En hyllning till Rocky

Har du inte sett alla Rocky-filmer, sluta läs här.

Rocky, han har alltid varit lika mycket älskad som han varit underdog.

Första gången jag såg någon Rocky-film var 25 December 2008, då såg jag den första filmen, Rocky, i serien och blev extremt imponerad. Nog visste jag att Rocky är en ikon och med så många uppföljare måste ursprungsmaterialet vara strålande, men jag blev ändå hänförd.

Anledningen till min reaktion beror nog på att Rocky spelas av Sylvester "Cliffhanger, Tango & Cash, Over the Top" Stallone. Actionrökarnas gudfader! Här ser jag honom istället spela en vrålcharmig kille i Philadelphia som bär hatt och är kär i ett butiksbiträde.

Scenen när dom går på date till isbanan är en personlig favorit, speciellt med bakgrunden till scenen i åtanke. Dom hade frågat en massa människor att ställa upp som statister i scenen, så isbanan skulle vara full av människor. Men när dom kom dit för att spela in så dök det bara upp en person. Därför skrev dom om scenen så att det var stängt men att Rocky betalade vaktmästaren en slant för att få ett par minuter på isen. En helt underbar scen, vilket Sylvester säkert också tycker eftersom han ägnar tid åt att tänka tillbaka på den i Rocky Balboa.

Med ettan färskt i minnet har jag och min fru den här sommaren betat av resten av serien, en efter en. Det känns nästan som en ära att ha fått uppleva hela serien från början till slut. Jag vet att om jag sett dom när jag var yngre så hade jag bara gäspat åt Adrians gnäll och längtat efter nästa boxningsscen.

Ettan var underbar, Rocky II fortsatte på exakt samma spår och är minst lika bra. Jag gillar verkligen när uppföljare tar vid precis där föregångaren slutade, det ger ett skönt flow i historien. Se bara på Back to the Future, eller varför inte dom två första Halloween-filmerna?

Scenerna med Rocky och Adrian är det bland det bästa med hela Rocky-serien. Den ständiga konflikten om Rocky verkligen ska fortsätta boxas eller bara skaffa sig ett enkelt jobb istället. Då hukar sig Rocky framför Adrian, tar hennes händer, ser henne djupt i ögonen och säger:

"I never asked you to stop being a woman, so please don't ask me to stop being a man"

Snacka om mansgris med klass! Så fort jag får chansen så drar jag den för min fru, det funkar... ibland.


You like the Zoo? I like the Zoo


Vad hände med Rocky III då? Den blev en cirkus, och då är jag snäll.
För det första är det inte längre Rocky Balboa vi ser, utan Sylvester "Rambo" Stallone. Att första Rambo-filmen släpptes samma år spelar nog in. Han är en torrboll under typ hela filmen.
Sen är resten av filmen en enda röra, jag menar, wrestlare och robot-servitriser?

Rocky IV tog allt bra från trean och spelade in det igen. Måla upp en ond boxare, en karaktär dör, träningsmontage och match. Den är ändå förvånansvärt bra.

Rocky V vågar skriva in sonen i historien vilket känns som en helt naturlig utveckling för serien. Plus att gamla Rocky är tillbaka! Hatt och läderhandskar, lite ryckigt kroppsspråk och konstiga repliker. Det vill säga oemotståndligt charmig. Är det kanske hjärnskadan han fick under matchen i fyran som ligger bakom detta?

Den sista filmen, Rocky Balboa, är ett värdigt avslut på en underbar serie. Rocky är nu en ensam man som tänker tillbaka på tiden som gått. Det är jätteskönt att han inte fixar sig en ny tjej utan bara är ute efter vänskap, han har ju knappt någon egen familj. Pussen han får strax innan matchen besvarar han inte, vilket sänder ut ett tydligt budskap.

Sen att han inte vinner matchen går tillbaka till varför ettan var så bra. Han höll ut till det sista med oddsen emot sig under båda tillfällena och då spelar det ingen roll ifall man vinner eller inte. Cirkeln är sluten, lämna serien ifred nu.

Det är väl det som gör Rocky så bra, han håller alltid ut till det allra sista och det är det vi älskar hos honom. Sen att han vann stora titlar är väl häftigt det också.

Någon gång i mitt liv ska jag göra exakt så, exakt där

Jag kom på mig själv nynnandes ledmotivet till Rocky på väg till en arbetsintervju häromveckan. Jag gjorde det inte bara för att låten i sig är så bra, utan för att få lite Rocky-känsla i mig. Det säger väl det mesta om vad jag tycker om Rocky?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0