För drygt tre år sedan jobbade jag i spelbutik, assisterande butikschef faktiskt. Det var ett drömjobb ett par månader, vad som hände efter dom drömmånaderna kan jag ta någon annan gång.
Vad jag specifikt tänkte på var tillfället då Europachefen skulle hälsa på i vår butik, storfrämmande minst sagt. Min butikschef gick upp i varv över en vecka innan tillfället och började förbereda butiken. Självklart tog han mig till hjälp och innan vi satte igång med den dryga veckan av städning och putsning sa han tre ord som skulle bli vårt ledmotiv under den tiden:



Jag minns hur kräksugen jag blev när jag hörde det första gången. Det spelade längre ingen roll hur trevlig säljare jag var, hur mycket jag sålde för, hur atmosfären var i butiken.

Nej, det enda som nu spelade roll var hur blanka alla kartonger och fodral var, hur rent heltäckningsmattan var, hur fläckfria tv-apparaterna var och att alla reklamaffischer var symmetriska. Min arbetsglöd urholkades under dom dagarna, för det var det enda vi gjorde, kräla i smutsen och vara ögontjänare ut i fingerspetsarna.

Dagen blev D och då gled ett solariebränt Colgate-smile in i butiken, skakade min hand, cirkulerade butiken i 30 sekunder och *poff*, borta! En enkel inspektion som vi förberett i över en vecka.

Hela proceduren kändes så snuskigt ytlig att jag blir illamående bara jag tänker på det.

-

Spola fram till April 2009. Jag och min kyrka åker till en konferens (som Unitedkyrkan anordnat) för kristna församlingar som handlade om att under en helg få insyn i hur deras församling fungerar. Hela konferensen var oerhört intressant. Något som ofta upprepades under helgen fastnade i mitt huvud, mycket på grund av mina tidigare erfarenheter (Jag skriver det på engelska, både för att all undervisning faktiskt var på engelska men också för att gör sig mycket bättre så):



Med "content" menade dom vad kristen tro handlar om: Jesu död och uppståndelse, förlåtelse och nåd, Bibeln... ja, allt det där som redan är fulländat och färdigt att ta emot. Vad dom menade var att församlingar idag behöver förändras för att nå ut med vår "content". Dom menade att det var dags för kyrkorna i Sverige att lägga mer fokus på yta och presentation för att passa in bättre.

Vad dom också menade var att det var dags för mig att omvärdera ordet "yta". För vissa saker som kyrkor idag gör är extremt ovant för mig att se i kyrkosammanhang.
En TV-spelshörna i Söndagsskolerummet? Wow, om jag stannade hemma från Söndagsskolan som liten fick jag inte ha igång någon TV så länge mötet pågick.
Fullt ös på scen med en hoppandes publik? Jag blev nästan rädd när jag såg alla stylade killar och tjejer med häftiga T-shirts, färgsprakande tunikor, halsband och glittrande skärp som studsade runt på scenen. Om inte den gemensamma nämnaren för alla som var där var Jesus hade jag inte velat vara där överhuvudtaget.

Men relevans är ändå viktig för kyrkor, att vara aktuell och attraktiv utan att ändra på budskapet. För att uppnå det  behöver gränser rubbas, alltså gränser på hur en kyrka ska se ut, både rent fysiskt men också strukturmässigt. Visst är det obekvämt till en början men jag tror verkligen att det är jätteviktigt.

Relevans är något Tjugofyrakyrkan (min kyrka) strävar efter, som en följd av det behöver jag börja vänja mig vid att med glädje och stolthet ägna tid åt vår yta.