Jag har ett stort intresse. Ett intresse som vuxit på sig ordentligt de senaste åren.

Vårda minnen. Att bevara, rada upp, arkivera och strukturera minnen. Minnen som i bilder, filmer, brev och text. Jag älskar att drömma mig tillbaka till gångna tider och skeden i mitt liv, tänka på vem jag har varit, vem jag är och vem jag kanske kommer att bli. Vad har gjort mig till den jag är, hur jag tänker, hur jag känner och hur jag mår? Att ta reda på exakta datum för nyckelhändelser, ibland kanske till och med klockslag, är njutbart detektivarbete i min värld.

För flera år sedan strukturerade jag om bildmappen på datorn hemma. Alla bilder skulle härmed ordnas efter året de tagits, just för att den dimensionen är minst lika viktig som motivet, nästan i alla fall. Så har alla bilder jag sparar ordnats sedan dess.

Innan jag lämnade Lunarstorm för gott sparade jag ner alla dagboksinlägg (för allas åskådan idag), jag kände nämligen då att de var en del av mig och det var viktigt att bevara. Jag gjorde samma sak med min och min frus mejlkontakt vi hade på samma hemsida, från allra första mejlet tills dess att vi var ihop och kallade varandra för älskling.

Därför är timelinefunktionen på Facebook som en speciell liten hobby för mig. Där går hela grejen ut på att placera ut livshändelser efter just vad, vem, var och när. Jag har till exempel rotat i mammas och pappas gamla möbler efter gamla pass för att få se på datumstämplar exakt vilka datum vi var utomlands under 90-talet. Sedan läggs allt längs med en linje i kronologisk ordning. It's beautiful.

Men det finns många andra sätt den här passionen ges uttryck i. Förra året ägnade jag ordentligt med tid åt att samla ihop alla familjefilmer min pappas släkt har filmat sedan mitten av 70-talet. Det blev en hög med Super8-rullar, mängder med VHS-C och- VHS-band. Jag såg till att allt märktes upp och lämnade in det till BGA Videoproduktion som fick äran att rengöra, färgkorrigera och spela över allt på DVD och Bluray. Detta kopierade jag sedan upp (med stor hjälp från Ludde), lade in allt i stora DVD-fodral och betalade för att få riktigt snygga omslag. Helt plötsligt hade hela släkten tillgång till alla inspelade minnen på ett mycket enklare lagringsmedium. Ja, räkningen från BGA Videoproduktion kommer släkten dela på, men resten av arbetet gjorde jag på helt eget initiativ, både för att jag tycker det är roligt och viktigt.

Visst, jag håller med; minnen är tänkta att blekna, de är designade så av en anledning. Jag förespråkar inte att leva i dåtid, men jag tycker att många av våra minnen förtjänar mer ärofyllda platser än våra trötta hjärnor att åldras och tona bort på.