1999 kom The Matrix och bröderna Wachowski blev världstjärnor på ett ögonblick. Det är egentligen inte så konstigt eftersom filmen är otroligt bra (9/10).

Fyra år senare fick den två uppföljare som inte var lika bra. The Matrix Reloaded räddas av häftiga actionscener (7/10). Neos slagsmål mot Smith 'n friends en bit in i Reloaded var det absolut häftigaste jag sett. Jag visste inte var jag skulle ta vägen i biostolen, det var för coolt. Det var i det närmaste euforiskt, jag ville knappt andas eller blinka av rädsla för att missa något. Så här i efterhand tycker jag fortfarande att den är extremt cool, till en början. CGI-effekterna som tar över efter första halvan av striden förstör mycket, för att inte tala om strike- och dominoljudeffekterna som till slut ger scenen en liten komisk ton. Ganska malplacerat. Sedan när var Smith comic relief?

The Matrix Revolutions räddas av... ingenting (4/10). Den var helt okej när jag såg den på bio, det var inte förrän jag såg den igen hemma som jag såg hur allt filosofiskt mumbo jumbo tog mest plats och rörde mest till det i skallen på en. På ett dåligt sätt.

Men fortfarande, år 2003 stod bröderna Wachowski för effektfulla actionscener som får dig att tappa andan.


När de efter tre års tystnad (förutom ett dåligt MMO och ett ganska okej spel med en ganska värdelös sista boss) dyker upp igen med V for Vendetta sköts såklart mina förväntningar upp som fyrverkerier på en stjärnklar himmel. "From the creators of the Matrix Trilogy" stod det högst upp eller längst ner på filmaffischerna. Oh my holy crap tänkte jag och såg framför mig en film med fantastiska actionscener. Slowmo-effekter, studs på väggar, kulor som långsamt viner genom luften, solglasögon, trenchcoats, oneliners ackompanjerat av techno-bigbeat.

Så var såklart inte fallet. V for Vendetta innehåller en och en halv actionscen och då är jag generös (det är ju snart påsk så). Besviken blev jag, inte riktigt värt biobesöket.

Det här var tiden då jag inte brydde mig om att gräva djupare när det står "[Valfritt creddigt namn] presenterar:" eller kanske "Från skaparen av [En typ två år gammal film som människor felaktigt redan kallar en klassiker]". Vad bröderna Wachowski gjorde för V for Vendetta var screenplay baserat på en färdig handling från en grafisk novell och produktionsansvariga. Regissörer var de inte, manusförfattare var de inte. Så mina förväntningar var helt ute och cyklade.


Men så såg jag den igen ganska nyligen med nya ögon. Helt utan missbildade förväntningar. Och det är en otroligt bra film. Jag fick gå in på IMDb direkt och höja mitt betyg.

Ett snyggt, framtidsdystopiskt London där en man med ett skottsäkert ideal har en personlig vendetta med regeringen. Den har ett gäng magiska citat och faktum är att hela scenariot med skrämselpropaganda inte känns särskilt overklig. Och det gör ju bara filmen mer spännande, nästan lite läskig.

Filmen har säkert mycket att tacka den grafiska novellen för, but still. En väldigt bra film.