Är man inte först måste man vara bäst. Och störst.
Jag insåg då att jag var så sen till festen att gästerna hade gått hem för länge sedan. Så när jag inte var först så blev jag helt enkelt illa tvungen att vara störst, och bäst.
Vi flyttade in i vår trea den första september förra året. Den XX oktober släpptes sedan Rock Band 3, sagt att revolutionera musikspelen igen. Uttalandet kom från utvecklarna som startade hela vågen av musikspel med Guitar Hero 1 och 2 och byggde sedan vidare det med Rock Band.
Jag köpte spelet nästan direkt då det kom ut, de enda instrumenten jag hade var tre mikrofoner som kom från Wiispelet We Sing, lyckligtvis möjliggör USB-kontakter oheliga allianser. Mikrofonerna funkar helt perfekt, och USB-huben som följde med We Sing gjorde det möjligt för alla kommande USB-donglar som skulle kopplas till min PS3:a (och många fler skulle det bli!)
413st
2005 släpptes Guitar Hero till Playstation 2. Det blev populärt.
Året efter, 2006, släpptes Guitar Hero II till Playstation 2 (2007 till Xbox 360). Det blev extremt populärt.
Själv läste jag mest om succén, jag spelade inte de spelen särskilt mycket. Recensionerna hyllade det, vänner och bekanta älskade det och jag applåderade faktumet att plastgitarrer blivit populärt. När jag väl fick chansen att pröva på spelen så älskade jag det. Övertidskvällarna på GRIN under vintern 2007 är mysigt att tänka tillbaka på.
Efter Guitar Hero II blev utvecklaren Harmonix uppköpt av MTV Games. Utgivaren RedOctane (som ägde varumärket) blev upplockat av Activision som lade utvecklingen av framtida Guitar Hero-spel hos Neversoft. Åren som följde blev på ett sätt en hetsig, hysterisk och småtragisk mjölkning av konceptet musikspel.
2007 släppte Activision Guitar Hero III: Legends of Rock som fortsatte på samma bana som de tidigare två spelen. Harmonix och MTV Games svarade med att samma år släppa Rock Band, som kombinerade plastgitarrernas bas- och gitarrspelande med ett elektroniskt trumset med fyra pukor och baspedal samt möjligheten att sjunga karaoke på låtarna också. Jag blev helt klart mer intresserad av Rock Band eftersom det var nästa steg för musikspelen. Jag fick första chansen att spela det på Dreamhack Summer det året. Det var riktigt fett!
Activision svarade 2008 med att släppa Guitar Hero: World Tour som gjorde precis samma sak som Rock Band, fast trummorna bestod istället av tre pukor, två cymbaler och en baspedal. Samma år släpptes Rock Band 2 tillsammans med uppdaterade instrument som var stadigare och mer hållbara. Jag fick chansen att pröva på trumsetet till Guitar Hero: World Tour och blev lite småkär.
En vacker dag... tänkte jag. En vacker dag när vi bor tillräckligt stort och har ett vardagsrum så ska vi ha en uppsättning plastinstrument.
Det var någonstans här som Activision tappade sin verklighetsförankring och släppte Guitar Hero 5, Guitar Hero: Metallica (skitbra spel för övrigt), Guitar Hero: Van Halen, Guitar Hero: Aerosmith, Band Hero, Guitar Hero Smash Hits och sedan ungefär åtta titlar till olika bärbara konsoler inom loppet av två år. TVÅ ÅR.
Harmonix svarade med att under resten av 2008, hela 2009 och majoriteten av 2010 tillgodose Rock Band 2 med nya låtar att köpa och ladda ner varje vecka. Supporta sina fans med hela skivsläpp för nedladdning och lyssna på vad fansen ville ha i framtida musikspel. Jaja, de mjölkade också men inte alls lika mycket med sina The Beatles: Rock Band, Green Day: Rock Band, LEGO Rock Band och fyra bärbara titlar.
Det var år 2010 som det hände. Jag och min fru flyttade från en etta till en trea, från och med den 1 september det året hade vi ett vardagsrum. På horisonten syntes Guitar Hero: Warriors of Rock (släpptes den 24 september) och Rock Band 3 (släpptes den 29 oktober). Något skulle jag ha, frågan är bara vilket?
