Jag jobbar som ambulerande receptionist åt ett bemanningsföretag, hur jag fick jobbet skrev jag om i januari tidigare i år. Nu är jag fast anställd och har drygt 15 arbetsplatser på nacken. Nervositeten är som bortblåst vilket är väldigt skönt.

Jag har till och med vid enstaka tillfällen blivit skickad till arbetsplatser helt utan introduktion, tänk dig det! Du får sätta dig vid en receptionsdisk med telefonväxel, mailprogram, besökslistor, frimärken och pärmar och du vet inget om själva företaget och dom som jobbar där. Sedan när människor kommer in och vill träffa JonnyJanne så sitter du fortfarande och försöker logga in på växelsystemet vars lösenord du fortfarande inte hittat bland alla pärmar som finns till hands.

Mörkt är det också, för direktiven om var lysknappen till lobbyn är någonstans lyder "vid hurtsen med almenackorna", men det finns typ hundra hurtsar att leta runt och alla är låsta för nyckeln hänger inte där den borde hängt. Sedan kommer JonnyJanne och vill posta ett brev men koden till frankeringsmaskinen funkar inte. Samtidigt kommer det två killar med varsin kopp i handen, dom kommer för att hälsa att kaffemaskinen på övervåningen blinkar konstigt.

Rengörs inte den varje dag innan morgonfikat? frågar ena killen sådär lagom retoriskt.
Ja, svarar den andre och båda gör sitt bästa att få mig att fatta att det är jag som måste skärpa till mig och rengöra maskinen illa kvickt. Svetten samlas i armhålorna... för låt mig säga det såhär: Nåde den som ligger bakom stoppet av kaffeflödet i ett kontorslandskap!

Strax därefter kommer ett cykelbud med åtta sallader från Panini, vem som ska ha dom är inte bara oklart, det är ett mysterium. 45 minuter senare kommer någon och undrar varför inte maten är serverad i konferenslokalen varav jag lika artigt som skamset får överlämna kassen med alla sallader i.

Så fortsätter dagen och det gäller hela tiden att vara beredd på det värsta och agera som om det inte är någon fara alls. Vara trevlig men anonym, osynlig men samtidigt extremt effektiv.

Det har redan blivit så många historier från mina olika arbetsplaster att jag bestämt mig för att ha en egen kategori för dom. Enjoy.