Två referenser till Timbuktu inom loppet av fem dagar?! Det är nästan som att jag försöker samla pluspoäng från Mia här.

 

Tyvärr har dagens inlägg inte mer med Timbuktu att göra än det faktumet att mitt inlägg heter samma sak som hans riktigt braiga låt Ett Brev. Det gjordes inte medvetet från min sida. Det var Jonathan som påtalade det, han tyckte det var lite småcoolt.

 

Jonathan tyckte inte bara det var ballt, han var också anledningen till dagens inlägg. Det gick till så här:

 

Hösten 2002 började jag i ett nytt gymnasium som låg en pendeltågstation från där jag bodde. Det var lite för nära för att få SL-kort via skolan och att spendera halva studentbidraget åt ett plastkort var inte ett alternativ. Så... gangster som jag var plankade jag dagligen - till och från skolan - trots att min mamma verkligen inte gillade det.

 

En morgon blev jag tagen på bar gärning av ett gäng kontrollanter. I ren panik (inget jag är stolt över) ljög jag om mitt personnummer för kontrollanten som skulle skriva ut bötern till mig. Han kom på mig och skällde ut mig med besked, mitt bland alla andra resenärer i tågvagnen. Då gav jag honom skamset mitt riktiga personnummer och fick efter det en böter på 600 kronor i handen.

 

Det blev en riktigt dålig start på morgonen. Jag förstod såklart att felet låg på mig som inte åkte med giltig biljett, eller, någon biljett alls. Men att en auktoritet skäller ut en, säger åt en vad man ska göra och sedan kräver en på pengar är inget som faller i särskilt god jord hos en tonåring. I alla fall inte hos tonårsviktor.

 

När jag berättade detta för Jonathan så sade han åt mig att skriva ett brev till SL och förklara min situation som fattig student. Jag följde hans råd och det slutade med att min böter reducerades till 20 kronor. Jag tror det var så att de inte helt kunde ta bort bötern eftersom jag faktiskt gjort fel, men att med hjälp av mitt snyftiga brev fick medhåll från just den personen som läste det. Det lät i alla fall så över telefon när jag pratade med hon som hanterat mitt ärende.

 

Så med en böter på 20 kronor (plus 45 kronors hanteringsavgift från Svensk Kassaservice, jag hade inte Internetbank på den tiden) istället var jag nöjd. Och hädanefter köpte jag faktiskt månadskort hos SL, var man under 18 fick man det ju faktiskt för reducerad pris. Från och med då en trogen kund hos SL som åkte lagligt varje dag.

 

Spola fram ett drygt halvår till den 20 november 2003, då dagens dagboksinlägg skrevs. Då hände ännu en incident och här anser jag att jag inte gjorde något fel och istället fick en massa skit från samtliga kontrollanter som tog mig. Det kanske är så här karma funkar? Efter att tidigare ha ljugit för att försöka komma undan stod mitt karmakonto på minus? Nej nu får det banne mig vara slut på Timbuktuflörtar.

 

Efter att detta hänt bytte jag musiken i min MiniDisc till Rage Against The Machine (Krossa etablissemanget!), slog lite smockor i luften sådär ibland och stormade hem. Väl hemma skrev jag ännu ett brev till SL. Samma brev lade jag samma dag upp på Lunarstorm för att få medhåll från mina vänner. Det är det ni ska få läsa idag. Och oroa er inte, det blev ett lyckligt slut för denna bötern också. Jag slapp faktiskt att betala helt och hållet.

 

Och jag måste säga att gjorde en riktigt fantastisk censurering av min hemadress, utifall någon Lunarstorm skulle få för sig att försöka kapa mitt liv.

 

Trevlig läsning.

 

20 november

20 November 2003
Bernströmsvägen (XX) A
146 38 Tullinge

Viktor Wiklund
850205-(XXXX)

STORSTOCKHOLMS LOKALTRAFIK,
FÄRDBEVISKONTROLLEN

Hej
Jag heter Viktor Wiklund och råkade imorse ut för en incident på tåget mellan Tullinge och Stuvsta station. Jag hade tagit tåget som avgick från Tullinge klockan 08.41 och skulle till Stockholmsmässan i Älvsjö, SACO-mässan för studentelever. Det var min skoldag. Då steg minst fem kontrollanter på tåget.

