Idag publiceras ännu ett tio år gammalt dagboksinlägg som är helt blankt - förutom titel och datum. Jag har ägnat lite extra tid åt att fundera varför det här händer.

 

Och det är nog för att jag hade min egna privata lilla censureringsfest där i slutet av 2004 då jag skulle gå ur Lunarstorm. Var det magstarkt då, så plockade jag bort det. Jag har alltid varit väldigt emot att ändra redan publicerade texter så var det något jag absolut inte ville sprida vidare (något påhopp eller alldeles för pinsamt för mig) så tar jag bort texten istället för att ändra detaljerna.

 

Det var mitt i dessa funderingar jag kom på att ett inlägg faktiskt inte ens följde med överhuvudtaget. Det hette "Jag vill vara TRYGG" och skrevs någon gång mot slutet av 2001. Jag var onykter och patetisk. Så det fick gå, helst raderas ur minnet också men nu - drygt tio år senare - påminde jag mig själv om det igen. Bra jobbat Viktor.

 

Men men, skönt att veta hur långt jag kommit, hur annorlunda jag är idag som 28-åring. Även när jag är deppig och väldigt nere så hålls blicken tämligen rak och hakan något sånär pekad uppåt. Mitt inre har en hyfsad lägstanivå.

 

Så! Dagens inlägg, vad handlade det om då? En till dikt faktiskt. En dikt om att slå sig fri från förväntningar och strunta i vad andra tycker. Och ja, det låter ascoolt när jag sammanfattar den som en halvvuxen karl. Men kom ihåg: Den skrevs av en småplågad 18-åring. Och det var väl därför jag ett drygt år senare valde att exkludera den från mitt arv från den tiden - min legacy så att säga.

 

Jag minns knappt några exakta formuleringar från texten men jag minns känslan. Dock så minns jag de två sista meningarna:

 

 

 

Det var det jag hade att bjuda på idag gott folk. En blank text. Men vänta bara tills lördag. På lördag kommer en riktigt smällkaramell hörrni, håll utkik!

 

3 oktober 2003