varje spelare styr varsin karaktär som har helt unika egenskaper gentemot de andra. Också det en ganska unik sak, numera känns det som att i alla spel med samarbeteslägen får alla börja som oskrivna blad och sedan välja inriktning utifrån det. Alla är exakt likadana, inga särskilda styrkor får tilldelas någon då det indirekt skulle bekräfta att någon skulle besitta några svagheter. Så kan vi naturligtvis inte ha det! ...låter lite som ett visst samhälle jag lever i.

Ett bra spel med en väldigt stark lagkänsla. Pusslena är fysikbaserade och har ingen lösning som är ristad i sten. Man kan experimentera sig fram, vilket bara gör det roligare. Handlingen är som en sagobok presenterad på mysigaste sättet möjligt, fast känns ändå någorlunda vuxet.

BETYG: 3/5

Vad kunde gjort det bättre? Jag hade gärna sett flera typer av fiender och en högre svårighetsgrad. Sedan hade riddaren lite för lite att göra under äventyrets gång. Tvåan som släpps nästa år skulle kunna bli superduper. Det kommer jag garanterat spela.