Numera även vikarie
Dom senaste veckorna har varit... plötsliga.
Det hela började med att min fru insjuknade på grund av en retlig hosta och stannade hemma från jobbet. Samma dag passade jag på att låna hennes SL-kort och åka på Öppet Hus hos Uniflex bemanning. Väl därifrån märkte jag att jag hade ett missat samtal från ett nummer jag inte kände igen.
Jag ringde genast upp det och det visade sig vara en barndomskompis mamma. Hon är biträdande rektor på en skola i Norsborg och var i desperat behov av en lärarvikarie. Man är verkligen i desperat behov när man tar in människor med noll erfarenhet/utbildning inom ämnet. Men jag klagar inte.
Iallafall, en timme senare står jag med barn upp till knäna och undrar vad som hände.
Senare samma dag kommer jag hem med hängande axlar och matt blick. Min fru möter mig i hallen, kramar om mig och frågar ifall barnen varit snälla mot mig idag. Bara dagen innan var rollerna omvända.
Timmarna jag skrapar ihop blir en knapp halvtidstjänst. Jätteskönt att få jobba, men jag är fortfarande arbetssökande. Jag vill jobba heltid, punkt slut.
Hittills har jag undervisat ettor, tvåor, treor, femmor, sexor och nior plus spenderat många timmar på förskolan och fritids. Det har gått ganska bra, jag förstod direkt att dom olika åldrarna på barnen kräver olika saker från mig:
Förskola/fritids
Det enklaste att vara på eftersom det består allra mest av lek och pyssel. Barnen älskar att bli jagade! Uppstår det en kris är det bara att lyfta upp ett eller två barn för att separera dom.
Lågstadiet
Det svåraste att vara på eftersom barnen hellre vill leka och pyssla än att sitta ner, vara tysta och lyssna. Min tid spenderas mest av att få barnen att just sitta ner, vara tysta och lyssna. Uppstår det en kris är det bara att börja prata om Pokémon, Beyblade och Bratz så skiftar fokuset från bråket till något annat på nolltid.
Mellanstadiet
Det funkar bra för mig att hoppa in hos femte- och sjätteklassare. Vid det här laget har barnen lärt sig lite disciplin (kom ihåg, disciplin är något positivt) så jag sätter bara på Terminator-blicken så håller dom sig tysta och organiserade.
Sparkas inte! Sitt ner! Sluta kasta pennor!
Uppstår det en kris så skriver jag bara ner namnen på barnen som stör och berättar för dom att jag tänker ta upp detta med rektorn.
Högstadiet
Här blir det lite klurigare. Högstadieelever går att vara lite halvkompis med utan att behöva bli utnyttjad för det. Det är intressant att se hur pass mycket kompis det går att vara med dom innan det går över gränsen. Det funkar ibland, ibland inte. Uppstår det en kris är det bara att tillåta ungdomarna att ha sina mobiltelefoner på bänken resten av lektionen, då lugnar dom ner sig.
Jag bestämde omedelbart att jag inte tänker skrika på barnen för att vinna respekt, inga kollegor tycker att det är rätt väg att vandra. Visst är det den smala vägen att vandra och det lyckas verkligen inte alltid, men jag mår mycket bättre av det. Jag hoppas att barnen gör det också, mår bättre alltså.
Det hela är en nyttig erfarenhet, jag är väldigt glad att bara få jobba litegrann. Sen är det bara så nostalgiskt att vistas i klassrum, matssalar och skolkorridorer. Intressant att se allt från ett nytt perspektiv.
Avslutningsvis tänkte jag härmed bevisa att en femteklassare stavar bättre än personen som översatte Metal Gear från japanska till engelska:
Klicka för att få större versioner
Femteklassare - Proffesionell översättare 1-0
Det hela började med att min fru insjuknade på grund av en retlig hosta och stannade hemma från jobbet. Samma dag passade jag på att låna hennes SL-kort och åka på Öppet Hus hos Uniflex bemanning. Väl därifrån märkte jag att jag hade ett missat samtal från ett nummer jag inte kände igen.
