Vi ungdomar är bra på mycket. Bra på mycket som de vuxna är värdelösa på.
Klättra i träd bland annat.
Nej, seriöst nu.

När vi ungdomar blir kränkta eller irriterade släpper vi lös vår ilska så snabbt som möjligt.
Vi är en kastrull med mycket vatten i utan lock. Så fort omvärlden börjar hetta upp kastrullen börjar det ryka ur den.
Det tycker jag är bra. Att slänga ner något i källaren igen gör inte saken bättre (se tidigare dagboksinlägg). Släpp ut ångan så fort du känner att den har för lite plats.

Men någonstans under steget mellan ungdomslivet och vuxenlivet läggs det på ett lock på vår kastrull. Helt plötsligt får man inte få ett utbrott och välta saker omkring sig. Man får inte skrika och smälla med dörrarna hemma. Man måste vara mogen och lära sig att hålla tungan i styr och inte bli arg för saker som andra människor gör mot en.
Locket hindrar människor från att visa sin egentliga ilska.

Om man blandar detta dilemma med dålig barndom, osäkerhet och lite psykiska störningar så leder detta till de hemska sakerna vi ser på nyheterna.
Energin under locket har laddat upp sig så mycket att till slut exploderar hela kastrullen. Då löper fyrtiofyraåriga trebarnsmän amok med en hagelbössa på gatorna och tar till slut självmord. Denna energi kan förändra vilken hederlig människa som helst till ett monster. Under ytan händer mycket saker som bildar ånga (eller slängs i källaren).
Kastrullen får aldrig koka över för då rinner det kokheta vattnet över och skadar omvärlden, och dig själv. Frustrationen inom dig exploderar till slut. En mänsklig hjärna klarar inte av för mycket psykiskt tryck, ilskan måste ut, förr eller senare.

Detta får inte hända oss ungdomar. Du kommer säkert också få ett lock på dig när du blir vuxen. Lyft på det locket ibland så du inte blir tokig, deprimerad eller utbränd.
Lev ett vanligt liv och förhindra ångan från att stanna kvar.

Bli aldrig helt vuxen!