Problemet var att mitt färdbevis var köpt till reducerat pris. Jag köpte det för 300 kronor, jag var säker på att det var det jag behövde betala eftersom jag fyllde arton år i år. Jag frågade till och med i båset där jag köpte det (Tullinge station) om det var så att reducerat pris gällde till och med det året jag fyller arton. Han nickade instämmande till det påståendet och jag köpte det i god tro för 300 kronor och jag sparade 200 kronor i och med det.

Ändå fick jag idag ett inbetalningskort på 600 kronor för att jag hade införskaffat månadskortet till reducerat pris. Kontrollanterna sa åt mig att se efter på SL:s hemsida om regler för reducerade priser. Jag har gjort det nu och insett att reducerat pris för månadskort gäller endast till den månad jag fyller arton. Jag hade fel och erkänner det nu, men ska jag verkligen behöva gå ut på er hemsida för att se efter? Är er hemsida den enda säkra källan om jag vill kolla upp regler och bestämmelser för era priser? Er personal, det vill säga den man som sålde månadskortet till mig, verkar lida brist på kompetens och det fick jag lida för idag.

Inbetalningskortet på 600 kronor kommer jag få svårt att betala eftersom jag lider brist på pengar, ingen fast inkomst, endast studiebidraget.

Jag är i princip beroende av kollektivtrafiken och jag får nu inte råd att köpa ett månadskort, man måste nämligen bo längre bort än 6 kilometer från skolan (fågelvägen) för att få ett terminskort av kommunen. Jag ligger någonstans innanför den gränsen och att gå till skolan tar drygt 40 minuter, alltså inget bekvämt sätt att börja varje skoldag, särskilt inte nu under vinterhalvåret. Jag provade med att cykla dit ett par gånger, men då fick jag däcken punkterade av någon eller några okända människor.
Samtidigt vill jag berätta för er hur ofrivilliga plankare behandlas av personalen hos SL.
De kom fram till mig på tåget och bad om färdbevis. När de stod klart att jag hade reducerat pris och redan fyllt arton år bad de mig skriva ner mitt personnummer så att jag var identifierbar. Jag hade nämligen inte legitimation med mig. Jag vägrade eftersom jag ansåg att jag inte gjort något som helst fel eller olagligt. De hotade med att tillkalla polis men jag vägrade ändå.

Då gick vi alla av vid Stuvsta station och de ringde till polisen. ”Bedrägligt beteende” skulle jag bli arresterad för. När jag fick min sista chans att skriva ner mitt personnummer innan polisen skulle kallas till platsen gick jag motvilligt med på detta.
”850205-(XXXX)” sa jag. Han som skrev ner det trodde inte på mig, kallade mig lögnare och bad om ett ”riktigt” personnummer. Minst sagt kränkande. Jag bad honom kolla upp det på något sätt.

När det stod klart att det var mitt riktiga personnummer bad jag om en ursäkt från mannen som kallat mig lögnare. Då bad en annan man om ursäkt å den andres vägnar. Jag fick alltså inte en direkt ursäkt av honom. Totalt oacceptabelt beteende, det var minst fem kontrollanter runt omkring mig och de behandlade mig med en minst sagt bagatellartad respekt.

Jag blev tvungen att åka hem till Tullinge direkt efter detta eftersom mitt färdbevis blev beslagtaget och mitt andra färdbevis på 600 kronor skulle upphöra efter en timme. Jag hade tänkte stanna på Stockholmsmässan längre än 20 minuter, så mycket jag skulle hunnit med om jag hade gått dit i alla fall.

Er personal samarbetar inte och det är det som är problemet. De går efter två motsatta sanningar. Vad är det för sorts marknadsföring? Hur ska jag i fortsättningen kunna känna trovärdighet för ert företag när jag ena dagen betalar för ett färdbevis med gott samvete och två veckor senare får det taget ifrån mig, blir bötlagd, ärekränkt och fasthållen för ”bedrägligt beteende”?
Med detta brev vill jag förklara för er vad som hände och poängtera att jag egentligen inte gjort något fel och därför vill jag undkomma betalningen.

Tack för att ni tog er tid att läsa mitt brev.

Viktor Wiklund