Idag har vi ännu en skoltext att avverka. Könsroller är ett ämne som bara har vuxit i människors medvetande de senaste tio åren. Jag själv tänker mer och mer på det, och det beror inte bara på att jag följer Lydias blogg där det ibland skrivs om just sådana saker.

 

Det är intressant lite skrämmande att märka hur jag, genom mitt vanliga och bekväma sätt att tänka, ofta bidrar till skeva könsroller. Hur jag, utan vetskap, spär på urgamla normer. För det spelar ju ingen roll ifall politiska partier, globala företag och kommunalhus alla skriver stora fina manifest om allas lika värde. Om det så skulle stå med laserskrift i himlen varje dag om män och kvinnors lika värde så spelar ju det ingen större roll ifall tankegångarna i våra huvuden fortfarande rör sig i samma cirklar, samma bekväma bekantskapskretsar.

 

Jag tar regelbundet tillbaka flyktiga tankar i mitt huvud, tänker om, och omdistribuerar en ny tanke. Tränar hjärnan att tänka större tankar om människor.

 

I spelvärlden då? Ja, där poppar det upp skitstormar titt som tätt.

 

Som när en spelutvecklare berättar att de klämt på en hel massa tuttar för att kunna programmera den bästa tänkbara tuttfysiken i ett kommande fightingspel. Pyttsan. Svenska Gamereactor rapporterar nyheten på sin hemsida och flera läsare reagerar negativt på både själva nyheten och faktumet att Gamereactor tar sig tid och rapporterar det vidare. Gamereactors chefredaktör försvarar sig i sin blogg och kommentarkriget fortsätter där.

 

I det här ärendet står jag inte alls på Gamereactors sida. Visst, ett par passionerade själar reagerade lite väl starkt, men jag är helt med på deras åsikter.

 

Samtidigt tycker jag att det ibland sker anklagelser och starka reaktioner alldeles för lättvindigt gällande detta ämne.

 

På omslaget till Gamereactors 103:e nummer stod en av huvudpersonerna från spelet The Last of Us. Utvecklarstudion bakom spelet upptäckte att en karaktär plockats bort från bilden, som då alltså råkade vara en kvinna, och kommenterade detta över Twitter. Anklagelserna haglade och samma chefredaktör försvarade sig igen på sin blogg.

 

Här är jag istället på Gamereactors sida. Folk fick höra att en kvinna plockats ut ur en bild och såg genast rött. Men hör man tankegångarna bakom beslutet är det helt resonligt. Ingen anledning att få ådrorna på halsen att stå. (Även om utvecklarna faktiskt kämpade riktigt ordentligt med att få både mannen och kvinnan i sitt spel att frontas lika mycket i media)

 

 

Inte så mycket men det var kul att skriva av sig lite om detta. Vad jag tar upp här nedanför är ganska tama saker. Inga ordentliga åsikter egentligen utan mest frågeställningar. Jag menar, nästsista stycket är ju bara ett fegt avslut på en åsiktsbaserad text.

 

.

 

Och den absolut sista meningen? Ja du, vad finns mer att säga än att jag var tonåring? Med brist på ett Facebookflöde att skriva på så fick det 2003 bli slutet av ett dagboksinlägg på Lunarstorm...

 

29 april 2003

Detta, idag väldigt aktuella, ämne om könsroller är långt ifrån ett avslutat kapitel. Frågorna kring, till exempel, vad pojkar och flickor väljer för leksaker är många och endast ett fåtal har besvarats hittills.

Egentligen, vad är det som för att föräldrar klär sina pojkar i blått och flickorna i rosa?
Hur kommer det sig överhuvudtaget att blått är ”pojkigt” och rosa är ”flickigt”?

Vissa påståenden gör en del som är engagerande i ämnet väldigt frustrerande och ibland rent ut sagt upprörda.
För visst känns det lite som att leksaksbilar och småpojkar för alltid kommer vara hopplöst bundna till varandra?

Jag tar, som så många andra, exemplet om leksaksval hos barn.
Vad beror detta på?
Står det skrivet i varje pojkes och flickas genetiska kod att bilar är till för pojkar och dockor är till för flickor? Är det onödigt att ens försöka gå emot naturen och bryta detta fina mönster den så lugnt och varsamt har strukturerat upp?
Eller ska vi bara skylla på de yttre faktorerna? Är det föräldrarnas fel? Tvingas barnen till att leka med deras förutbestämda leksaker? Leksaker som redan låg i barnkammaren då den nyfödde togs hem från BB.

Nej, att skylla allt på föräldrarna är fel. Tänk dig istället att en pojke får välja att leka med vilken leksak han vill och väljer då, av någon kosmisk anledning, en Barbie-docka. Han trivs väldigt bra med den, det är också värt att notera.
Men vad händer då när pojken kommer till dagis/förskolan/fritids och börjar pyssla med dockans hår? Jo, han blir utskrattad, utpekad, uttittad och kanske till och med utfryst av sina kamrater, barn kan vara riktigt brutala mot varandra. Den här pojken skulle till slut förstå att den enda vägen tillbaka till den forna gemenskapskretsen är att dumpa dockan och fixa en röd Corvette som han kan fräsa runt med på bokhyllorna med polarna.

Om ett barn, mot förmodan, skulle gå mot strömmen skulle han/hon möta hinder från många tänkbara och otänkbara sätt. Barn är heller inte mogna nog att kunna stå på sig och gå sin egen väg. Kom ihåg att det alltid finns undantag.

För att ett annorlunda leksaksval ska kunna genomföras smärtfritt måste det ske en omfattande individualisering inom leksaksval hos alla föräldrar och barn. Reklamer på TV ska då inte visa pojkar med vattenpistoler och flickor med barnvagnar, hela världen måste omvandlas.
Håller ni med om detta?


En annan tanke angående hur föräldrars tolkning av barnen direkt bildar könsroller:
Om en nyfödd flicka skriker ovanligt mycket, hur tolkas det av de vuxna?
- Nämen stackars flicka! Vad är det för fel?
Om det istället var en pojke som skrek mycket då?
- Vilket hett temperament pojken har!

Stämmer detta? Hur skulle du reagera? Skulle det tolkas annorlunda ifall en pojke eller flicka skrek?

Jag har läst en väldigt intressant artikel från Svenska Dagbladet som handlar om just detta. Jag blev inspirerad av den, att skriva det här alltså..

Personligen tror jag inte alls att detta ämne handlar om genetik. Genetiska koder har i princip inget med leksaksval att göra. Jag tycker att det är normalt att pojkar leker med bilar, så har världen uppfostrat mig. Det är media, reklam, föräldrar, kompisar, leksaksaffärer som får oss att tycka att det är normalt. Grupptryck från polarna får oss att tycka om saker vi egentligen inte gillar.
Allt handlar om omvärldens uppfostran, det tror jag.

Så, vad finns det då att sammanfatta?
Hur och varför bildas könsroller?
Är könsroller något bra?
Hur har ämnet blivit så aktuellt idag?
Vilka ska vi skylla på, eller kanske tacka för det här?

Jag lämnar er med dessa frågor...



.
Tro inte att allt är bra med mig..