Min fru avskyr mustascher ifall det inte handlar om 70-talet och allt vad det hör till. Jag har längde drömt om att ha en redig mustasch som pryder överläppen, speciellt nu när min skäggväxt börjat mogna till sig. Jag vill ju bara experimentera med mitt ansiktshår. Men jag respekterar min andra hälft (fru) så pass mycket att jag är beredd att lägga det åt sidan för henne.

Men när det kommer till att vara med i kampen mot prostatacancer, då var valet simpelt.
- Hellre mustasch än prostatacancer, tänkte jag och lyckades tjata till mig en tjugofyratimmars permission ifrån mustaschförbudet. Plus att jag skulle spendera hela det speciella dygnet i Uppsala, så antalet vittnen som spelar någon roll kan nu efteråt räknas på ena handen.

Jag försökte göra den så lik min pappas mustasch som möjligt. Lite buskig liksom... ingen rakmaskin, bara sax.

Speciellt var det, väldigt speciellt. Jag och en vän gjorde detta samtidigt och gled runt i Uppsala tillsammans. En underbar dag, verkligen!