Så mycket förberedelse och planering för en endaste dag. Och det är just det man vill göra, ställa till med fest för att fira att man gifter sig! Det är en lyckans dag, och samtidigt bara en början på något helt nytt. Jag och min fru hade precis bara börjat vårt liv tillsammans. Tiden efter hade jag inte reflekterat över särskilt mycket. Det kändes ju som att det skulle komma automatiskt, det här livet med att vara gift.

...

Idag är det mindre än en månad kvar till vårt beräknade förlossningsdatum. Det behöver ju inte betyda att det är en månad kvar tills det verkligen kommer, men det sätter ändå saker i perspektiv. Om ungefär en månad är jag pappa. Det räcker med att skriva en sådan mening och hjärtat börjar slå extra snabbt.

Snart är 9 månaders väntan över. 9 månader av förväntan, spänning och enorma mängder nervositet. Men nu har jag inte fått någon som helst fruktan eller oro för själva dagen då det händer. Det är såklart mest för att jag inte kommer vara den som ska krysta ut barnet. Men det är ändå intressant att tänka på hur omvänt det är. För det som varit läskigast att tänka på i det här fallet är det nya livet som kommer efter den stora dagen.

Nervositet inför alla nya saker som kommer ske. Tiden, jobbet och allt som behöver anpassas för det nya livet. Fixar jag verkligen allt? Lyckligtvis är vi två som har hand om det här. Och det finns ingen person som blir en bättre mamma för mitt barn än min fru. Hon är bäst med barn och har mycket att lära mig.

Men vem är denna människa egentligen? Jag har bara fått en glimt av dig under ultraljuden, annars har din närvaro bestått av knuffar och konstiga rörelser inifrån en enorm mage. Du fick projektnamnet Yoshi väldigt tidigt i gravitideten, lite för att du ser ut som en dinosauriefossil på ultraljudsbilderna, men mest för att Yoshi spenderar majoriteten av tiden på skärmen med att säga sitt namn så gulligt som möjligt.