Det kom en tanke till mig under filmen, det var faktumet hur vackert mansrelationer faktiskt kan vara. Hur män kan ställa upp för varandra, heja på varandra, stötta varandra och krama varandra. Utan gay-vibbar.
Det var väldigt mycket manskärlek i Cool Hand Luke, jag gillade det.

Vad som är tråkigt med det är att det krävs ett världskrig eller en lång fängelsevistelse i filmens värld för att måla upp detta som något vackert och värdigt. Ta Band of Brothers till exempel, handlar om ett amerikanskt soldatkompani under andra världskriget. En otroligt välgjord, välspelad, påkostad, och vacker serie. Där blir relationerna mellan soldaterna väldigt berörande, så som det kan vara!

För det kan verkligen vara lamt mellan män. Vad hände egentligen under syndafallet? Kvinnorna fick börja föda barn i smärta och om vi män numera vill komma nära varandra så får vi nöja oss med ryggdunk och en enstaka böghög (gayhill) då och då.

Vad jag försöker säga är att relationer mellan män borde vara mer än att knuffa varandra i soffan med varsin Xbox-kontroll i handen. Lösningen handlar mycket om att våga ta steg utanför normen. Jag ringde en god vän till mig och sa till honom att vi behövde träffas snart för det var så länge sen sist, jag sa även att jag saknade honom. 'Oj, det där lät lite gay' blev svaret. Så går det när jag försökte kliva utanför ramen.

Om du är nyfiken på att se en intressant tolkning av mansrollen idag så ta en titt på Fight Club, ingen film jag tidigare sett har skildrat mansrollen bättre än den filmen. Mitt i all konsumtionshets, karriärsklättrande och hälften-förälder-hälften-polare-uppfostran. Om du inte redan gjort det, se den!

Under tiden så tar jag mina små steg. För jag vill inte behöva hamna i fängelse eller mitt i ett världskrig för att se oss män vara kärleksfulla mot varandra. Utan gay-vibbarna.