Resistance: Fall of Man släpptes samtidigt som Playstation 3 kom till Europa, den 23 mars 2007. Det är en så kallad releasetitel. Grejen med releasetitlar är att dom åldras oftast snabbt och dåligt. Vem gör allt rätt på första försöket? (...förutom Nintendo)

FPS-genren (förstapersonskjutare) är även den känd för att åldras på ett ovärdigt sätt. Så... Resistance hade inte särskilt goda förutsättningar för att bli en klassiker. Och någon klassiker är det verkligen inte. Banorna är gråa och enformiga. Fienderna är gråa och enformiga. Vapnena är fantasifulla, men saknar tyngd och den där köttiga känslan. Det enda som verkligen är bra med Resistance är handlingen.

Eller, inte handlingen i sig, utan sättet den berättas på. Den berättas mestadels via stillbilder och en kvinnlig röst som i imperfekt berättar vad som hände. Hon läser ur något som verkar vara den officiella rapporten och vi vet alla vad det innebär. Så fort det finns en officiell rapport så finns det även en inofficiell rapport. Alltså, hon läser vad människor tror hände och sedan får man spela det som egentligen hände. Överraskande intressant och effektfullt, speciellt om man gillar brittisk engelska.

Men, Resistance är ändå inte ett bra spel. Livslängden förlängs en bit när man spelar kampanjen tillsammans med någon (något som förvånande nog togs bort i uppföljaren), men det höll verkligen inte hela vägen.

Betyg: 1/5

En annan sak som också är värd att nämna är kontroversen kring spelets användning av katedralen i Manchester. Spelet äger rum i ett alternativt 1940-tal där en märklig utomjordisk ras försöker ta över världen. Katedralen i Manchester är en del av en bana där en massiv eldstrid tar plats. Stora insekter som kryper på väggarna, vinande kulor och väggar som sprängs, Church of England lackade såklart. Katedralens talesman skapade sin alldeles egna list of demands (det vill jag också göra någon gång i mitt liv) mot Sony:

* En ursäkt
* En gedigen donation till katedralen
* Spelet skulle sluta säljas eller justeras så att katedraldelen skulle vara borta
* Finansiellt stöd till grupper som försöker minska antalet vapenbrott i Manchester

Dom fick nöja sig med en ursäkt.

För vad var egentligen grejen? Det är ju bara en byggnad som fått ett fint namn. En "katedral", fint va? Visst, den har säkert ett väldigt högt historiskt och kulturellt värde men i slutändan är det bara en byggnad. Så här kan det gå när man bygger sin kyrka som en byggnad. Då lackar man och ställer krav som till 50% handlar om pengar. Jag har sagt det förut och säger det igen; det är människorna som är kyrkan, inte byggnaden som människorna samlas i. Reaktionen från Engelska kyrkan var lite smått pinsam om jag får säga det själv, och det får jag för det är min blogg.