Ibland känner jag att hela mitt liv är en ständig kamp. En kamp mellan onda och goda. Det gamla vanliga, en riddare på vit häst möter den onda trollkarlen med draken gjord av papper (Bröderna Lejonhjärta?)... ehh, nej.
En kamp där saker och ting drar in mig på fel vägar.
I livets långa korridor öppnas fel dörrar och jag kliver in genom dem. Dörren stängs och låser sig bakom mig.
Visa val jag gör finns det ingen återvändo från. Ingen idé att känna ånger det är bara onödigt.
Dessa saker kan vara människor, tankar, fantasier, handlingar eller....ja, saker också.

Det som finns och existerar bara för att få slå undan mina två stadiga ben och låta mig falla handlös mot marken.
Det kommer ibland in sådana människor i mitt liv. Såna som sätter ut krokben för min färd framåt i livet.
Såna människor jag går omkring och tänker på dagarna i ända.
Såna människor jag drömmer om.
Såna människor jag ger allt för att få vara nära.

Men när man står mitt dimman så ser man den inte. När jag är lite på avstånd från situationen ser jag hur fast jag var. Hur jag gav efter och förlorade allt förstånd.
”Åhh...äkta kärlek som aldrig dör” kan folk tycka och blir alldeles rörda.
Visst äkta kärlek, som aldrig dör ut.
Äkta kärlek mellan två människor som aldrig dör ut vore något, eller hur?
Icke besvarad kärlek är hemskt. Ni som varit med om det vet hur det är. Det gäller att falla för någon snäll individ som bjuder in en i sitt liv.
Inte någon som inte ser en..


Om det onda gav sig på det goda, om det goda gav sig på det onda.
Då skulle det inte vara något kvar.
Försök och tänk in dig i situationen..
Utan kärlek, skulle det heller finnas nåt hat.
Lite svårt att förklara men jag ska försöka;
Om någon kör onykter och kör på en god vän till dig som då dör. Då känner du ett hat mot han (eller hon).
I lite mindre skalor kanske...
En man blir sur och förbannad på kvinnan bakom disken på McDonalds av någon meningslös anledning. Han ilska ligger djupare än så. Det är något som skaver honom och kommer upp till ytan så fort det händer något.
Någon som står honom mycket nära kanske har svikit honom på något sätt.
Utan kärlek skulle vi slippa hat, alla konflikter i världen idag. Men en värld utan kärlek...hmm..
Konflikten mellan USA och Usama och hans medhjälpare är inte bara ett krig. Eller, jag tror inte att något krig är bara ett krig. Det är något djupare än så. Inte för att jag vet exakt vad orsaken till det blinda hatet på jorden är idag.
Jag lämnar er med det påståendet;
Skulle man hata utan kärlek?