Rock Band 3 hade flest nyheter så det blev det. Jag köpte det kort efter releasen, nu var det min tur att rocka loss i vardagsummet!
Meeeeen båda spelen sålde skit sina första veckor. Bara någon månad senare meddelar Activision att man lägger varumärket Guitar Hero på is på obestämd framtid och slutar omedelbart att släppa nya låtar för nedladdning. 500 personer blev arbetslösa. Rock Band-utvecklaren Harmonix såldes för 50 dollar (inklusive sina skulder såklart) och avdelningen MTV Games stängdes ner helt. "Musikspelen är döda" började speljournalisterna proklamera. Folk är trötta på att spela på plast.
Jaha... tänkte jag. Jag var visst inte bara sen till festen, jag var sist till festen.
Men är man inte först får man helt enkelt vara bäst. Och störst.
Hemma hade jag redan We Sing och We Sing Encore till Nintendo Wii. Mickarna till de kopplas via USB och efter ett snabbt test kunde det konstateras att de fungerade utmärkt till Rock Band, trots att det var ett annat spel på en annan konsol. USB-hubben likaså (PS3:an har bara två USB-portar). Så den tre-stämmiga sången som de flesta låtarna stöder var igång utan extra kostnad!
Personlig favorit: Att låta ett gäng grabbar köra Bee Gees och göra sitt bästa att sjunga stämsång. Fruktansvärt roligt, varje gång.
Jag fick två gamla plastgitarrer från Guitar Hero III som fungerar helt okej. För att vara gratis alldeles utmärkt! På de högre svårighetsgraderna känner man av att den inte riktigt hänger med och det är väl förståeligt. Men, som sagt, gratis.
De här gitarrerna fungerar ju precis likadant som det gjort i snart sju år, och det gör att väldigt många känner sig bekväma med dem. Nästan alla kan plocka upp den och riva av en låt.
Min personliga favorit. Det är bakom trummorna du hittar mig allt som oftast! Trummorna är fantastisk roliga att lära sig. Det finns ingående lektioner i spelet där man kan få plugga in olika typer av takter, fills och virvlar. Det var Guitar Heros trumset jag först blev förälskat i, men när jag fick veta att med releasen av Rock Band 3 skulle trumsetet från Rock Band 2 få tre cymbalexpansioner (plus möjligheten att koppla in hi-hat och en extra baspedal) så var det ingen tvekan längre. Det var detta som var den främsta anledningen till att jag valde Rock Band före Guitar Hero.
Sedan har vi första riktiga nyheten och något som Guitar Hero: Warriors of Rock inte hade alls. Synten har två oktaver och går att spela som de gamla plastgitarrerna, alltså fem tangenter man slår på. Är man smågalen går det att köra på "riktiga" ackord, vilket är typ omöjligt... men kul! Det kräver lite mer arbete bara.
Synten tunnar ut låtlistan ganska rejält, då den bara fungerar till låtar i Rock Band 3 och de flesta nedladdningsbara efter det (det finns alltså typ 1600 låtar att köpa som inte innehåller synt). Så det har blivit mycket 80-talsrock om och om igen så fort synten åker fram. Men mer låtar ska det bli!
Till sist, säg hej till den nyaste medlemmen hos familjen Plasttillbehör! Pro-gitarren har ett kort parti strängar längst ner och sedan en hals med sammanlagt 102 knappar, en för varje band.
Året efter, 2006, släpptes Guitar Hero II till Playstation 2 (2007 till Xbox 360). Det blev extremt populärt.
Själv läste jag mest om succén, jag spelade inte de spelen särskilt mycket. Recensionerna hyllade det, vänner och bekanta älskade det och jag applåderade faktumet att plastgitarrer blivit populärt. När jag väl fick chansen att pröva på spelen så älskade jag det. Övertidskvällarna på GRIN under vintern 2007 är mysigt att tänka tillbaka på.
Efter Guitar Hero II blev utvecklaren Harmonix uppköpt av MTV Games. Utgivaren RedOctane (som ägde varumärket) blev upplockat av Activision som lade utvecklingen av framtida Guitar Hero-spel hos Neversoft. Åren som följde blev på ett sätt en hetsig, hysterisk och småtragisk mjölkning av konceptet musikspel.