Jag ringde genast upp det och det visade sig vara en barndomskompis mamma. Hon är biträdande rektor på en skola i Norsborg och var i desperat behov av en lärarvikarie. Man är verkligen i desperat behov när man tar in människor med noll erfarenhet/utbildning inom ämnet. Men jag klagar inte.
Iallafall, en timme senare står jag med barn upp till knäna och undrar vad som hände.
Senare samma dag kommer jag hem med hängande axlar och matt blick. Min fru möter mig i hallen, kramar om mig och frågar ifall barnen varit snälla mot mig idag. Bara dagen innan var rollerna omvända.
Timmarna jag skrapar ihop blir en knapp halvtidstjänst. Jätteskönt att få jobba, men jag är fortfarande arbetssökande. Jag vill jobba heltid, punkt slut.
Hittills har jag undervisat ettor, tvåor, treor, femmor, sexor och nior plus spenderat många timmar på förskolan och fritids. Det har gått ganska bra, jag förstod direkt att dom olika åldrarna på barnen kräver olika saker från mig:
Förskola/fritids
Det enklaste att vara på eftersom det består allra mest av lek och pyssel. Barnen älskar att bli jagade! Uppstår det en kris är det bara att lyfta upp ett eller två barn för att separera dom.
Lågstadiet
Det svåraste att vara på eftersom barnen hellre vill leka och pyssla än att sitta ner, vara tysta och lyssna. Min tid spenderas mest av att få barnen att just sitta ner, vara tysta och lyssna. Uppstår det en kris är det bara att börja prata om Pokémon, Beyblade och Bratz så skiftar fokuset från bråket till något annat på nolltid.
Mellanstadiet
Det funkar bra för mig att hoppa in hos femte- och sjätteklassare. Vid det här laget har barnen lärt sig lite disciplin (kom ihåg, disciplin är något positivt) så jag sätter bara på Terminator-blicken så håller dom sig tysta och organiserade.
Sparkas inte! Sitt ner! Sluta kasta pennor!
Uppstår det en kris så skriver jag bara ner namnen på barnen som stör och berättar för dom att jag tänker ta upp detta med rektorn.
Högstadiet
Här blir det lite klurigare. Högstadieelever går att vara lite halvkompis med utan att behöva bli utnyttjad för det. Det är intressant att se hur pass mycket kompis det går att vara med dom innan det går över gränsen. Det funkar ibland, ibland inte. Uppstår det en kris är det bara att tillåta ungdomarna att ha sina mobiltelefoner på bänken resten av lektionen, då lugnar dom ner sig.
Jag bestämde omedelbart att jag inte tänker skrika på barnen för att vinna respekt, inga kollegor tycker att det är rätt väg att vandra. Visst är det den smala vägen att vandra och det lyckas verkligen inte alltid, men jag mår mycket bättre av det. Jag hoppas att barnen gör det också, mår bättre alltså.
Det hela är en nyttig erfarenhet, jag är väldigt glad att bara få jobba litegrann. Sen är det bara så nostalgiskt att vistas i klassrum, matssalar och skolkorridorer. Intressant att se allt från ett nytt perspektiv.
Avslutningsvis tänkte jag härmed bevisa att en femteklassare stavar bättre än personen som översatte Metal Gear från japanska till engelska:
Klicka för att få större versioner
Femteklassare - Proffesionell översättare 1-0
Kommentarer
Postat av: Olle
Jätteroligt att läsa de du skriver
Postat av: Johan
det kan ju vara så att han känner sig sovande.
Postat av: Viktor
Så han pratar i sömnen menar du? Nej du, antingen menar han "I feel sleepy" eller "I fell asleep", inget annat
Postat av: Daniel
nej man kan ju faktiskt känna det som om man sov. och då blir det "I feel asleep" faktiskt!
Postat av: Viktor
Your argument is invalid and several months late!
What's with the grekiska filosofier, "jag sover, alltså tänker jag" eller "att tänka om att sova, det är frågan" eller vad det nu är du vill komma fram till.
Hur känner du att du sover? Du är ju för tjyven inte vid medvetande och ska alltså inte kunna konstruera en sådan subjektiv tanke. Antingen pratar han i sömnen eller så är översättaren lite dum i sitt huvud.
Trackback
