Det var en gång en pojke... eller var det kanske en man? Han vet inte riktigt, vi säger pojke den här gången.

Det var en gång en pojke som i mitten av Oktober 2007 började jobba som speltestare åt ett spelföretag. Under hans första arbetsdag blev företagets stora projekt Bionic Commando utannonserat, vilket innebär att allmänheten fick reda på att det spelet var under utveckling.

De kommande arbetsdagarna bestod alltså mycket av att läsa kommentarer på den första trailern, se vad människor ute på internet tyckte, ta till sig av det bra och skjuta ifrån sig det dåliga. Internet är inte direkt känt för sin konstruktiva kritik om du som läsare förstår vad jag menar.

Många människor tyckte exempelvis att spelet bar på många likheter till Spiderman och tyckte att Bionic Commando enkelt kunde sammanfattas med fyra ord:

Spiderman with guns lol

Den meningen blev ett sorts ledmotiv för dom som inte trodde på Bionic Commando. Som seriös spelstudio mottogs denna "kritik" med en ryckning på axlarna. Pojken som jobbade på samma företag ville helst att den larviga kritiken skulle dö ut men så fort det släpptes nya bilder, ny trailer eller någon annan nyhet gällande Bionic Commando dök den upp igen i kommentatorfält hela världen över. Någonstans satt det folk framför datorer och hånade denna spelstudio på grund av det här spelet.

Hur hårt  pojken än knep ihop sina ögon och koncentrerade sig som den värsta Hiro Nakamura gick det inte att få dom att försvinna, dessa larviga kommentarer.


Tiden gick och året blev 2009. Bionic Commando har blivit släppt och pojken har nu faktiskt blivit en man. Han är tillsammans med en vän på väg in i ett orange höghus i Flemingsberg då han bakom sig hör små små flämtningar:

-Hallå! Kan du hjälpa oss få ner vår boll?

Det är en liten pojke som frågar och han verkar angelägen om att få fortsätta sparka boll med sina kamrater. Mannen tar för givet att pojken menade den längre av dom två herrarna som stod framför honom. Därför svarar mannen:

-Visst kan jag det.

20 meter bort står två andra småpojkar och kastar stenar upp mot ett träd, dom skiner upp då dom ser vad deras jämnåriga kamrat har med sig. Bollen i fråga sitter alltså fast i ett träd och mannen förstår direkt att han behöver klättra upp för trädet för att få ner bollen.

Flera år av trädklättring som liten pojke kommer snabbt tillbaka till honom. Han klättrar vant upp för trädet, får det att se lätt ut. Mannen har alltid tyckt om att klättra i träd och han fick just nu tillbaka mycket av den glädje han känner för trädklättring.

Pojkarna känner även dom glädje eftersom deras boll är nere på marken igen. Dom skuttar lite på stället och ropar:

-Wow! Kolla in Spiderman!

-Nej, Bionic Commando, svarar mannen vänligt men bestämt.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.