Avklarat spel: Postal 2 (eller, nej)
NEJNEJNEJ jag har inte klarat Postal 2!
Jag råkade få fel på en bokstav när jag skrev titeln på det här inlägget, istället blev det Postal 2. Jag rös till vid tanken av ha klarat det spelet och sedan skriva om det här på bloggen. Postal 2 står för det mesta som är fel med spelvärlden. Provocerande innehåll är bara början.
Jag har inte spelat det och kommer inte göra det heller, men jag vet ändå att det är ett dåligt spel. Mycket för att det så febrilt söker efter upprörda reaktioner och effekter. Det är så desperat ute efter uppmärksamhet att det öppnar upp för i princip vad som helst för spelaren. Sedan gömmer sig utvecklarna bakom det tjatiga faktumet att spelet inte nödvändigtvis tvingar en att göra dessa äckliga saker och därför borde det vara helt okej.
Men någonstans tyckte någon att det skulle vara kul att ha möjligheten att trä på en katt över mynningen på sitt vapen för att ljuddämpa den, eller dra ner gylfen och kissa på valfria saker så som halshuggna lik, nedslagna civilpersoner. Det här bara ett litet urval av de äckligheter som Postal 2 innehåller.
Så fort som media får fatt på någon ungdom som klubbat ner sina föräldrar och det visar sig att han spelar World of Warcraft och lyssna på Eminem så får Postalspelen alltid en känga i samma mening. Postal är medias kolbrikett som aldrig brinner ut. Det får mig som spelälskare att se ut som vilken trotsig tonåring som helst. För från en utomstående och kvällstidningsdyrkande persons synvinkel så ser väl de flesta spelen ut som Postal 2, likt en pubertal våldsorgie utan någon vettig kontext eller inramning. Även om senaste spelet snart är tio år gammalt så tas det ändå alltid upp med jämna mellanrum för alla föräldrar att titta på, sucka och sedan klaga på sina barn för att de spelar tv-spel. För då mördar man väl någon förr eller senare, eller hur?
Visst finns det halvbra (till och med riktigt bra) spel med stark betoning på övervåld men det är en annan femma. Där har spelutvecklarna haft skicklighet nog att göra något utav det. Inte bara en serie handlingar som skapar rubriker i tidningarna.
Därför ryser av blotta tanken av att ha klarat Postal 2. För det har jag verkligen inte gjort. Och kommer aldrig att göra.
Jag råkade få fel på en bokstav när jag skrev titeln på det här inlägget, istället blev det Postal 2. Jag rös till vid tanken av ha klarat det spelet och sedan skriva om det här på bloggen. Postal 2 står för det mesta som är fel med spelvärlden. Provocerande innehåll är bara början.
Jag har inte spelat det och kommer inte göra det heller, men jag vet ändå att det är ett dåligt spel. Mycket för att det så febrilt söker efter upprörda reaktioner och effekter. Det är så desperat ute efter uppmärksamhet att det öppnar upp för i princip vad som helst för spelaren. Sedan gömmer sig utvecklarna bakom det tjatiga faktumet att spelet inte nödvändigtvis tvingar en att göra dessa äckliga saker och därför borde det vara helt okej.
Men någonstans tyckte någon att det skulle vara kul att ha möjligheten att trä på en katt över mynningen på sitt vapen för att ljuddämpa den, eller dra ner gylfen och kissa på valfria saker så som halshuggna lik, nedslagna civilpersoner. Det här bara ett litet urval av de äckligheter som Postal 2 innehåller.
Så fort som media får fatt på någon ungdom som klubbat ner sina föräldrar och det visar sig att han spelar World of Warcraft och lyssna på Eminem så får Postalspelen alltid en känga i samma mening. Postal är medias kolbrikett som aldrig brinner ut. Det får mig som spelälskare att se ut som vilken trotsig tonåring som helst. För från en utomstående och kvällstidningsdyrkande persons synvinkel så ser väl de flesta spelen ut som Postal 2, likt en pubertal våldsorgie utan någon vettig kontext eller inramning. Även om senaste spelet snart är tio år gammalt så tas det ändå alltid upp med jämna mellanrum för alla föräldrar att titta på, sucka och sedan klaga på sina barn för att de spelar tv-spel. För då mördar man väl någon förr eller senare, eller hur?
Visst finns det halvbra (till och med riktigt bra) spel med stark betoning på övervåld men det är en annan femma. Där har spelutvecklarna haft skicklighet nog att göra något utav det. Inte bara en serie handlingar som skapar rubriker i tidningarna.
Därför ryser av blotta tanken av att ha klarat Postal 2. För det har jag verkligen inte gjort. Och kommer aldrig att göra.
Kommentarer
Postat av: Jacke
Det är faktiskt inte SÅ dåligt. Helt ok för sin tid, var nog första spelet där man kunde hälla ut bensin hur som helst och tända eld på det. Och du behöver faktiskt inte ta till våld i spelet om du inte vill.
:D
Postat av: Viktor
Där har jag inte möjlighet att säga emot dig eftersom jag inte spelat spelet själv.
Men du måste väl ändå hålla med om att vad spelet står för och vad det har kommit att betyda för media är inte bra alls?
Trackback
