Min teori är att de flesta vuxna människor egentligen inte är vuxna. De är tonåringar som går omkring i vårt samhälle i vuxna kroppar, väntandes på nästa tillfälle att inte bära sitt eget ansvar, skylla ifrån sig, bete sig barnsligt och hamna i larviga dispyter om småsaker.

När jag var med på företagets kickoff i början av hösten fick jag mer bränsle åt denna teori. Vid middagen skulle man plocka en lapp som hade ett nummer på sig. Numret pekade sedan på vilket bord man skulle sitta vid. Tanken var att denna slumpmässiga bordsplacering skulle få folk att lära känna varandra lite bättre under kvällen. Det är väl det som är lite av tanken med kickoffer?

Gissa hur många som vände halvvägs, gick tillbaka till urnan med lappar i sig, grävde lite mer tills de hittade en lapp med ett nummer där deras kompisar satt? Mååånga.

De människorna var troligtvis inte på en kickoff, de var på klassresa i nian.

Låter min teori ohållbar? Generaliserar jag? Mycket möjligt. Men många såna här typer finns det.