HDiHD #6
(HDiHD #5) var förspelet, HDiHD #6 var på riktigt. Inte sett ur nöjesperspektiv såklart, (HDiHD #5) var en lyckad dag, trots Internetstrul. Det är svårt att ha det tråkigt i bra sällskap. Och umgänget är ju själva kärnan i HDiHD - bortsett från den höga upplösningen... och att det är en heldag.
Nej, vad jag menar är att HDiHD #6 var i princip (HDiHD #5) med stabilare kontakt med nätet. Den 1 maj 2010 gjorde vi ett nytt försök med samma männsikor, samma rigg på annan plats. Det var dags att på riktigt spela coop-kampanjen i Resistance 2, åtta personer delade på fyra TV-skärmar och fyra PS3:or.
Dagen började återigen på Subway i Flemingsberg, med en footlong sub som tog mig flera timmar att äta upp. Vi var faktiskt lite för tidiga minns jag, öppettiderna på lördagar var mer sparsamma än vad vi trott. Lyckligtvis såg ägaren oss utifrån och tänkte att åtta exalterade, lunchhungriga karlar är värt att öppna 20 minuter tidigare för. Vi beställde vår mat, åt hälften på plats och tog sedan med oss resten då vi åkte hem till Ludde där allt var redo.
Sylar använder våra subrester som kudde och är helt hänförd av sockerhalten i
the Double Chocolate Chip COOKIE™
Det gick snabbt för oss att komma igång, med ett stort misslyckat försök i vårt kollektiva bagage var peppen maximal. Så här i efterhand vet jag ju att Resistance 2 inte är ett bra spel, men där och då var jag hemskt förväntansfull. Att tillsammans med sju andra spela i ett lag gjorde att det nästan inte var särskilt viktigt vad för spel vi skulle spela, det viktigaste var ändå umgänget.
Säga vad man vill om Resistance 2, men uppbackning från utvecklaren var det verkligen inte ont om. Det fick kontinuerligt uppdateringar med balansering, förbättring och - till vår stora glädje - en helt ny svårighetsgrad. Med version 1.50 fick coopkampanjen det nya läget "Hardcore", troligtvis för att många spelare klagat över hur enkelt det normala läget var. Vi var såklart tvungna att utan uppvärmning hoppa på "Hardcore", vilket sannerligen var något att bita i.
Kampanjen går till så att när alla spelare är samlade i lobbyn väljer man bara banan man vill spela på, vilket i sin tur släpper ned laget på en slumpmässig punkt på den banan. Sedan ska man ta sig framåt på en ganska linjär väg, punkt till punkt (förklätt som något handlingsmässigt, riktigt lamt förklätt) med massvis av fiender som hoppar på en från alla möjliga håll. Massvis av fiender.
Det var hemskt svårt och vi hade riktigt kul ett par timmar, tills vi insåg hur otroligt enformiga alla uppdrag var. Vi som skulle sitta en heldag förstod då att det var en ganska ihålig upplevelse. Men ändå: När det bara var några enstaka spelare kvar under en bana vi kommit ovanligt långt på och alla som var döda utnyttjade funktionen att fritt flyga runt på banan och skvallra om fiendens position var fruktansvärt roligt. Eftersom vi alla satt i samma rum var det fritt fram att skrika på de få överlevande hur fienden rörde sig, det kittlade ordentligt i magen minns jag. Det slutade alltid med att vi dog allihop, "Hardcore" var verkligen hardcore.
Till middag hade vi grillfest med kyckling, kotletter och baconlindade korvar. Aldrig har vi haft så mycket mat över under ett HDiHD, varken innan eller efter den här gången. Nog för att ett av HDiHD's motton är överflöd, men det här var faktiskt löjligt.
Summerat var det en riktigt rolig dag, och de två bronstroféerna vi alla vann står extra ståtliga i min samling med tanke på den svårighetsgraden vi fångade dem på.
