Det var en gång en liten pall som levererades till ett företag i södra Stockholm. Pallen var mindre än de andra pallarna och tyckte därför det var läskigt att vara ute i världen, speciellt efter att ha stått i ett mörkt och stilla lagerutrymme i flera månader. Men den var samtidigt spänd av förväntan. Den togs emot av en ganska tystlåten kontorschef med spelmotiv på sin T-shirt. Den lille pallen bar på flera lådor som var fyllda med anteckningsblock. Detta var beställt av marknadsavdelningen och skulle ges bort på diverse mässor och andra tillställningar. När den första lådan skars upp var den lille pallen så stolt över vad den burit dit, människorna runt omkring honom såg så förväntansfulla ut!

Tyvärr blev glädjen kortvarig.

Anteckningsblocken hade en feltryckt logotyp på framsidan, alla lådor skulle returneras till tryckeriet. Det här var naturligtvis inte pallens fel, men den kunde hjälpa att känna sig misslyckad. Pallen skulle egentligen kommit med efterlängtade varor, en glädjens bud! Men efter ett telefonsamtal förpassades den istället till en korridor, väntandes på nästa leverans. Ännu en gång, denna väntan. Allt den ville var att bli avlastad och slängd på en hög tillsammans med sina likvärdiga pallvänner. Men nu var det helt plötsligt en väntan mot sämre tider, en väntan med en klump i magen. Vem vet när pallen skulle få en andra chans? Dagen gick och det blev kväll.

Men den här historien tar inte slut där.

En morgon när kontorschefen kom till jobbet blev han överraskad av vad han såg. Lådan som tidigare öppnats för att kontrollera varorna var återigen öppnad. Tejpen som användes för att försluta den talade i och för sig ett tydligt språk, den var inte som dem andra lådorna. Lådan var den här gången uppsliten, kartongen var uppriven. Brottsplatsen lämnade mycket till att spekulera över. Vem hade gjort detta och varför? Vad var motivet? Hade konflikten mellan produktionsavdelningen och marknadsavdelningen precis vridits upp ett par steg? Var det hämnd eller ett materiellt behov efter feltryckta anteckningsblock? Svaren lät inte vänta på sig då den skyldige själv trädde fram vid kaffemaskinen samma förmiddag.

"Men du vilka fina block som låg där på pallen! Jag var bara tvungen att titta var det var som låg inuti. Jag blir bara så nyfiken när det bara ligger några lådor sådär framme. Du vet hur det är."

Nej, kontorschefen vet inte alls hur det är. Faktum är att han inte har den blekaste aning om hur det är. Han log åt damen som hade gjort detta, eller log och log. Han tryckte underläppen upp mot överläppen och höjde sina ögonbryn, mest för att ge något form av tecken till att han hade hört vad som sagts. Motivet var alltså nyfikenhet, inget annat. Sen när var nyfikenhet anledning nog att bryta upp lådor och titta?

"Vuxna människor är egentligen inte vuxna", muttrade han för sig själv.

Han gick mot sitt skrivbord med en pappersmugg fylld med skållhet cappuccino då det slog honom. Han vände genast håll och marscherade mot pallen. Han hoppades för allt i världen att det inte var sant. Men tyvärr gissade han rätt, lagen om öppnad chokladask hade trätt i kraft. Nu var den öppnade lådan endast halvfull, eftersom den var öppnad hade förbipasserande tagit för givet att det bara var att roffa åt sig så mycket man än önskade. Kontorschefen tejpade ordentligt igen lådan samtidigt som han fick neka personer att fortsätta plocka. De ville ta hem till sina flickvänner som pluggade, till sina barn och andra privata ändamål. Hela situationen var en smula surrealistisk.

När lådan var väl försluten blev den lille pallen omplacerad, den fick ägna sina sista dagar på det kontoret i ett mörkt rum, inlåst. Den tröstade sig själv med att den ändå på ett sätt blev åtråvärd, men kunde inte undvika att känna hur fel det ändå hade blivit. Misslyckad, antastad och därefter plundrad stod han nu för sig själv. Det här var inte alls det den hade drömt om.

Några dagar senare blev pallen upphämtad, mannen och pallen kanske ses igen någon vacker dag. Förhoppningsvis under bättre omständigheter, för den här gången blev mötet med världen lite väl tufft.

Slut.