Spoilervarning för Final Fantasy VII och Final Fantasy VIII samt mild spoilervarning för Final Fantasy IX och Breath of Fire 3.

Listan fortsätter över dom sämsta sista bossarna ever. Idag handlar det om en genre som generellt har svårt att få till det när det kommer till sista bossar:

4. Final Fantasy VII - Playstation, 1997
Grundreceptet för en sista boss i många rollspel är:

• Ta en vanlig fiende från spelet och ändra utseendet på denne

• Ge fienden nya attacker som heter "Armageddon", "Ragnarok" eller några andra ord för världens undergång

• Multiplicera skadan som fienden gör med tio

• Multiplicera hälsopoängen som fienden har med femtio

• Efter att fienden förlorat halva sin energi ska den genomgå en förvandling och bli något monsterliknande, ge fienden ytterligare en attack som heter "Insta-death"

• Kampen ska helst utspela sig ute i rymden eller i någon annan dimension

Där har du din sista boss! Så här ser det ut i typ alla rollspel, men jag har inget större problem med det receptet. Vad som dock ofta missas är att tydligt visa vad eller vem jag egentligen slåss mot. I Final Fantasy VIII är sista bossen en person som blir propert introducerad typ fem timmar innan slutet. Det är ganska kort tid med tanke på att spelet är ungefär 80 timmar långt. Sen att bossens motiv är urlöjligt gör inte saken bättre. Final Fantasy IX gör också fel på den här punkten, fast inte lika mycket. Rollspel behöver inte följa den här principen, det går faktiskt att gära riktigt bra sista bossar till rollspel. Se bara på Breath of Fire 3, komplett med svåra moraliska beslut att fatta och sedan motvilligt följa det valet man gör. En utomordentligt bra sista boss.

Jag skulle kunna lägga upp både del åtta och del nio på den här platsen också, men Final Fantasy VII är ändå värst, snacka om antiklimax! Eller vadå antiklimax, hela spelet är som ett enda stort antiklimax efter alla hyllningar jag hört om det från alla håll. Som sagt, ett överskattat spel. Sephiroth, som skurken heter, introduceras som tur var tidigt i spelet och börjar riktigt intressant. Men allt eftersom spelet fortsätter blir han bara tråkigare ju mer emo han blir. Till slut vet jag inte vem han är, bara att han är väldigt emo. Fighten utspelar sig i mitten av planeten och jag känner ingenting för den jag håller på att döda. Jag klarade honom på första försöket, alltså var han också alldeles för lätt.

Ett plus för låten som spelas under bossen. One-Winged Angel, som fått en orkestrerad version, är riktigt bra. Men sista bossen i världens mest överskattade spel är ändå riktigt riktigt dålig.