Häng med på en kulturresa där tv-spel och bluesmusik helt oväntat möts med hjälp av en film. För bästa möjliga tillfredsställelse, följ med länkarna i texten och lyssna på musiken i åtminstone 30 sekunder.


Ett av de coolaste och svåraste spelen när jag växte upp var Snake Rattle 'n Roll till NES. Man var ett ormhuvud som skulle äta bollar för att få en kropp så man vid slutet av banan vägde tillräckligt mycket på vågen så att dörren ut ur banan öppnades. Yup, hetsätning för att klara varje bana, det var så det var. Spelet är färgglatt, fantasifullt och väldigt roligt (tills det blir omöjligt svårt).

Titeln på spelet var ju ganska märklig men jag la aldrig någon tankekraft på att lista varför det hette som det hette.


Jag ver helt upptagen med att spela två spelare samtidigt, en funktion som inte alls var självklart på den tiden. Stort pluspoäng. Men det bästa med hela spelet är utan tvekan musiken. Lyssna på låten från första banan! Nästan varje bana fick sig en unik sån här låtslinga på ungefär en minut som sedan loopades om och om igen. Hur är det möjligt att göra så galet svängig musik med så begränsade resurser?

Jo, genom att stjäla från rock 'n rollen som i sin tur stal från bluesen. The circle of life!
Så här gick det till:

Jag låg och tittade på Nowhere boy, filmen om John Lennons uppväxt under fyrtio- och femtiotalet. När John upptäcker rockmusiken är han ständigt på jakt efter de senaste låtarna på skiva. Han får då höra talas om Elvis Presleys senaste, med namnet 'Shake Rattle 'n Roll'.

Ett par bitar av min hjärna exploderade.

För mig var filmen förstörd eftersom det enda jag kunde tänka på var "Är det möjligt? Ja, det måste det vara. Varför har de tagit inspiration av en låt från 1956 av Elvis Presley för att namnge ett spel 1990? Vad har låten med temat i spelet att göra? Hur går det här överhuvudtaget ihop?"

Så fort filmen var slut stormade jag Google, Wikipedia och Youtube. Mycket riktigt, Elvis Presley sjunger en låt som heter Shake Rattle 'n Roll, MEN. Men, från början sjöngs den av Big Joe Turner 1954.


Ännu mera jordskakande (för mig) var att titelmusiken i spelet är den låten! Lyssna bara på refrängen i Big Joe Turners version (mer äkta musikframträdande får man leta efter), eller Elvis Presleys version för den delen.

Helt plötsligt hör jag piano, ståbas, trumpeter och trumvirvlar på spelets resterande låtar. Ursprungsmaterialet var blues en gång i tiden! Musik från bana 2, musik från... någon annan bana.

David Wise, som stod för musiken i spelet (och andra spel med sjukt bra musik, Donkey Kong Country till exempel) tog inspiration stal från gamla femtiotalsdängor. Antagligen måste alla andra i spelstudion blivit så nöjda med musiken att de bestämde sig för att döpa spelet efter den låten. Eller var utvecklingen baklänges? Tyckte någon att Snake Rattle 'n Roll var en rolig ordvits att bygga ett spel på? Nej det var det inte, för roliga ordvitsar finns inte. Eller jo.

Det är så galet egentligen. När jag lyssnar på Shake Rattle 'n Roll så så har jag en koppling till den låten. Som att jag har lyssnat på den hela mitt liv. Men mina känslor till låten kommer från något helt annat än blues och rock 'n roll (vad för känslor man fyller musiken med är det som gör musiken). Inte visste jag att jag på ett sätt tog del av ett musikarv när jag spenderade timmar på att försöka klara fjärde banan i Snake Rattle 'n Roll. Musikens magi känner inga gränser.

Vad gjorde du själv när du var sju?