Batman: Arkham Asylum

Grattis Batman, stort grattis. Äntligen får du ett benhårt spel som är värdigt att bära ditt namn. Batman till NES kommer väldigt nära, men Batman: Arkham Asylum sätter en helt ny standard.

Som ett glasklart exempel av en sleeperhit tog Arkham Asylum hela spelvärlden med storm. Under de drygt två åren som gått sedan dess har jag följt spelets parad genom media, lovord och hyllningar var det än gick. När jag sedan fick Game of the Year (GOTY)-utgåvan i födelsedagspresent tidigare i år var det inget som hindrade mig längre. I'm Batmaaan.

Jag valde att köra på Hard eftersom jag har hört extra mycket om fightingsystemet och tänkte "upp till bevis". Plus att jag är lite elit. Det tog mig många försök att klara första striden som fungerar som Tutorial. Men det tvingade mig att verkligen lära mig hela systemet och ja, det är riktigt bra. Tajt, snyggt, coolt, belönande och inte helautomatiskt.

För övrigt huvudskurken i nästa års The Dark Knight Rises

Jag var övertygad att jag spelade det bästa spelet den här generationen när jag slogs mot Bane. Den fantastiska striden var toppen av hela spelet. När det sedan visade sig att mekaniken den striden byggde på blev sedan mallen för de flesta andra striderna som följde sjönk adrenalinet i kroppen. När jag sedan kröp runt i ventilationstrumma #77 så insåg jag ändå att Rocksteady gjort en handfull sanslöst bra spelmekaniker och återanvände de sedan friskt under hela spelet.

Till exempel, alla bossar går ut på att undvika bossens attacker och sedan puckla på en massa minions som man slåss mot i vanliga fall också.

The Riddlers utmaningar expanderar spelupplevelsen mycket mer än jag först trodde. Han uppmuntrar en att utforska miljöerna som man då märker är riktigt välgjorda och proppfyllda med fanservice. Synergieffekt.

Mark Hamill som Jokern, lika bra som vanligt

Nu tar ju Rocksteady i från tårna för att få uppföljaren Batman: Arkham City att rymma en komplett skurklista från Batmanvärlden. Farligt kan tyckas, då en av Arkham Asylums största styrkor är hur oerhört fokuserad handlingen är. Jag hoppas inte på en fruktsallad utan på en utveckling av det tajta, hårda och coola som det här spelet erbjöd.

BETYG: 4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0