"Gud och sånt", en rätt så tafflig rubrik.

"Gud och sånt" är som ett avståndstagande från vad man kommer att prata om, som att Gud är för mycket av ett ställningstagande att jag blev tvungen att lägga till den ändelsen för att inkludera annan andlighet. Nog om dravlande över rubriken.

Att presentera Gud (...och sånt) genom en text av listiga tankenötter och filosofiska kullerbyttor är inte särskilt intressant i min värld. Jag skulle kunna ägna miljontals ord på den här bloggen om min tro på Gud, utan att riktigt komma någonstans. Det handlar inte om att presentera nog starka argument för att rent logiskt vinna över människor. Så på den punkten blir texten nedanför inte särskilt slående. Jag kan stå för det mesta av texten fortfarande, men jag menar att det är irrelevant att prata om det på det här sättet.

Kom till Tjugofyrakyrkan så kan jag visa istället!

(Och jag missade datumet igen, börjar tyvärr bli en vana...)

Var kommer vi ifrån?
Vem, vad, vilka härstammar vi ifrån?
Vad händer efter döden?
Varför finns vi och vad är egentligen meningen med livet?

Listan av frågor kan göra väldigt lång så fort man börjar tänka i såna här banor.
Men en sak kan göras säker. Människan är inte det enda väsenet som finns i universum. Tänk dig så här:
Om du har en gigantisk burk med 900.000 miljarder svarta kulor i och en vit kula. Hur stor är chansen att du får upp den enda vita kulan om du prövar oändligt många gånger? Just det, 100 %.
Universum är oändligt, det finns ingen ände på det. För om det skulle finnas en ände, vad skulle finnas bortom den? Medelpad eller?
Om du bestämmer dig för att leta efter en person med sju armar och tre öron på jorden är chansen minimal. Men om du forsatte att leta i hela Universum så är chansen 100 % eftersom du aldrig skulle kunna avsluta ditt letande. Sannolikheten i oändligheten är 100 % alltså.
Då kan man nästan dra slutsatsen att det finns fler väsen än oss här i Universum.

Döden då?
Den är lite klurigare.
Vad händer när vi dör? Kroppen slutar fungera. Men varför slutar den fungera? Ingen vilja kvar, fysiska skador eller sjukdomar? Vad?
Om vi i framtiden har tekniken att kunna göra en EXAKT kopia av människokroppen och sedan sätta igång hjärtat skulle det aldrig funka.
Det behövs något mer än bara kött och blod för att en människa ska kunna leva. Och det är själen.
Själen är bara ett ord för det som finns innuti oss, det som får oss att bli människor. Och där har vi då också svaret på om människan någonsin kommer kunna framställa en robot som tänker identiskt som en människa. Omöjligt.
Själar är något vi inte rår oss på. Människan är helt maktlös när det gäller sånt.
Detta låter lite konstigt, skumt och framför allt ologiskt.

Logiken är något som måste prägla en människas liv. Allt måste vara logiskt.
1 + 1 = 2 är logik i högsta grad. Så otroligt logiskt att båda sidorna om likhetstecknet är lika mycket.
Detta måste existera för att vi ska kunna existera. Utan logik är vi förlorade.

Men ologik måste också finnas till en viss grad. Där kommer Gud in i bilden.
”Åh nej! Inte en sån där snubbe som ska babbla om honom!” kan man tänka. Men det ska jag göra nu och om du inte vill läsa det, så gör det inte.
Gud är mäktig, Gud skapade oss och vi kommer till honom när vi dör om vi tror på honom.
Det är vad jag tror.
Enligt vetenskapen (som inte är VETenskap eftersom man inte VET om det är sant) skapades vi av en slump. En så kallad ”Big Bang”. I begynnelsen fanns det ingenting, sen exploderade det, då kom allt. Vilken sensation! Men jag förstår att folk tror på det, för antingen att Gud skapade världen eller att en explosion från ingenstans gjorde det.
”Gud är bara någonting vi kommit på för att vi ska känna oss tryggare, döden skrämmer många och religioner används till att göra folk tryggare.” Säger människor till mig.
Jag känner mig tryggare som människa med min tro och vad som händer efter döden oroar mig inte.
Vi sitter med våra monsterdatorer som kan kalkylera antalet atomer det finns i en mango. Vi sitter famför Internet, ett klick från allt i hela världen. Vi sitter med vår teknologi och tror att vi äger Universum.
Vi blir så stolta när någon ser en ny planet utanför vårt solsystem. Miljarder och åter miljarder finansieras i rymdforskning samtidigt som en tredjedel av världen lever i svält. Väckarklocka?

Att kärlek skapades av blixtrar och åskmoln av en slump känns meningslöst och otroligt. Likaså att vi alla har ett samvete som tvingar oss till att känna medlidande med våra medmänniskor. Att gråta. Att hitta på egna idéer. Musiken. Vår kreativitet. Människans alla olika språk. En slump? Näe..
Jag tror inte för att hitta en mening med mitt liv, jag tror för att jag tror.

Tillbaka till själen.
Det är något väldigt abstrakt och osynligt. Något mystiskt och livsnödvändigt. Våra känslor till andra människor kommer från själen. Ärlighet kommer från själen. Man brukar också säga hjärtat. Det själsliga hjärtat (eftersom hjärtat av kött och blod fungerar som en pump och inget annat). Från våra själsliga hjärtan kommer alla våra viktiga beslut ifrån.
Att gråta är själens tvättmaskin, ett litet ordspråk.

Vi kommer från något onaturligt och ologiskt. Vi kan inte förklara det med ord, det måste kännas. Släpp in det otroliga och ologiska i ditt liv.
Gud skapade människan, människan skapade verkligen inte Gud.


Hoppas jag har fått dig på lite andra tankar om Gud och sånt.