Hos Tjugofyrakyrkan har vi så kallade smågrupper, ett koncept som föddes direkt ur vår strävan att vara en vardagskyrka. Jag och min fru är tillsammans ledare över en av dom tre smågrupper vi har än så länge.

Vi träffas hemma hos oss på onsdagar varje jämn vecka mellan 18:45 och 21:00. Under dom drygt två timmarna hinner vi fika, läsa i Bibeln, be och dela framgångar och motgångar. En vanlig vardagskväll, i en vanlig lägenhet med vanliga människor. Om du är nyfiken är du såklart väldigt välkommen! Man behöver inte tro eller veta något särskilt för att komma.

I onsdags förra veckan kom vi in på ett väldigt intressant samtal om tro och ledning av Gud. Kristna pratar ofta om att ledas av Gud och det kan säkert låta ganska abstrakt. Först och främst handlar det om ett fritt val, en princip som Gud går efter jämt och ständigt. Det fria valet går igenom allt som har med det kristna livet att göra. Jag väljer att leva som jag gör, jag väljer att göra mitt bästa i att efterlikna Jesus, jag väljer att följa Gud.

För det första blir jag ledd av Gud genom att eftersträva vissa djupt rotade värderingar som Gud backar upp helt och hållet. Ord som till exempel sanning är på blodigt allvar för mig. Det är ett sylvasst svärd som skär både mot mig och mot andra. Det är inte lätt, jag får ofta plocka upp bitar av mig själv och försöka igen. Ord som kärlek och tacksamhet är även dom ledstjärnor i mitt liv, att älska mina fiender och att leva mitt i liv i kontinuerlig tacksamhet. Förlåtelse är också det otroligt viktigt, att förlåta både mig själv och andra helt och hållet, träna på det varje dag.

Sedan finns det den här direkta ledningen över konkreta beslut. Det är här det kan bli svajigt och fluffigt. Om jag pratar om Guds röst som leder mig genom beslut är det inte många som förstår. Men jag ska ge ett sakligt exempel:

Våren 2006 var jag arbetslös i ett par månader. Jag funderade på att gå Arkens bibelskola i Kungsängen till hösten. Ägna varje vardagsförmiddag i ett läsår åt att få undervisning baserad på Bibeln, bygga upp mig själv som människa och lära mig mer om orden jag nämnde ovan. Under tiden sökte jag jobb och gick på Alfakassa (och spelade tv-spel). En dag fick jag samtal från Arbetsförmedlingen och blev erbjuden ett årsvikariat på Posten i Tumba. Antingen tackade jag ja och struntade i tanken att gå bibelskola och säkrade en inkomst för ett år framåt. Eller så tackade jag nej och gick bibelskola, men blev av med ersättningen från Alfakassan i samma ögonblick.

Jag tackade nej.

Kalla det magkänsla, kalla det idioti eller kalla det trots. Jag kallar det ledning av Gud. Jag var självklart livrädd och funderade sönder min rationella hjärna hur det här skulle gå ihop. Men någonstans i den rädslan kände jag hur det jag gjorde var helt rätt. För ordnade sig gjorde det. Jag fick jobb på JYSK ett par veckor senare och hann göra ett så starkt intryck på butikschefen under sommaren att jag fick ett skräddarsytt arbetsschema som möjliggjorde ett år på Arkens bibelskola. Ett fantastiskt år, även fast jag blev tvungen att gå upp äckligt tidigt varje morgon (jag är väldigt morgontrött).

Skulle jag istället valt att jobba på Posten hade inte det varit jordens undergång. Jag hade fått senare chanser att gå bibelskola. Jag tänker det som en GPS. Gud har stakat ut den bästa vägen för mig att åka och den går inte hela tiden på breda motorvägar i bekväma hastigheter. Jag kan skippa att ta avfarten som Gud vill att jag ska ta, det är upp till mig att följa anvisningarna eller inte. Det kommer fler chanser längre fram, men det tar längre tid att komma fram till målet då. Ögonblicket jag kör åt ett annat håll som är planerat tänker Gud ut en alternativ resväg till målet, utan att sucka och himla med ögonen.

Ungefär så är mitt liv under ledning av Gud.