Alla arbetsplatser definieras av sin ledning. Vare sig det är ett kontor, en butik, en reception eller en församling så är det ledarskapet som sätter standarden. Detta blir extra tydligt då man hoppar mellan arbetsplatser dagligen. Under mina dagar som konsult har jag sett många olika typer av verkställande direktörer:

...jag har träffat VD:n som direkt blir ens bästa kompis. Helt prestigelöst hjälper han mig att sortera det sista av posten, det som jag inte hittar. "Är det något problem så är det bara att hojta till!". Antingen har han alldeles för lite att göra eller så stressar han ihjäl sig själv för att underlätta för mig. Oavsett vad är han väldigt trevlig och godhjärtad.

...jag har träffat VD:n som har sitt kontor strax intill postrummet och godsmottagningen. Alltså, av två höghus som företaget råder över sitter han på bottenvåningen precis bredvid receptionisterna och kontorsansvariga. Väldigt "down to earth" kan man tycka. Tyvärr går han ut till godsmottagningen och svär högljutt så fort han är missnöjd över någonting, vilket är minst en gång varje dag. Detta skapar såklart i det närmsta katastrofal stämning på arbetsplatsen.

...jag har träffat VD:n som resten av personalen kör med, mitt framför näsan på honom. I mina ögon verkade han inte ha något att säga till honom och folk påminde honom ofta om hur reglerna kring besökare, telefoni, trådlöst nätverk var. Hela tiden svalde han allt och gick därifrån med svansen mellan benen. Det här hände ett par gånger men tillräckligt för att ge honom bilden av en ynkrygg. Professionellt alltså.

...jag har träffat VD:n som är helt osynlig. Första dagen berättar personen som lär upp mig att "aldrig ringa på hans nummer, han svarar aldrig på telefonen". Han finns ändå med i växelsystemet med kontorstelefon och mobiltelefon. Han sitter alltså högst upp i byggnaden, namn och nummer har jag, men inget ansikte för jag blir aldrig presenterad för honom. "Men visst" tänker jag, tar meddelanden från alla som söker honom per telefon och mailar dem till honom. När det en dag dyker upp en person som ska träffa honom spärrar jag upp ögonen litegrann.

"Grym! Han verkar alltså vara en människa och ingen jättedator som styr företaget med scriptade mail, fax och mötesmanifest. För min del skulle han lika gärna kunna vara det eftersom jag inte sett röken av honom. Men det skulle jag inte vilja, för då skulle jag vara tvungen att spränga sönder den med C4. En Artificiell Intelligens i maktposition kan man inte ha, det har Terminator 2, Metal Gear Solid 2, Wall·E och Eagle Eye (med flera) lärt mig"

Nåväl, jag ringer honom för att berätta att han har besök. Inget svar. Ringer fem gånger till, fortfarande inget svar. Med en angelägen besökare som väntar skickar jag snabbt iväg ett mail där jag förklarar att han har besökare.

Tre minuter senare stiger en man ut ur trapphuset och presenterar sig för gästen i receptionen. Han vänder sig sedan till mig och säger "Skicka alltid mail till mig, jag svarar aldrig i telefonen". "Okej" svarar jag honom med ett leende, "förlåt att jag trodde att du var människa" avslutade jag meningen i mitt huvud.

Han fanns alltså på riktigt, eller så bygger dem väldigt trovärdiga androider nu för tiden.

Äsch, jag har alldeles för livlig fantasi...