Vad har spel som Borderlands och Castle Crashers för saker gemensamt med församlingsplantering?

Svaret är vad ens egna misstag har för effekt på ens framtida försök.

(Det här är alltså ännu ett av mina tappra försök att ta ett seriöst ämne och korsa det med spelvärlden)

Teamet i kyrkan har undervisats i vikten av att misslyckas. Att man måste kunna misslyckas för att lyckas. Livet, likväl som församlingen, måste alltid reservera ett stort utrymme för misslyckanden. Att det är okej att misslyckas så länge man lär sig något av det har jag hört i hela mitt liv, men hur är det att sätta den meningen i praktik? Är det enkelt?

Nej, verkligen inte. Känslan av att misslyckas kan vara hemsk. Både pinsamt, jobbigt och tufft. Att lära sig vad man gjort för fel är busenkelt i jämförelse med att kunna sluta älta det i all evighet. Att försöka igen är busenkelt i jämförelse med att kunna skaka av sig känslan av skam och återhållsamhet.

Det kanske inte känns så, men misslyckanden har ett unikt värde. Att veta hur man inte ska göra är mycket bättre än att inte veta hur man ska göra. Ju fler misslyckanden desto mer erfarenhet har man, desto modigare är man. Låt oss säga att du letar efter en soffa. Du ägnar en hel lördag åt att gå i ett tiotal butiker men hittar ingenting du gillar. Det känns ofta som en tråkig dag och slöseri med tid. Men att veta var ens soffa inte är har även det ett värde. Sannerligen jag säger er; det är välinvesterad tid!

Jag försöker ofta våga pröva nya saker, trots att halva min kropp hela tiden strävar bakåt mot det beprövade och trygga. Att inte backa så fort en nervös känsla inför ett möjligt misslyckande dyker upp ger mervärde i det långa loppet.

För 15 år sedan såg spelvärlden väldigt annorlunda ut jämfört med idag. Det fanns stora äventyr att njuta av men förutsättningarna för misslyckanden var annorlunda, tänk in dig i det här scenariot:

Du utforskar en grotta, letandes efter skatter. Du har ägnat drygt tio timmar i den här grottan och hittat många skatter och mycket pengar. Du har tagit kål på monster och långsamt blivit bättre på att hantera ditt svärd. Helt plötsligt dyker en drake upp från ingenstans! Den dödar dig på ett ögonblick och det ilar genom kroppen då du inser att du inte tagit dig tid att spara spelet sen du gick in i grottan. Du håller andan under tiden som du laddar om spelet, hoppas ända in i det sista. Men nej, alla dina framsteg är nollställda, du har inga av skatterna du hade hittat och du är inte lika bra på att fäktas längre. Det är bara att börja om.

Det här scenariot fick vi spelare erfara med jämna mellanrum under hela 80- och 90-talet, innan checkpoints blev obligatoriska för nästan alla spel. Det konstiga är att dom flesta av oss människor tror att misslyckanden fungerar på det här viset i verkliga livet. Att man vi misslyckanden måste gå tillbaka till ruta ett, eller kanske till och med i fängelse utan att passera gå. Att man blir av med all erfarenhet man ägnat timmar åt att samla på sig. Att nästa försök kommer ske på exakt samma villkor som det förra.

Men så fungerar det egentligen inte! Synen på misslyckanden speglas bättre i dagens spelklimat:

I Castle Crashers och Borderlands händer något alldeles himmelskt varje gång du dör. Visst, du får börja om en bit bakåt i spelet MEN! Du har kvar nästan alla pengar, alla vapen... men främst all erfarenhet. Du får alltså försöka en gång till men du är lite starkare, smidigare, klokare, tåligare den här gången. Och för varje försök som görs blir du bättre och bättre. Det här systemet skulle inte fungera i alla spelgenrer, men i dessa spel fungerar det perfekt. Du vill aldrig sluta försöka eftersom du kanske lyckas den här gången!

Det är på det här viset vi behöver se på misslyckanden. Dom gör oss starkare, smidigare, klokare och tåligare. Misslyckanden är ett krav, en förutsättning för att lyckas. Jag behöver fatta det här, verkligen förstå det helt och hållet. Det behöver vi alla, för vad förväntas vi åstadkomma när vi är så skraja för misslyckanden hela tiden?

Misslyckanden är bra för dig, ibland är dom till och med roliga, titta bara på failblog.