Avklarat spel: Duke Nukem Forever

 
Jag spelade Duke Nukem 3D när det begav sig. Det var riktigt bra, hett som stryk så att säga. När jag sedan via några välfyllda disketter fick tillgång till andra och tredje episoden blev det ännu bättre (även om andra episoden är lite av en filler). Att släppa första tredjedelen av sitt spel gratis visade sig vara lönsamt. Det var verkligen omåttligt populärt - åtminstone i min målgrupp. Vilket jag inser nu var sjukt pricksäkert av utvecklarna 3D Realms. Jag skulle än idag kunna rita en detaljerad överhuvudskarta på första banan i det här spelet. Helt galet vad mycket jag spelat igenom den. 1996 var ett bra år.
 
Det var inte förrän ett par år senare jag insåg att 3D:et i titeln var en ordlek på antal dimensioner i spelet och vilken uppföljare i raden det var. Som så många andra torra ordvitsare visat för oss både tidigare och senare i vår populära populärkultur. Båda de där exemplena handlar om arga fiskar, där ser man.
 
Det fanns två Duke Nukem-spel innan detta och jag gillade trean (tredean?) så mycket att jag sprang igenom tvåan också, även fast det var ganska halvdant. Som en tafflig kopia av Commander Keen - som i sin tur är ett tappert försök att göra ett framgångsrikt plattformsspel på PC.
 
Efter den hiskeliga succén som Duke Nukem 3D faktiskt var så bestod mina reaktioner mestadels av prepubertala svettningar och ryckningar när jag för första gången hörde om Duke Nukem Forever:
 
Bland de första screenshotsen från Duke Nukem Forever som 3D Realms släppte ifrån sig - det här var 1999
 
Det skulle bli hur bra som helst, det visste jag när jag såg på den här bilden. Hur snyggt som helst och hur ballt som helst. Men riktigt så enkelt var det ju inte, det försenades - år efter år. Ett sådant försenat spel med "Forever" i titeln gav upphov till mängder av fnissiga vitsar och det blev just det till slut, ett skämt.
 
Alla spelare födda tidigare än 1990 stod med fingarna pekandes och skrattade åt spelet, ända fram tills 3D Realms gick under. Då kände i alla fall jag ett litet sting i bröstet. Nu skulle det ju aldrig komma!
 
Men sedan köpte Gearbox upp rättigheterna för herr Duke och färdigställde spelet. Det släpptes sommaren 2011. Jag lovade mig själv att köpa det och spela igenom det. Jag såg det i en back på Elgiganten ett år senare. Fylld till bredden med Duke Nukem Forever för 49kr styck. Såklart köpte jag det och gick sedan och såg The Dark Knight Rises på VIP-plats på Rigoletto, det var en bra dag.
 
Så vad tyckte jag om Duke Nukem Forever då?
 
 
Tänk bara på det här innan du fortsätter läsa:
För det första släpptes föregångaren (som det här spelet byggde vidare på) i en tid innan både Half-Life och Halo, två spel som byggde om hela FPS-genren med en handvändning. Att som en gammal relik från 90-talet släppas i dagens spelmiljö är inte lätt.
 
För det andra har spelvärlden vuxit upp ordentligt på dessa dryga tio år. Skulle Duke Nukem få plats mellan alla bajsnödiga militärshooters och deras mustachprydda whiskeyröster som spottar ur sig hardcorelingo på löpande band?
 
Nej, Duke Nukem Forever visade sig vara ett dåligt spel. Tråkiga banor, tråkiga vapen, tråkiga fiender, tråkig svårighetsgrad och tråkigt tråkig. Det försökte desperat hållas upp av moderna designbeslut, men det räddade det inte alls. Det var några rum/pussel som var riktigt charmiga, men ingen bana som helhet (eller boss för den delen) gav ett gott intryck.
 
Ändå är jag väldigt glad att Duke överlevde en konkurs och fick släppas. Nu finns han ju där i mångas medvetande, Gearbox äger licensen och de är kapabla utvecklare (se bara på Borderlands 1 & 2). Vad kommer släppas med Dukes namn i framtiden? Kanske något i samma koncept som Eat Lead: The Return of Matt Hazard? En avdankad gammal actionhjälte som ger sig på den moderna spelmiljön och parodierar allt omkring honom. Det låter ju som Duke Nukem!
 
Nej, det är inte Duke Nukem Forever som är de glädjande nyheterna i den här historien. Det glädjande är att han återuppstått och lever igen. Det glädjande är vad han kan användas för i framtiden.
 
BETYG: 1/5 (Men mitt hjärta säger 2/5... Bättre än NeverDead åtminstone)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0