Spoilervarning för The Legend of Zelda: Twilight Princess och The Legend of Zelda: Windwaker

>>> Bästa sista bossen - plats 5

Listan fortsätter, trots att det var länge sedan senaste inlägget!

Plats 4 över den bästa sista bossen någonsin är från en av de mest välkända spelserierna i världen; The Legend of Zelda!

4. The Legend of Zelda: Twilight Princess - Gamecube/Wii, 2006
Zeldaserien kan mycket väl vara den spelserien som hållit bäst genomsnitt ända från mitten av åttiotalet till idag. Möjligtvis att Metroid trumfar mitt påstående, men det återstår att se!

Det finns många bra sista bossar i hela serien, men ingen har lämnat mig så mätt och belåten som sista bossen i Twilight Princess.

Okej, ska jag vara helt ärlig mot mig själv så handlar det mer om en serie slutbossar, men alla är i direkt anknytning till seriens huvudantagonist; Ganon.

I många spel får jag känslan av hur utvecklarna var trötta på spelet, ville bara få det färdigt och komponerar därför ihop en ganska trött slutstrid. Det skiner ibland igenom alldeles uppenbart. Men det är tvärtom med Twilight Princess. Med tanke på hur långt spelet är (säkerligen det längsta Zelda-spelet någonsin med sina 40-50 timmar) så hade jag inte väntat mig något spektakulärt i slutet, men tji fick jag. Utvecklarna tackade för sig med flaggan i topp!

Här bjuds spelaren istället på en komplett fyrarätters med Zelda-bossar:

Vi börjar med en småkuslig strid mot en besatt, flygande Zelda á la Skull Kid från Majora's Mask.
Sedan fortsätter vi med en strid mot en mer djurliknande Ganon som agerar mindre på intelligens och litar mer på sin råstyrka á la Ganon från Ocarina of Time, fast utan svärd och springandes på fyra ben.
Efter det får vi avnjuta något som jag hade längtat efter ända sedan Link drömde om Ganondorf utridandes från Hyrule Castle med Zelda med sig; en strid mot Ganondorf från en hästrygg. Helt underbart.
Sedan avslutar vi med one-on-one duell mot Ganondorf á la slutstriden mot Ganondorf i Windwaker, fast utan Zeldas hjälp och utan sagoskimret.

Så där står man, efter en ljuvlig förrätt och två mastiga varmrätter, redo att få sin efterrätt. Och den kommer serverad på ett silverfat. Omringad av självlysande hieroglyfer är det äntligen dags för Link och Ganondorf att för första gången mäta sin styrka mot varandra i en svärdduell. Bara det faktum att detta aldrig hänt förut gör det till en minnesvärd händelse. Nej, slutbossen i Windwaker räknas inte eftersom Link tog hjälp av Zelda.

Tonen blir mörk och avgörande, vädret ändras, tempot går ner och sedan... musiken. Det här kan mycket väl vara den bästa slutbossmusiken jag någonsin hört (möjligtvis delad första plats med Mega Man 3). Förlåt Koji Kondo, men jag har jättesvårt att tro att du ligger bakom detta. Du är kung över trallvänlig och mysig musik, men du kan inte ha komponerat ihop denna ödesmättade låt. Istället måste det har varit antingen Toru Minegishi eller Asuka Ohta (som delar credits för musiken tillsammans med Koji Kondo) som gjort skapat detta verk. En stor fet guldstjärna för det.

Och för övrigt är duellen fantastisk. Aldrig har ett möte med Ganondorf känts så personligt och nervöst. Att kunna hamna i clinch var ett strålande inslag och jag har nog aldrig viftat min Wiimote med sådan inlevelse som under denna strid. Spana in den här.

Jag har upptäckt att inte alla älskar denna duell, utan tycker mer att Ganondorf rör sig som en tonåring på väg till en intervju för ett jobb han inte vill ha. Men, smaken är som baken, jag tycker den är suverän.

En helt fantastisk avslutning på ett för övrigt strålande spel.