Jag hade aldrig suttit i växel tidigare. Det närmaste jag kommit var att svara i telefonen när jag jobbade i butik, men det var alltid längst ner på prioriteringslistan.

Men nu var det alltså dags att svara på samtal och endast det. Låta säker, tala tydligt, vara trevlig men ändå kontrollera samtalet.

Var du också rädd att ringa främlingar när du var liten? Mitt hjärta bultade som om jag var nio år igen. Men efter det första samtalet släppte det mesta och nu är det som att cykla. Och var sig du vill det eller ej; spenderar du tillräckligt mycket tid i telefonväxel får du till slut en telefonröst. Den kickar in sekunden du svarar "Välkommen till företaget". Jag har fått höra många gånger att jag har en väldigt bra telefonröst, det är roligt att höra. En bra telefonröst är ingen självklarhet, du har säkert själv ringt någonstans och blivit bemött av någon som börjar samtalet i falsett och blir bara pipigare under samtalets gång. Inte särskilt snyggt.

Ett problem är att veta vilket företag jag svarar åt. Först och främst jobbar för så många olika företag att allt blandas ihop hela tiden. Speciellt i början när jag var så nervös. En gång hann jag inte ens svara, jag fick total blackout och hade ingen aning om vilket företag jag var hos. Jag letade febrilt efter en kuvert, en penna, ett klistermärke, vad som helst med en logga på! Men jag hann inte. Det löser jag nu med att skriva ner företagets namn på en post-it och sätta det precis under datorskärmen.

Men sen finns det även vissa växlar som svarar för flera olika företag och vilket företagsnamn jag ska säga dyker inte upp förrän jag svarat. Men med övning kommer man långt. Jag har ännu inte lyckats svara fel företag, jag får se hur länge jag lyckas hålla den nollan. För en vacker dag kommer jag garanterat säga fel. Ni ser, jag vet att mitt ännu fläckfria förflutna som telefonist en dag kommer förstöras, då kan det väl ändå inte vara en tvångstanke... va?

Sen har vi det här med telefonvett. Många som ringer har väldigt bråttom och är alldeles för viktiga för att vara artig mot en telefonist. Det är helt okej så länge dom är tydliga med vad dom vill. Sen är det många som ringer och har ingen som helst koll på vem dom ska prata med eller ens vad ärendet exakt gäller. Även det är helt okej så länge jag känner av lite artighet under samtalet.

Det som jag inte gillar är när en person ringer och är både otydlig och otrevlig. Då visar man inte upp något tecken på samarbetsförmåga.
"Välkommen till Företaget", svarar jag.
"JonnyJanne", svarar han.
"Hej JonnyJanne", svarar jag då.
"Nej, alltså jag vill prata med JonnyJanne", säger han surt.
"Jasså du vill prata med JonnyJanne, ett ögonblick" säger jag och kopplar vidare snabbt.

Liknande scenarion som ovan händer ofta på alla arbetsplatser. Sen när är det okej att bara basunera ut ett namn i örat på någon för att komma rätt? Som om telefonister fungerar som en röststyrd tjänst på sin mobil. Helst ska det också börjas med ett störande "Öhhh" strax innan namnet uttalas.

Sen till en sak som troligtvis många inte är särskilt medvetna om. Tänk att du blivit vidarekopplad från en växel. Tonen går och du sitter och väntar. Vad du inte har en aning om är att telefonisten mycket väl kan sitta kvar och vänta för att se att du får svar. Detta för att du ska slippa hamna längst bak i kön om du inte får svar och kopplas tillbaka till växeln, kanske till och med får prata med en annan telefonist som kopplar till samma person. Vissa företag vill att telefonisterna ska följa med samtalet på det här viset, för att sedan koppla bort sig om någon svarar eller ta tillbaka samtalet om ingen svarar.

Det här är väldigt roligt! Folk gör nästan alltid andra saker samtidigt som dom sitter och väntar på sådana samtal, kanske pratar med någon annan om något helt annat. Eller pratar om hur telefonisten inte hade någon koll, hur trötta dom är på att hela tiden kopplas runt, blablabla. Tänk på det nästa gång du kopplas vidare!