2007 släppte Activision Guitar Hero III: Legends of Rock som fortsatte på samma bana som de tidigare två spelen. Harmonix och MTV Games svarade med att samma år släppa Rock Band, som kombinerade plastgitarrernas bas- och gitarrspelande med ett elektroniskt trumset med fyra pukor och baspedal samt möjligheten att sjunga karaoke på låtarna också. Jag blev helt klart mer intresserad av Rock Band eftersom det var nästa steg för musikspelen. Jag fick första chansen att spela det på Dreamhack Summer det året. Det var riktigt fett!
Activision svarade 2008 med att släppa Guitar Hero: World Tour som gjorde precis samma sak som Rock Band, fast trummorna bestod istället av tre pukor, två cymbaler och en baspedal. Samma år släpptes Rock Band 2 tillsammans med uppdaterade instrument som var stadigare och mer hållbara. Jag fick chansen att pröva på trumsetet till Guitar Hero: World Tour och blev lite småkär.
En vacker dag... tänkte jag. En vacker dag när vi bor tillräckligt stort och har ett vardagsrum så ska vi ha en uppsättning plastinstrument.
Det var någonstans här som Activision tappade sin verklighetsförankring och släppte Guitar Hero 5, Guitar Hero: Metallica (skitbra spel för övrigt), Guitar Hero: Van Halen, Guitar Hero: Aerosmith, Band Hero, Guitar Hero Smash Hits och sedan ungefär åtta titlar till olika bärbara konsoler inom loppet av två år. TVÅ ÅR.
Harmonix svarade med att under resten av 2008, hela 2009 och majoriteten av 2010 tillgodose Rock Band 2 med nya låtar att köpa och ladda ner varje vecka. Supporta sina fans med hela skivsläpp för nedladdning och lyssna på vad fansen ville ha i framtida musikspel. Jaja, de mjölkade också men inte alls lika mycket med sina The Beatles: Rock Band, Green Day: Rock Band, LEGO Rock Band och fyra bärbara titlar.
Det var år 2010 som det hände. Jag och min fru flyttade från en etta till en trea, från och med den 1 september det året hade vi ett vardagsrum. På horisonten syntes Guitar Hero: Warriors of Rock (släpptes den 24 september) och Rock Band 3 (släpptes den 29 oktober). Något skulle jag ha, frågan är bara vilket?
Rock Band 3 hade flest nyheter så det blev det. Jag köpte det kort efter releasen, nu var det min tur att rocka loss i vardagsummet!
Meeeeen båda spelen sålde skit sina första veckor. Bara någon månad senare meddelar Activision att man lägger varumärket Guitar Hero på is på obestämd framtid och slutar omedelbart att släppa nya låtar för nedladdning. 500 personer blev arbetslösa. Rock Band-utvecklaren Harmonix såldes för 50 dollar (inklusive sina skulder såklart) och avdelningen MTV Games stängdes ner helt. "Musikspelen är döda" började speljournalisterna proklamera. Folk är trötta på att spela på plast.
Jaha... tänkte jag. Jag var visst inte bara sen till festen, jag var sist till festen.
Men är man inte först får man helt enkelt vara bäst. Och störst.
Hemma hade jag redan We Sing och We Sing Encore till Nintendo Wii. Mickarna till de kopplas via USB och efter ett snabbt test kunde det konstateras att de fungerade utmärkt till Rock Band, trots att det var ett annat spel på en annan konsol. USB-hubben likaså (PS3:an har bara två USB-portar). Så den tre-stämmiga sången som de flesta låtarna stöder var igång utan extra kostnad!
Personlig favorit: Att låta ett gäng grabbar köra Bee Gees och göra sitt bästa att sjunga stämsång. Fruktansvärt roligt, varje gång.
Jag fick två gamla plastgitarrer från Guitar Hero III som fungerar helt okej. För att vara gratis alldeles utmärkt! På de högre svårighetsgraderna känner man av att den inte riktigt hänger med och det är väl förståeligt. Men, som sagt, gratis.
De här gitarrerna fungerar ju precis likadant som det gjort i snart sju år, och det gör att väldigt många känner sig bekväma med dem. Nästan alla kan plocka upp den och riva av en låt.
