Gymnasiet - Mina motpoler - Del 2
Mina grabbar har jag skrivit om förut.
Men jag tar gärna fler tillfällen i akt och berättar om hur mycket jag älskar det vi hade tillsammans. Och hur mycket jag älskar människorna jag hade det tillsammans med.
Vi var ett gäng killar på ungefär 12 personer där de flesta hade jag känt sedan lågstadiet, men vi blev fler och fler i takt med att vi erövrade nya årskurser.
*suck*
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska skriva den här texten utan att snubbla ned i klichédiken.
De var i alla fall väldigt viktiga för mig, allihop. Vår grupp definierade min skolgång, med dem kunde jag alltid - särskilt under gymnasiet - vara mig själv och ha väldigt roligt. Extremt roligt.
Jonathan - till exempel - tog alltid chansen att ställa saker till rätta i mitt huvud. Så länge jag känt honom har han aldrig undvikit obekväma sanningar när de har behövt sägas. Så med ett sinne fyllt av trots, rebelliskhet och framtidsångest var hans råd och tillsägelser en klippa för mig. Och hans humor såklart. Vi har verkligen exakt samma humor han och jag (bortsett från ordvitsarnas vara eller icke vara).
Inte konstigt att han var min best man när jag gifte mig, han var ju faktiskt min best man.
Och resten av grabbarna var det bästa för mig.
Kommentarer
Trackback
