Jag var en av dem som pep av förtjusning när Yoshi's Island DS blev tillkännagivet (...eller announcat). Det släpptes 2006 men jag spelade det inte förrän i år. Jag ägde faktiskt ingen DS förrän februari 2010, jag skyller lite på det. Vad jag vill förmedla är att jag hade sett väldigt mycket fram att spela det här. För att fullt förklara mina känslor för denna uppföljare så måste jag berätta lite om föregångaren.

Det första Yoshi's Island släpptes 1995, under Super Nintendos sista ärofyllda år och i mina ögon står det för allt som är bra med Nintendo. Super Mario World släpptes tillsammans med Super Nintendo och fulländade plattformsformulan för evigt (känns det som ibland). Det är nog inget spel i samma genre som kan mätas sig med Super Mario World än idag, typ 20 år senare. Och vad gör Nintendo då för att följa upp detta? De lät perfektionen i Super Mario World tala för sig själv. Istället för att sedan göra en enkel uppföljare med ett par nyheter och samma grundstomme så släppte de Super Mario World 2: Yoshi's Island.


(Okej, Super Mario World 2 lades till på de Amerikanska och Europeiska utgåvorna av spelet, så den titeln var kanske inte tänkt från början. Men det förändrar inte faktumet att i Europa heter spelet just så.)

Helt ny grafisk stil, helt nya miljöer, helt ny musik, helt nya kontrollmetoder, ingen världskarta, ingen Peach. Man fick heller inte spela som Mario och Luigi längre, istället var det Yoshi som var huvudpersonen. Nintendo förstod helt och fullt att om de skulle göra en uppföljare till Super Mario World så behövde de skriva om de flesta reglerna för det spelet, annars skulle det garanterat ändå bli sämre än sin föregångare.

Och med facit i hand kan Yoshi's Island mycket väl var den bästa tvåan i spelhistorien. För det är nästan lika perfekt som Super Mario World.

Sedan, 1998, släpptes Yoshi's Story till Nintendo 64. Och det skruvade upp gulligheten, plastlukten och sötsliskigheten till max. Sedan fick svårighetsgraden kräla på marken med all annan smuts. Det var ett riktigt dåligt spel som går att klara på 20 minuter, på första försöket.

2006 släpptes då Yoshi's Island DS till Nintendo DS och jag blev lycklig. Men nu när jag spelat igenom det är jag inte fullt lika lycklig längre.


För det här är en uppföljare efter formel 1A. Samma grej fast med lite fler features. Eller hur mycket features då egentligen? Med handen på hjärtat visste jag inte att det var ett helt nytt spel förrän jag kom till andra världen och baby Peach och baby DK introducerades. Jag spelade hela första världen med en sådan massiv känsla av deja vú i kroppen att hjärnan snurrade. Att det har precis samma boss som första spelet hjälpte inte till direkt.

Men egentligen, ska det här ses som en uppföljare? Spelet tror säkert att bokstäverna DS räcker för att det ska vara ett fantastiskt spel, för då står det tillräckligt nära originalet i namnväg att dess strålglans fläckar av sig.


Att behöva byta bäbisar på Yoshi's rygg i tid och otid var aldrig särskilt spännande. Eftersom det bara kunde bytas bäbisar vid vissa fasta punkter bestämdes det ändå av spelet hur jag skulle spela. Och att ha cutscenes med fåordig dialog var ett märkligt val. De hade gärna fått göra det, men det här utförande var så smalt och intetsägande att jag aldrig lyckades koppla till det. Bossarna var löjligt enkla och långt ifrån samma kaliber som de kreativa bossarna från föregångaren. (Men den jämförelsen kan ni se förbi, för det är ganska orättvist att jämföras med ett spel som har det högsta genomsnittet av bra bossar rakt igenom.)

Jag vill naturligtvis inte se förbi spelets styrkor, men de styrkorna fanns redan där 1995. Grafiken är underbar (dock inte lika tekniskt imponerande på 2000-talet) och sagobokstemat är väldigt tilltalande. Musiken görs fortfarande av Koji Kondo, 'nuff said.

Men i slutet tappade jag intresset nästan helt och hållet. Sista bossen var inte ens den någon höjdare. Det är nödvändigtvis inte särskilt dåligt, men Yoshi's Island DS visade sig vara det mesta som är tråkigt med uppföljare.

Har du inte spelat originalet Yoshi's Island och äger bara en Nintendo DS; lätt värt! Annars inte.

BETYG: 2,5/5