Metroid 4 - Check

Ja, överraskande nog presenteras det som Metroid 4. Att associeras med Super Metroid kan ju faktiskt bara hjälpa.


Metroid Fusion, som är den egentligen titeln, följer i samma fotspår som Super Metroid stakade ut många år tidigare. Det var (tillsammans med Metroid Prime som kom samma år) det första Metroidspelet på åtta år, alla var alltså svältfödda på Samus Aran och att det härmade sin föregångare blev aldrig ett problem. Så svältfödd att spelserien Castlevania inofficiellt tog över manteln och gjorde designen från Super Metroid till sin. Enligt mig så räddades serien av det beslutet. Kudos till Super Metroid.

Fusion har en vettig historia att berätta, tajta kontroller och mycket hemligheter att hitta. Stort plus är hur kartan förstoras och går ihop med sig själv på oväntade sätt. Jag trodde jag hade koll på hur många timmar det skulle ta mig att klara spelet när jag var någon timme inne i det, ack så fel jag hade.

Jag gillar Samus nya dräkt, men jag vet ännu inte om jag kommenterar något sådant bara för att det är en tjej det handlar om. Nu blev jag förvirrad.

Det hade även ett par unika idéer som sedan skulle komma att kopieras av Metroid Prime 2: Echoes. En ond Samus? Bossar som morphat ihop sig med ens powerups man letade efter? Ännu mer anledning för Prime 2 att skämmas.

En av gåshudsstunderna i Metroid Fusion

Det kan nästan inte gå fel när man härmar Super Metroid, ändå är Fusion inte överväldigande superduper. Varför är det så?

  • Dåliga bossar. En del fick ordentliga introduktioner, men ingen var riktigt svår. Det var bara att mata missiler tills striden var över. Inte ens den väntade striden mot sig själv var särskilt svettig. Tråkigt tråkigt tråkigt... för bossar är väldigt viktigt.
  • Halvdåliga direktiv. Var det något som behövde förbättras från Super Metroid så var det var man skulle hela tiden. Det saknas ibland även här och jag fick irra omkring lite för mycket.

 

Men ändå, riktigt bra spel.

 

BETYG: 4/5

 

Metroid Fusion är för övrigt förevigat då det var det första spelet jag spelade "tillsammans" med min son. Han var bara någon dag gammal då jag fortsatte spela det här med honom, sovandes på bröstet. Härligt att ha någon att titta på eftertexterna med nu för tiden. Bild på det? Njaa...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0