Min personliga favorit. Det är bakom trummorna du hittar mig allt som oftast! Trummorna är fantastisk roliga att lära sig. Det finns ingående lektioner i spelet där man kan få plugga in olika typer av takter, fills och virvlar. Det var Guitar Heros trumset jag först blev förälskat i, men när jag fick veta att med releasen av Rock Band 3 skulle trumsetet från Rock Band 2 få tre cymbalexpansioner (plus möjligheten att koppla in hi-hat och en extra baspedal) så var det ingen tvekan längre. Det var detta som var den främsta anledningen till att jag valde Rock Band före Guitar Hero.
Sedan har vi första riktiga nyheten och något som Guitar Hero: Warriors of Rock inte hade alls. Synten har två oktaver och går att spela som de gamla plastgitarrerna, alltså fem tangenter man slår på. Är man smågalen går det att köra på "riktiga" ackord, vilket är typ omöjligt... men kul! Det kräver lite mer arbete bara.
Synten tunnar ut låtlistan ganska rejält, då den bara fungerar till låtar i Rock Band 3 och de flesta nedladdningsbara efter det (det finns alltså typ 1600 låtar att köpa som inte innehåller synt). Så det har blivit mycket 80-talsrock om och om igen så fort synten åker fram. Men mer låtar ska det bli!
Till sist, säg hej till den nyaste medlemmen hos familjen Plasttillbehör! Pro-gitarren har ett kort parti strängar längst ner och sedan en hals med sammanlagt 102 knappar, en för varje band.
I spelet finns sedan djupt ingående lektioner för hur man ska lära sig att ta riktiga ackord, på riktig nybörjarnivå. Sedan har varje låt som stödjer det här instrumentet en egen instruktion för hur man ska spela den.
Det finns också möjlighet att spela på det gamla sättet, genom att använda sig av de fem knapparna längst ner eller de fem högst upp och sedan plocka vilken sträng man vill. Att gå tillbaka till gitarrerna med färgglada knappar på halsen känns nästan omöjligt, och det efter bara en timme med den här gitarren (jag hittade den på Blocket ganska billigt och köpte den igår). Knapparna på halsen är mjuka och lätta att snabbt glida över med fingrarna. En ordentlig leksak som håller helt enkelt!
Så när någon frågar mig om ett par år hur jag lärt mig att trumma bra och spela gitarr helt okej så kommer jag svara:
- Tv-spel lärde mig det.
Det finns också möjlighet att spela på det gamla sättet, genom att använda sig av de fem knapparna längst ner eller de fem högst upp och sedan plocka vilken sträng man vill. Att gå tillbaka till gitarrerna med färgglada knappar på halsen känns nästan omöjligt, och det efter bara en timme med den här gitarren (jag hittade den på Blocket ganska billigt och köpte den igår). Knapparna på halsen är mjuka och lätta att snabbt glida över med fingrarna. En ordentlig leksak som håller helt enkelt!
Så när någon frågar mig om ett par år hur jag lärt mig att trumma bra och spela gitarr helt okej så kommer jag svara:
- Tv-spel lärde mig det.
Men alla dessa instrument vore ju inte värda särskilt mycket ifall det inte fanns låtar att använda dem till.
Jag har kommit över alla dessa tidigare titlar väldigt billigt och sedan exporterat låtlistorna därifrån, in i låtbiblioteket i Rock Band 3. Sedan har jag (med bidrag från olika håll) köpt och laddat ner massvis med låtar kontinuerligt. Och med plastkollektionen komplett så ligger nu fokuset bara på att öka låtlistan!
Hittills är jag uppe i 413 stycken låtar. Allt från Red Hot Chili Peppers, Johnny Cash, The Who och Radiohead till Lady Gaga, John Lennon och Linkin Park. Och mer kommer det bara bli, nu när min hårddisk är mycket större.
Länk till en Spotifylista jag har gjort som bara innehåller låtar i mitt bibliotek.
Så kom hit och spela! Du är välkommen, oavsett vilken nivå du ligger på.
Tack till alla som bidragit med instrument, pengar och rabatter på de olika instrumenten!
Kommentarer
Postat av: Christine
Värt att nämna är kanske också hur du fick trummorna och vem som köpte dem åt dig.....
Trackback
