Assassin's Creed, spelet med två rumpor i titeln.

Om du inte lyckades luska ut det så var det alltså Assassin's Creed och Metal Gear Solid 2 jag pratade om. Båda de spelen passar perfekt in i samma beskrivning. Anledningen till det inlägget var att jag spelade igenom Assassin's Creed för ett tag sedan.

Och anledningen till den genomspelningen var att de blivande föräldrarna på baking babies hade fått nog av att propsa på mig att börja spela denna stora spelserie. De lämnade helt sonika sitt exemplar av det första spelet i min bokhylla och sade att jag inte fick lämna tillbaka det förrän jag spelat igenom det. Vilket jag alltså har nu.

Jag känner för en plus/minus-lista den här gången, vi kör ba:

+ Hajpen, marknadsföringen och twisten
Hajpen inför Assassin's Creed hade inget tak utan satte hela spelvärlden i trans, samtliga trailers var svinsnygga och hela scifi-twisten hade ingen väntat sig. Det kändes som Metal Gear Solid 2 all over again. Det är inte många spel och fixat något liknande. Lite märkligt att ge spelet ett plus för det men jag gör det ändå.

+ Grafiken
Även fast spelet har några år på nacken så blev jag tagen av hur snyggt spelet fortfarande var. Man måste verkligen ha tappat hakan på releasedagen.

+ Interaktiva cutscenes
Under många tillfällen så stannar spelet upp och fokuserar på någon enstaka händelse. Spelaren kan då antingen bara stå still och låta scenen spelas upp framför en, eller så kan man gå omkring i folkmassan och känna sig som ett rovdjur. Jag gillar det.

- Inga subtitles
Jag letade febrilt i menyerna var man satte igång subtitles. Spelet patchades ju när jag satte igång det första gången, vad är detta! Jag spelade majoriteten av spelet med en liten knodd sovandes på bröstet, så min spelvolym var inte särskilt hög. Detta ledde till att jag snappade upp en bråkdel av handlingen. Och handlingen i Assassin's Creed är ganska central. Stor miss av Ubisoft.

- Repetitionen
De två första timmarna är spelets bästa timmar. Sedan slår repetitionen till som en klibbig gädda på kinden. Det blev riktigt tradigt till slut.

- Stridssystemet
Det är som stridssystemet i Batman: Arkham Asylum, fast skitdåligt.

- Sista bossen
En riktigt bra sista boss kan lämna goda intryck från ett halvdant spel, inte den här gången.

BETYG: 2/5

Så här ligger det till: Jag är övertygad om att min upplevelse av det spel helt styrs av det faktum att jag spelade det flera flera år senare.

Ungefär samtidigt som jag började med detta släpptes Metal Gear Solid HD Collection som innehöll en upphottad utgåva av Metal Gear Solid 2 (MGS2). Nästan alla recensioner jag läst om denna nyutgåva ägnar lite tid åt att smutsa ner MGS2, hur dåligt det åldrats sett till både gameplay och handling. Och ja, jag förstår faktiskt varför folk har problem med det spelet. Men själv så älskar jag det och kommer alltid att göra. För jag spelade det dag 1 (eller faktiskt dag -1, tro det eller ej) och blev helt blown away av hur snyggt, häftigt och allt-igenom megabra det var.

Det var då jag insåg hur mycket MGS2 och Assassin's Creed har gemensamt sett till förväntan, grafisk prestation, PR-trick och dåligt åldrande. Jag förstår att folk dog av hur snyggt, häftigt och allt-igenom megabra Assassin's Creed var, när det kom. Men när jag spelar det idag, utan den wow-känslan, så syns bristerna väldigt tydligt.

Det hjälpte heller inte att veta att tvåan fixade till så många brister (jag läste recensionerna när det kom) och att trean blev utannonserad när jag var halvvägs igenom ettan. Troligtvis mycket bättre spel väntade precis runt kröken ju!

Så är det med det.

Men ändå, som jag längtar efter att spela tvåan!